Frågor är så olika. Det vet man efter sin tid som examinator i kvalitetsvärlden. Det är tre yrkeskategorier som ständigt lever på frågor: journalister, lärare och undersökare. En gammal sanning från undersöknings branschen är att: som du ropar får du svar. Därför är syftet med frågan avgörande om man får fram den information man söker.
När jag läser Hattie skräms jag över att lärare, enligt forskningen, till 60 procent ställer frågor för att komma ihåg fakta och 20 procent för rena rutinfrågor. Alltså endast 20 procent av frågorna som skulle kunna leda fram till lärandet.
Om det ser ut så här är det inte undra på att elevernas kunskapresultat är som de är. Om det är bara faktafrågor som ställs är det liktydigt med kunskap in kunskap ut. Alltså endast godkänt nivån eller betyget E i den nya betygsskalan. Hur har man tänkt att eleverna ska lära sig de krav som ställs för att nå de andra betygsnivåerna?
Undra om lärarkåren fortfarande sitter fast i behaverismen. De borde ta till sig Vygotskij. Bjud in eleven till en lärande dans i tre delar: lärande fostran, lärande innehåll och omsorg om lärandet.
Källor:
Körling, Ann-Marie (2011) - Nu ler Vygotskij, Liber
Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur&Kultur
Ja!!
SvaraRaderaInser nu att det kanske är min tid som valideringsingenjör i läkemedelsbranschen som är grunden till min frågvishet... *hm... aldrig tänkt den tanken innan!*
Som professionell coach tror jag till 100% på den ofantliga vikten en bra ställd fråga har - kraftfulla frågor kallar vi det. Ibland får man vrida och vända lite på det för att hitta rätt in i kärnan av "vad det nu än är" - och detta något kan vara ett lärande oxå! Ja, är det ju faktiskt alltid, tom.
Fram för frågvisheten! Och gärna lite Varför-frågor!
/Helena, initiativtagare #skolvåren
Kul, jag brukar predika att vi borde bli ett land av Rumpenissar.
RaderaOrdet Varför är alldeles för bortglömt.