Sammantaget innebär detta att vi kan lägga ner jakten på ”supermodellen” för den svenska skolan och i stället börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.Det är intressant att denna debatt förs 20 år efter att skolväsendet blev av med regel- och ekonomistyrningen. Sedan dess gäller mål- och resultatstyrning av skolan. Staten har inte sedan dess talat om HUR undervisningen ska bedrivas.
Tragiskt nog har skolan suttit fast i regelstryningen och dess tänk allt för länge. Där försök till modernare styrning har misslyckats. I och med valfrihetsreformen Skollagen (2010:800) är det fast slaget att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen utifrån de nationella styrdokumenten.
Till detta kommer också att rektorer och före den delen även förskolechefer idag har makten över den inre organisationen. Med detta menas skolans pedagogiska verksamhet. Det är ingen annan än dessa som har påverkansmöjlighet på hur undervisningen ska bedrivas. Huvudmän och andra gör sig icke besvär när det gäller hur man på enhetsnivån bedriver pedagogiskt arbete och systematiskt kvalitetsarbete.
Förskolchefer och rektorer har dessutom numera delegationsrätt på arbetsuppgifter. Detta gör det möjligt att mer effektivt bedriva styrning och utveckling av förskolor och skolor.
Så det är bara att sätta igång på lokala planet och tillämpa skollagen så får vi framgångsrika skolor.
Media DN
Källor:
Skollagen (2010:800),
"Från skollag till vardagsarbete", Skoldialogen
Informationsblad 120214: Rektorers möjlighet att delegera och skolors organisation, Skolinspektionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar