Boken Mördaren i folkhemmet sätt ett antal frågor på sin spets. Hur kan kompetenta människor bli så fullständigt rabiata och blinda för fakta. När Olle Möller släppts för mordet på Gerd flyttar han tillbaka till Stockholm och börjar bygga ett nytt liv. När Elandersommaren (lång och torr) 1955 är i sin fulla njutning mördas Kerstin. Ytterligare en flicka från Birkastan som Gerd som mördas 1939.
Polisen misstänker direkt Olle Möller. Men det visar sig att de inte har bevis. Den nitiska mordspanaren ger sig inte. Han har fått för sig att det är Olle oavsett vad bevisen säger. Han tar hela utredningsapparaten till sin hjälp. Allt från Säpo till riksmordkommissionen och Örebropolisen. Lösryckta uttalande från Olle tas för bevis att han ligger bakom mordet på Kerstin. Bara att vänta på att nästa blir mördare så har man honom som i en liten ask.
Hur det går återkommer jag till. Men det som slår mig i den rätts röta som 1950-talet innebar upprepar sig idag. I våra dagar är det väl bara att säga Thomas Quick så slår alla varningslampor på. Polisutredare som är kåta att till varje medel sy dit någon för mordet. En åklagare kåt på att göra karriär. Resultatet vet vi. På senare tid har vi även fått ett justitieråd som är ute i tassemarkerna.
Den lilla människan är värnlös mot en rättsapparat som bestämt sig för att till varje pris tumma på sanningen för att känna sig nöjd. Där den enskilda tjänstemannen klart går över förvaltningsgränserna för att lösa brottet. Som lök på laxen har vi folkdomstolen i form av journalister och media. De som får sina läsare att på förhand döma folk. Då är man liten och hudlös som utpekad.
Undra hur många som sitter dömda på felaktiga grunder?
Källa: Eberwall, Lena&Samuelson, Per E (2012) - Mördaren i folkhemmet, Piratförlaget
Intressant att du reflekterar kring de här frågorna utifrån en bok. Jag är nyfiken på fortsättningen.:-)
SvaraRaderaDet som jag också tycker är skrämmande är hur elever idag i allt högre grad verkar vilja tumma på rättssäkerheten. Vi har haft många och långa diskussioner och värderingsövningar för att vända och vrida på bl. a principen "hellre frian än fälla". Jag upplever att det inte är helt självklart för eleverna att det bör vara så. Jag upplever också allt oftare att elever inte förstår innebörden av att man inte är skyldig förrän man är dömd. Är det något som gör mig frustrerad så är det att samhällskunskapen har halverats på gymnasiets praktiska program.