Skolpolitiska debatten har hamnat i ett fönster. Ungefär som en vilse fågel som flugit fel. Fågeln, skolan, är inte behjälpt av några politiska reformer. De är redan tagna. Vad den vilsna fågeln behöver är ro att ta sig ut genom rätt fönster.
Det rätta fönstret är att se till att undervisningen skapar bestående värden. Så gör den inte idag. Skolhuvudmännen är oförmögna att driva skolan. Om det skulle vara något politiskt fönster så är det att rikspolitiker, oavsett partifärg, tar sina kommunal kollegor i hampan och börjar styra upp vardagen så skolan börjar prestera resultat.
Resultat i skolan presteras bara genom en undervisning som bygger på ett pedagogiskt kretslopp. Kretsloppet ger ett lärande så att eleven ser nyttan av den kunskap hen lär sig. Lärandet innehåller lärande fostran, lärandets innehåll och omsorgen om lärandet. Det kan aldrig politikerna fixa.
Vad politiker kan göra är att se till att samhällets infrastruktur fungerar. Om skolan inte fungerar som tänkt på den kommunal nivån är det annat som ska till. Inte nya nationella regler. En sådan kanske är frågan om det kommunala självstyret i skolans värld. Är den för stor idag. Utnyttjar kommunerna statsbidragen på rätt sätt? Eller går dessa till arenabyggen? Kanske dags att staten börjar styra de 40 procenten statsbidragen omfattar av totalkostnaden, som inkluderar skolpeng för fristående skolor.
Definitivt är det inte mer centralstyrning som ska till för att lösa skolans frågor utan bara hur politiker hjälper till att se att rektorer är kungar i skolan när det gäller den pedagogiska verksamheten. Kanske så att arbetsgivaransvaret skulle flyttas från kommunal nivå till enhetsnivå.
Få verkar uppfattat att skolan pedagogiskt redan idag styrs direkt av staten. Den nya skollagen har konstruerats så att de nationella målen pekar direkt på lärarna. Borttagandet av skolplanen har i ett pennstreck tagit bort kommunpolitikernas och förvaltningens makt över undervisningen.
Så, släpp fångarna loss det är vår!!
Media DN , SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar