Kejsarens nya kläder

Man slutar aldrig att förvåna sig. Nu har det hänt igen. Någon har köpt in McKinsey för svindyra pengar, när kompetens finns i landet över hur man förbättrar skolan. Bara genom att köpa boken Från skollag till vardagsarbete så får man grunden för hur man ska effektivisera verksamheten och lärarnas tid.

Som alltid i verksamhetsutveckling är det inte färdiga mallar, checklistor och annat som ska ligga tillgrund för verksamhetsutvecklingen utan skolan egna förutsättningar. Att man aldrig lär sig.

Det hade varit smartare om man köpt tidstudien på svensk botten. Då hade skolledning och lärare kunnat själv mäta hur mycket tid de lägger på sina aktiviteteter som planering, undervisning, utvärdering och dokumentationen. Det går enkelt att göra via mobiltelefon. Det behövs inga svindyra amerikanska konsulter för att lyckas med.

För övrigt anser jag att skolan själv ska utveckla sin verksamhet. Stockholms stad har verkligen gjort bort sig med SKLs hjälp. Om detta har jag bloggat bl a tidigare.

Media DN

Uppdaterat 120501 kl:18:17
Läser om samma projekt i SvD och förvånas över att man behöver plocka in McKinsey för att få reda på att man kan organisera möten effektivit. Det är verkligen talande att man går över ån efter vatten.

Skolans bekymmer är att man inte har systematiserat sin arbetssätt. Om de själv begåvat hade använt någon av utmärkelsemodellerna och använt läroplanen som underlag hade man fått fram arbetssätt utan att slänga 4 mkr i sjön.

Skolans problem är att humankapitet, det som finns i huvudet på rektorer och lärare, är för stort. Det är livsfarligt när personal med storkunskap om hur man driver verksamheten går ur hem på kvällen. Vad händer med verksamheten dagen där på om de inte dyker upp. Skolans stora utmaning är att bygga strukturkapital så man inte är sårbara och alla vet hur verksamheten ska bedrivas.

Media SvD papperstidning 120430 sid 10.

Rektorers framgångsmöjligheter finns redan

Noterar att Bo Rothstein på DN-Debatt avslutar med följande uppmaning:

Sammantaget innebär detta att vi kan lägga ner jakten på ”supermodellen” för den svenska skolan och i stället börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.

Det är intressant att denna debatt förs 20 år efter att skolväsendet blev av med regel- och ekonomistyrningen. Sedan dess gäller mål- och resultatstyrning av skolan. Staten har inte sedan dess talat om HUR undervisningen ska bedrivas.

Tragiskt nog har skolan suttit fast i regelstryningen och dess tänk allt för länge. Där försök till modernare styrning har misslyckats. I och med valfrihetsreformen Skollagen (2010:800) är det fast slaget att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen utifrån de nationella styrdokumenten.

Till detta kommer också att rektorer och före den delen även förskolechefer idag har makten över den inre organisationen. Med detta menas skolans pedagogiska verksamhet. Det är ingen annan än dessa som har påverkansmöjlighet på hur undervisningen ska bedrivas. Huvudmän och andra gör sig icke besvär när det gäller hur man på enhetsnivån bedriver pedagogiskt arbete och systematiskt kvalitetsarbete.

Förskolchefer och rektorer har dessutom numera delegationsrätt på arbetsuppgifter. Detta gör det möjligt att mer effektivt bedriva styrning och utveckling av förskolor och skolor.

Så det är bara att sätta igång på lokala planet och tillämpa skollagen så får vi framgångsrika skolor.

Media DN

Källor:
Skollagen (2010:800),
"Från skollag till vardagsarbete", Skoldialogen
Informationsblad 120214: Rektorers möjlighet att delegera och skolors organisation, Skolinspektionen.

Starka sammhället en politisk dröm

Drömen tycks har väckts om ett starkt samhälle. Det är just en dröm. Bara för att nyliberalismen kört på grund, med skuldkris i världen, innebär det inte att vi ska tillbaka till en värld med en stat som tog hand om folket.

Stora planekonomiska monoliter är aldrig till för folket, hur mycket än vänstern vill se det så. Det är bara att skåda hur vården och skolan funger i offentlig regi. Hade inte yttre tryck skapats mot dessa två monoliter hade vi aldrig fått sett en utveckling mot en balanserad tillvaro mellan kunden-produktionen-medarbetarna-innovation-ekonomi.

Därför klingar den gode Ingar Carlssons tal om att politiken ska ta tillbaka det den förlorat lite av en dröm. Hur skapar lilla Sverige det starka samhället i en värld där kapital blixtsnabbt förflyttas på jordklotet? Är nationalstaten det begrepp som gäller?

Möjligen är hans analys intressant på ett plan. Det verkar som Sverige är bort från ett flerpartisystem med propertionella val. Är det så att vi kommer att bli likt UK och US med två politiska block med majoritetsval som princip. Är det priset för mittens rike i politiken?

Media SvD

Rektorer är förbättringsledare

Med stor förvåning har jag tagit del av Sveriges Skolledarförbunds debattartikel om hur dåligt det är att vara rektor. Att det historiskt varit det kan man klart stryka under. Men från och med 1 juli 2011 är det helt nya förutsättningar.

Det verkar som skolsverige inte riktigt har vaknat upp vad de nya lagrummen i skollagen betyder för respektive parter. Skollagen hindrar inte rektorer från var en god förbättringsledare. Utöver en utökad rektorsutbildning, med bl a ledarskap i utbildningen, så ger skollagen rektorerna fulla makten över skolans inre organisation - den pedagogiska verksamheten.

Utöver det har rektorena fått lagstadgad rätt att delegera stor del av sina uppgifter till andra med motsvarande kompetens för de uppgifter som delegerats.

Detta verkar helt ha gått både huvudmän och fackliga företrädar förbi. Kanske på tiden att börja skoldiskussionen utifrån de nya krav som staten ställer på skolväsendet. I den ändan finns det en bok som bl a beskriver detta, "Från skollag till vardagsarbete" för grundskolan, utgiven av Skoldialogen. Kanske denna kan vara vägledande i att skapa en skola som följer den nya kraven.

Media SvD
Källor: Skollagen (2010:800)

Förmåga allt viktigare

Läser på SvD nätupplaga nliv.se att det är helt andra premisser idag vid anställningar. Där sägs att höga universitetsbetyg kan man glömma. Min retoriska fråga är: är det sant?

Kanske, skulle jag svara ja, om man sätter det i relation till att det är förmåga och kunskap som är viktigast. Idag finns det tydligen verktyg för att gallra ut det. Kreativitet är ju förmågan att ta kunskap och ha förmågan att flytta denna till en nivå den inte befunnit sig på tidigare.

I ljuset av det är betyg och prestige arbetsplatser obetydliga. Det är förmågan att få saker gjorda och vilken person du är som avgör framtidens anställningsbarhet.

Media SvD

Den tunna hinnan

Hur tunn är hinnan mellan dikt och verklighet. När vi nu konfronteras med det oförståbara på Utöja 22 juli skakar det oss. Handlingarna är definitivt inte försvarbara, men det som förvånar är vårt behov att psykologisera handlingar så fort det är en vit kristen som gjort denna handling.

När jag läser berättelsen i SvD slår det mig alla skildringar som gjorts av fascismen eller för den delen även kommunisters framfart i ideologiskt tänkande och krigföring. Det är den högre saken i ett sektbeteende som helgar medlen. Om man som ABB har en mission och är en beliver eller duktig fotsoldat för något högre är hans handlingar rationell.

Hans vittnesmål styrks när jag åter ser filmen om Hitler och Tredje rikets undergång. Det fanatiska uttrycket och handlandet i bunker och kring regeringskvartern i Berlin i april - maj 1945. Undergång byggde fortfarande på tron om en högre sak in i det sista. Realiteter hos oss vanliga existerar inte hos dem för att de fortfarande har en högre sak att försvara. Vi är bara svikare i deras ögon som inte förstår vårt bästa.

Utöver detta kan man fundera på terrorhandlingens omfattning den 22 juli på Utöja. Den är ruskigt lik en krigs skådeplats. Det har vittnats om att soldater i krig reagerar känslomässigt på de fyra till fem första de dödar. Sedan verkar de hamna in i ett tillstånd där resten av dödandet är en yrkeshandling. Där man systematiskt handlar för att utföra uppdraget att vinna striden. Skillnaden denna kväll på Utöja är att en fiende till ABB saknade vapen att bemöta elden.

För övrigt anser jag att vi i traumatiska situationer är för snabba att hitta svar på något som inte stämmer med vår världsbild och vårt behov av syndabockar.

Media SvD

Uppdaterat 120421 16:13.

Mot bakrund av vad jag tidgare skrivit har jag gått igenom två av mina inlägg från när det begav sig i juli 2011. Det först Kasta första stenen är relevant kring det här med skuldbeläggande. Det andra är inlägget Mambo jambo om just funktionen hos idiologier som är fanatiska. Den senare tycker jag håller extremt bra i ljuset av den berättelse ABB gav igår i Oslo Tingsrätt återgiven i dagens SvD.

Vänster(s)väng

S håller på att upprepa sitt misstag. När man fått opinionen på sin sida väljer den röda falangen med Göteborg i spetsen att vrida S till det läge de var när Juholt förde dem ut på ökenvandring. Verkar som partiets röda del inte lärt sig att ska man attrahera mittenväljare är all retorik och realpolitik åt vänster fel väg.

Det är hål i huvudet att ens fundera på att begränsa eller förbjuda utdelning i företag. För det första får det konsekvenser för hur övriga företag på marknaden, som är aktiebolag, får drivas. Om något sådan begränsning blir realitet är det inte bara skattelagarna som måste ändras utan även ABL. Inte nog med att lagrum måst ändras med förödande effekter, S kanske vill förstatliga det privata näringslivet den vägen.

Företag innebär risk. Det är inte med automatik så att skattemedel ger vinst eftersom kostnader och intäkter måste gå ihop. När man startar företag är det "egna" pengar man riskar. Uppstarter brukar oftast innebär förluster. När det vänder skulle det innebär att inga skulle få ta ut ersättning för de pengar man satt in i företaget. Vem skulle ens komma på tanken att driva sådana företag.

Hela debatten om skattemedel i fickor på privata företag är snedvriden. Merparten av de företag som finns inom den privata skolvälden är mindre företag eller föräldrakooperativ. Skulle dessa små aktörer inte ha möjlighet att dela ut pengar på det man satsat i verksamheten är det djup odemokratiskt. Snudd på ett grundlagskyddat ägande åsidosätts.

Är S framgångar i opinionen på väg att smälta bort för att vänsterfalangen är på krigsstigen igen? Eller är det tecknet på att S är på väg att sprängas innefrån? Båda har ett känt resultat. Inget maktskifte 2014.

Media SvD