Vårdkvalitet är mer än bara vårdköer. Även om jag som patient alltid upplever det frustrerande att behöva vänta. Det viktiga är hur man organiserar akutvården. Idag verkar det finnas mycket övrigt att önska.
Patienter som inte förstår att först söker sig till sin läkare på vårdcentralen istället för att belasta akuten. Akuten som bemannas med nybakade läkare som stör och har tidstjuvar genom behovet att konsultera erfarnare läkare i den planerade sjukvården.
Medicinska resultatet eller snarare medicinska kraven kombinerat med tiden är avgörande för läkning. Därför borde sjukdomar var den processparameter som styr behandlingen. När det är sagt är det viktigt att fundera på möjligheterna till att organisera akutvården i livsavgörande behandling kontra icke livsavgörande behandling.
Nästa problem i akutvården är kommunikationen vid vårdtillfället. Med ökade krav på patientsäkerhet är det avgörande att behandlande personal har samma information. Därför är det viktigt att akutteam hålls samman vid undersöknings tillfället. Kommunikationstiden och fel i informationsöverföringen minskas markant och resurser kan frigöras.
De frågor som Åke Andrén Sandberg reser i slutet av sitt debattinlägg om vårdkvalitet borde vara vardag när man funderar på hur man organiserar för att nå önskad vårdkvalitet.
Media DN
Kunskapens trädgård
lördag 18 maj 2013
Olika paradigm
Synen på gymnasieskolan verkar olika inom S-familjen. S verkar ligga kvar i träsker skola-vård-omsorg. LO däremot har svängt tillbaka till hur det vara förr: utbildning-arbetsmarknad-utveckling.
Förslagen som LO lägger liknar mer hur det var när jag gick i gymnasiet. En stark bindning till dåtidens industri och utbildningsväsendet. Speciellt på orter där industrin var dominerande. Kanske bra att återknyta banden mellan gymnasiets yrkesprogram och näringslivet.
Förutsättning är dock att staten eller läs utbildningsdepartementet släpper in näringslivet i utformningen av läroplanerna. Så är inte fallet idag. Samtidigt måste vi få tillbaka koppling praktik och studier. Varför inte snegla på den tyska modellen.
Vad som än görs är det viktigt att skapa förutsättningar så att de elever som går i gymnasiet får den uppbackning som behövs. Många är ju mitt upp i en skoltrötthet och hormonstormar som gör att fokus är någon annanstans än på studier. Då är praktik och studier varvat med varandra ett bra alternativ.
Media DN
Förslagen som LO lägger liknar mer hur det var när jag gick i gymnasiet. En stark bindning till dåtidens industri och utbildningsväsendet. Speciellt på orter där industrin var dominerande. Kanske bra att återknyta banden mellan gymnasiets yrkesprogram och näringslivet.
Förutsättning är dock att staten eller läs utbildningsdepartementet släpper in näringslivet i utformningen av läroplanerna. Så är inte fallet idag. Samtidigt måste vi få tillbaka koppling praktik och studier. Varför inte snegla på den tyska modellen.
Vad som än görs är det viktigt att skapa förutsättningar så att de elever som går i gymnasiet får den uppbackning som behövs. Många är ju mitt upp i en skoltrötthet och hormonstormar som gör att fokus är någon annanstans än på studier. Då är praktik och studier varvat med varandra ett bra alternativ.
Media DN
Triangulering av skolpolitiken
Socialdemokraterna triangulerar sin skolpolitik. De är i stort överens med Nya Moderaterna och Alliansen. En intressant företeelse. Frågan är bara är det för att vinna valet man gör så?
Vad än motivet är ökar graden av centralstyrning som skiljer de båda alternativen åt. S verkar vilja fjärma sig från Perssonska decantralisering för tjugo år sedan. Oroväckande. Det är inte mer centralstyrning som behövs.
Utan en skola som faktiskt lever upp till kraven i de nya styrdokumenten. Att få en undervisning som bygger på stabila pedagogiska metoder och standardiserade arbetssätt.
Media: SvD1, SvD2
Vad än motivet är ökar graden av centralstyrning som skiljer de båda alternativen åt. S verkar vilja fjärma sig från Perssonska decantralisering för tjugo år sedan. Oroväckande. Det är inte mer centralstyrning som behövs.
Utan en skola som faktiskt lever upp till kraven i de nya styrdokumenten. Att få en undervisning som bygger på stabila pedagogiska metoder och standardiserade arbetssätt.
Media: SvD1, SvD2
söndag 12 maj 2013
Kompetent inkompetenta
Boken Mördaren i folkhemmet sätt ett antal frågor på sin spets. Hur kan kompetenta människor bli så fullständigt rabiata och blinda för fakta. När Olle Möller släppts för mordet på Gerd flyttar han tillbaka till Stockholm och börjar bygga ett nytt liv. När Elandersommaren (lång och torr) 1955 är i sin fulla njutning mördas Kerstin. Ytterligare en flicka från Birkastan som Gerd som mördas 1939.
Polisen misstänker direkt Olle Möller. Men det visar sig att de inte har bevis. Den nitiska mordspanaren ger sig inte. Han har fått för sig att det är Olle oavsett vad bevisen säger. Han tar hela utredningsapparaten till sin hjälp. Allt från Säpo till riksmordkommissionen och Örebropolisen. Lösryckta uttalande från Olle tas för bevis att han ligger bakom mordet på Kerstin. Bara att vänta på att nästa blir mördare så har man honom som i en liten ask.
Hur det går återkommer jag till. Men det som slår mig i den rätts röta som 1950-talet innebar upprepar sig idag. I våra dagar är det väl bara att säga Thomas Quick så slår alla varningslampor på. Polisutredare som är kåta att till varje medel sy dit någon för mordet. En åklagare kåt på att göra karriär. Resultatet vet vi. På senare tid har vi även fått ett justitieråd som är ute i tassemarkerna.
Den lilla människan är värnlös mot en rättsapparat som bestämt sig för att till varje pris tumma på sanningen för att känna sig nöjd. Där den enskilda tjänstemannen klart går över förvaltningsgränserna för att lösa brottet. Som lök på laxen har vi folkdomstolen i form av journalister och media. De som får sina läsare att på förhand döma folk. Då är man liten och hudlös som utpekad.
Undra hur många som sitter dömda på felaktiga grunder?
Källa: Eberwall, Lena&Samuelson, Per E (2012) - Mördaren i folkhemmet, Piratförlaget
Polisen misstänker direkt Olle Möller. Men det visar sig att de inte har bevis. Den nitiska mordspanaren ger sig inte. Han har fått för sig att det är Olle oavsett vad bevisen säger. Han tar hela utredningsapparaten till sin hjälp. Allt från Säpo till riksmordkommissionen och Örebropolisen. Lösryckta uttalande från Olle tas för bevis att han ligger bakom mordet på Kerstin. Bara att vänta på att nästa blir mördare så har man honom som i en liten ask.
Hur det går återkommer jag till. Men det som slår mig i den rätts röta som 1950-talet innebar upprepar sig idag. I våra dagar är det väl bara att säga Thomas Quick så slår alla varningslampor på. Polisutredare som är kåta att till varje medel sy dit någon för mordet. En åklagare kåt på att göra karriär. Resultatet vet vi. På senare tid har vi även fått ett justitieråd som är ute i tassemarkerna.
Den lilla människan är värnlös mot en rättsapparat som bestämt sig för att till varje pris tumma på sanningen för att känna sig nöjd. Där den enskilda tjänstemannen klart går över förvaltningsgränserna för att lösa brottet. Som lök på laxen har vi folkdomstolen i form av journalister och media. De som får sina läsare att på förhand döma folk. Då är man liten och hudlös som utpekad.
Undra hur många som sitter dömda på felaktiga grunder?
Källa: Eberwall, Lena&Samuelson, Per E (2012) - Mördaren i folkhemmet, Piratförlaget
lördag 11 maj 2013
Öppna rätt fönster
Skolpolitiska debatten har hamnat i ett fönster. Ungefär som en vilse fågel som flugit fel. Fågeln, skolan, är inte behjälpt av några politiska reformer. De är redan tagna. Vad den vilsna fågeln behöver är ro att ta sig ut genom rätt fönster.
Det rätta fönstret är att se till att undervisningen skapar bestående värden. Så gör den inte idag. Skolhuvudmännen är oförmögna att driva skolan. Om det skulle vara något politiskt fönster så är det att rikspolitiker, oavsett partifärg, tar sina kommunal kollegor i hampan och börjar styra upp vardagen så skolan börjar prestera resultat.
Resultat i skolan presteras bara genom en undervisning som bygger på ett pedagogiskt kretslopp. Kretsloppet ger ett lärande så att eleven ser nyttan av den kunskap hen lär sig. Lärandet innehåller lärande fostran, lärandets innehåll och omsorgen om lärandet. Det kan aldrig politikerna fixa.
Vad politiker kan göra är att se till att samhällets infrastruktur fungerar. Om skolan inte fungerar som tänkt på den kommunal nivån är det annat som ska till. Inte nya nationella regler. En sådan kanske är frågan om det kommunala självstyret i skolans värld. Är den för stor idag. Utnyttjar kommunerna statsbidragen på rätt sätt? Eller går dessa till arenabyggen? Kanske dags att staten börjar styra de 40 procenten statsbidragen omfattar av totalkostnaden, som inkluderar skolpeng för fristående skolor.
Definitivt är det inte mer centralstyrning som ska till för att lösa skolans frågor utan bara hur politiker hjälper till att se att rektorer är kungar i skolan när det gäller den pedagogiska verksamheten. Kanske så att arbetsgivaransvaret skulle flyttas från kommunal nivå till enhetsnivå.
Få verkar uppfattat att skolan pedagogiskt redan idag styrs direkt av staten. Den nya skollagen har konstruerats så att de nationella målen pekar direkt på lärarna. Borttagandet av skolplanen har i ett pennstreck tagit bort kommunpolitikernas och förvaltningens makt över undervisningen.
Så, släpp fångarna loss det är vår!!
Media DN , SvD
Det rätta fönstret är att se till att undervisningen skapar bestående värden. Så gör den inte idag. Skolhuvudmännen är oförmögna att driva skolan. Om det skulle vara något politiskt fönster så är det att rikspolitiker, oavsett partifärg, tar sina kommunal kollegor i hampan och börjar styra upp vardagen så skolan börjar prestera resultat.
Resultat i skolan presteras bara genom en undervisning som bygger på ett pedagogiskt kretslopp. Kretsloppet ger ett lärande så att eleven ser nyttan av den kunskap hen lär sig. Lärandet innehåller lärande fostran, lärandets innehåll och omsorgen om lärandet. Det kan aldrig politikerna fixa.
Vad politiker kan göra är att se till att samhällets infrastruktur fungerar. Om skolan inte fungerar som tänkt på den kommunal nivån är det annat som ska till. Inte nya nationella regler. En sådan kanske är frågan om det kommunala självstyret i skolans värld. Är den för stor idag. Utnyttjar kommunerna statsbidragen på rätt sätt? Eller går dessa till arenabyggen? Kanske dags att staten börjar styra de 40 procenten statsbidragen omfattar av totalkostnaden, som inkluderar skolpeng för fristående skolor.
Definitivt är det inte mer centralstyrning som ska till för att lösa skolans frågor utan bara hur politiker hjälper till att se att rektorer är kungar i skolan när det gäller den pedagogiska verksamheten. Kanske så att arbetsgivaransvaret skulle flyttas från kommunal nivå till enhetsnivå.
Få verkar uppfattat att skolan pedagogiskt redan idag styrs direkt av staten. Den nya skollagen har konstruerats så att de nationella målen pekar direkt på lärarna. Borttagandet av skolplanen har i ett pennstreck tagit bort kommunpolitikernas och förvaltningens makt över undervisningen.
Så, släpp fångarna loss det är vår!!
Media DN , SvD
torsdag 9 maj 2013
Frågor och frågor
Frågor är så olika. Det vet man efter sin tid som examinator i kvalitetsvärlden. Det är tre yrkeskategorier som ständigt lever på frågor: journalister, lärare och undersökare. En gammal sanning från undersöknings branschen är att: som du ropar får du svar. Därför är syftet med frågan avgörande om man får fram den information man söker.
När jag läser Hattie skräms jag över att lärare, enligt forskningen, till 60 procent ställer frågor för att komma ihåg fakta och 20 procent för rena rutinfrågor. Alltså endast 20 procent av frågorna som skulle kunna leda fram till lärandet.
Om det ser ut så här är det inte undra på att elevernas kunskapresultat är som de är. Om det är bara faktafrågor som ställs är det liktydigt med kunskap in kunskap ut. Alltså endast godkänt nivån eller betyget E i den nya betygsskalan. Hur har man tänkt att eleverna ska lära sig de krav som ställs för att nå de andra betygsnivåerna?
Undra om lärarkåren fortfarande sitter fast i behaverismen. De borde ta till sig Vygotskij. Bjud in eleven till en lärande dans i tre delar: lärande fostran, lärande innehåll och omsorg om lärandet.
Källor:
Körling, Ann-Marie (2011) - Nu ler Vygotskij, Liber
Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur&Kultur
När jag läser Hattie skräms jag över att lärare, enligt forskningen, till 60 procent ställer frågor för att komma ihåg fakta och 20 procent för rena rutinfrågor. Alltså endast 20 procent av frågorna som skulle kunna leda fram till lärandet.
Om det ser ut så här är det inte undra på att elevernas kunskapresultat är som de är. Om det är bara faktafrågor som ställs är det liktydigt med kunskap in kunskap ut. Alltså endast godkänt nivån eller betyget E i den nya betygsskalan. Hur har man tänkt att eleverna ska lära sig de krav som ställs för att nå de andra betygsnivåerna?
Undra om lärarkåren fortfarande sitter fast i behaverismen. De borde ta till sig Vygotskij. Bjud in eleven till en lärande dans i tre delar: lärande fostran, lärande innehåll och omsorg om lärandet.
Källor:
Körling, Ann-Marie (2011) - Nu ler Vygotskij, Liber
Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur&Kultur
söndag 5 maj 2013
Kunskapens rot är besk
Under torsdagen haglade rapporterna ned om skolans resultat. Sammanfattande av rapporterna kan kokas ned till att resultatet skapas i relationen lärare och elev. Inget annat. Det är på hög tid att vi börjar förstå att denna kunskap är viktig och tar tid att förbättra. En besk kunskap både för politiker och skoldebattörer.
Någon quick-fix finns inte i skolans värld. Det är bara att inse att rätt saker ska sättas in för att nå resultat. Om det avgörande är relationen lärare och elever är det dit krutet ska läggas. Det är en grannlaga uppgift.
Komunalråden i varje kommun ska ha skolan som den högst prioriterade målet. Utan en bra skola kommer aldrig en kommun att kunna dra till sig skatteunderlag eller framtida medborgare som skapar välstånd. En del av detta är att kommunerna faktiskt behöver börjar ett gigantisk ROT-projekt. Ett projekt som bort sätta igång redan för tre år sedan när nya skollagen beslutats i riksdagen.
Vad hände: inget. Några framsynta började läsa och lyssna till vad det nya var. Men få tog konsekvensen av det hela. Idag ser förvaltningarna i allt väsentligt ut som de gjorde för. Skolorna drivs efter någon konstig princip som inte stämmer vare sig med skollagen eller läroplanerna. Lärare är någon slags allt i allo. Rektorerna flyger mellan högt och lågt. Samtidigt som skolförvaltningschefen fortfarande betraktar sig som högsta hönset och rektorer som några slags mellanchefer. Dags för förvaltningarna att se över sina arbetsuppgifter och inför ett eget systematiskt kvalitetsarbete. Samtidigt tar rektorerna sitt mandat på allvar och börjar organisera om den pedagogiska verksamheten på skolan tillsammans med lärare och övrig personal.
Det är hög tid att Vygotskij får fullt utrymme i klassrummet när det gäller lärandet och relationen lärare, elev och innehållet. I den andan innebär det att man med kan ta Hatties forskningsrön (Visible learning, 2009) på allvar. Varför ska lärare planera lektionen enskilt när det är smartare att göra det tillsammans. Varför ska man inte dokumentera elevens utveckling? Bara överlämnandet mellan stadier utan info till den mottagande lärare innebär ett tidspill på 1,5 år för nya lärare att skanna in var eleven står. Dessutom är det ju faktiskt formativ bedömning som ger resultat. Där kan eleven göra klart för sig vilket nytt mål hen vill nå med sina kunskaper och vilka förmågor som ska tränas. Det betyder i sig att lärarna inte dikterar innehållet utan det anpassas till elevens kunskapsnivå.
Så det är hög tid att sluta käbbla om skolan som ett politiskt slag träd. Skapa en politisk borgfred eftersom det inte är ändringarna i skolsystemet som kommer att ge resultaten. Det är klokt att den bombmatta av reformer som gjorts under senare tid ska sätta sig. Det tar nog ytterligare fem sex år innan allt är genomfört som det var tänkt.
Källor: Det tar tid - om effekter av skolpolitiska reformer (SOU 2013:30).
Skolverkets lägesbedömning 2013 Rapport 387, 2013.
Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring. Skolinspektionens granskningsrapport 2012, 2013-05-02.
Media SvD, DN
Någon quick-fix finns inte i skolans värld. Det är bara att inse att rätt saker ska sättas in för att nå resultat. Om det avgörande är relationen lärare och elever är det dit krutet ska läggas. Det är en grannlaga uppgift.
Komunalråden i varje kommun ska ha skolan som den högst prioriterade målet. Utan en bra skola kommer aldrig en kommun att kunna dra till sig skatteunderlag eller framtida medborgare som skapar välstånd. En del av detta är att kommunerna faktiskt behöver börjar ett gigantisk ROT-projekt. Ett projekt som bort sätta igång redan för tre år sedan när nya skollagen beslutats i riksdagen.
Vad hände: inget. Några framsynta började läsa och lyssna till vad det nya var. Men få tog konsekvensen av det hela. Idag ser förvaltningarna i allt väsentligt ut som de gjorde för. Skolorna drivs efter någon konstig princip som inte stämmer vare sig med skollagen eller läroplanerna. Lärare är någon slags allt i allo. Rektorerna flyger mellan högt och lågt. Samtidigt som skolförvaltningschefen fortfarande betraktar sig som högsta hönset och rektorer som några slags mellanchefer. Dags för förvaltningarna att se över sina arbetsuppgifter och inför ett eget systematiskt kvalitetsarbete. Samtidigt tar rektorerna sitt mandat på allvar och börjar organisera om den pedagogiska verksamheten på skolan tillsammans med lärare och övrig personal.
Det är hög tid att Vygotskij får fullt utrymme i klassrummet när det gäller lärandet och relationen lärare, elev och innehållet. I den andan innebär det att man med kan ta Hatties forskningsrön (Visible learning, 2009) på allvar. Varför ska lärare planera lektionen enskilt när det är smartare att göra det tillsammans. Varför ska man inte dokumentera elevens utveckling? Bara överlämnandet mellan stadier utan info till den mottagande lärare innebär ett tidspill på 1,5 år för nya lärare att skanna in var eleven står. Dessutom är det ju faktiskt formativ bedömning som ger resultat. Där kan eleven göra klart för sig vilket nytt mål hen vill nå med sina kunskaper och vilka förmågor som ska tränas. Det betyder i sig att lärarna inte dikterar innehållet utan det anpassas till elevens kunskapsnivå.
Så det är hög tid att sluta käbbla om skolan som ett politiskt slag träd. Skapa en politisk borgfred eftersom det inte är ändringarna i skolsystemet som kommer att ge resultaten. Det är klokt att den bombmatta av reformer som gjorts under senare tid ska sätta sig. Det tar nog ytterligare fem sex år innan allt är genomfört som det var tänkt.
Källor: Det tar tid - om effekter av skolpolitiska reformer (SOU 2013:30).
Skolverkets lägesbedömning 2013 Rapport 387, 2013.
Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring. Skolinspektionens granskningsrapport 2012, 2013-05-02.
Media SvD, DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)