Samarbete är en avgörande faktor för att kunskap ska bli nyttig. Funderar kring detta som hänt i Södertälje om det är farligt eller bra. Förmodligen är det av godo. Att arbeta i etablerade stora strukturer minska innovationskraften. Den naturliga kopplingen mellan naturvetenskap, teknik och marknad saknas ofta.
Samtidigt ser jag en fara i att akademierna isolerar sig i sina teoribyggande utan naturlig koppling till verkligheten. I den bransch jag började mina lärospån i var det vanligt att professorerna också konsulterade i uppdrag på byggkonsult firmor. Den mycket fragmenterade byggbranschen har aldrig byggt på integration framåt eller bakåt. Utan varje projekt har haft sina unika förutsättningar som vid färdigställandet upplösts. För att uppstå i en helt annan konstellation i ett annat projekt.
Kanske det är det man borde lära sig i Sveriges övriga industri och forskning. Tydligen är det väldigt förekommande i Silicon Valley runt Stanford. Där verkar professorerna som konsulter ute i verkligheten. För teknik eller någon annan disciplin är inte verkningsfull om den inte går att "sälja". Varje uppfinning måste ha en marknad.
För övrigt anser jag att kunskap utan förankring i verkligheten bara har ett egenvärde. Kunskap med förankringen i marknaden ger tillväxt. Titta bara hur vi i Sverige för 100 år sedan hade ett fruktbart samarbete mellan teknik, marknad och kapital.
Källa: Entré 1.2012, ESBRI
Uppdatering 10.35 120408
PJ Anders Linder berör bra i sin ledare problemet med dagens akademiska studier. När kvanitet går före kvalitet är högre studier relativt meningslösa. I det perspektiv jag berör ovan. Kunskapen får bara ett egenvärde utan koppling till marknaden. Lärosäten måste åter fokusera på kedjan utbildning-marknad-utveckling.
Media SvD
Nej.
SvaraRaderaIndustrialismen är bakom oss, den tid då läroanstalters uppgift var att leverera det en trög och rätt statisk marknad upplevde sig behöva död och bör begravas (liket börjar lukta)
Det som händer i Silicon Valley, är det inte snarare raka motsatsen till det du beskriver? Professorer och akademiker ägnar sig åt att sätta upp, pröva, förkasta eller bekräfta eller ompröva teorier, det experimenteras, misslyckas och byggs, utvecklas, samarbetas med andra och sprids kunskap så det slår gnistor om det. Och företagen samlas som humlor kring ett öppet honungskrus för att få del av rikedomarna och sötsakerna.
Nej, Morrica. Vad har min beskrivning med industrialismen att göra. Det är bara ett tecken på okunskap om hur dagens näringsliv ser ut.
RaderaKolla bara på Biotech där "big pharma" har fått konkurrens av snabbfotade mindre företag. Det är därför AstraZeneca måste lägga ned. Om man inte förstått att läkelmedelsindustrin och den kemiska och medicinska akademiska forskningen haft ett intimt samarbete är det synd. Den forskningen är som i Silicon Valley.
För skulle forskningen bara bedrivas på labben på universiteten blir det bara massor av innovationer som inte har någon bärkraft. Det är därför uppningar måste ha en marknad.
Samma gäller andra företag. Ta bara fordonsklustret i Göteborg kring Volvo och Chalmers och det saligen insomnade SAAB i Trollhättan.
Den som lever i tron att verkstadsindustrin spelat ut sin roll i svensk ekonomi har nog inte riktigt förstått mekanismerna. Det är inte själva varan lastbil man betalar för utan den förpackade kunskap som finns i dagens industriprodukter.
Precis, Plura. Men om du förstår det så förstår jag inte varför du beskriver en situation där skolorna ska betjäna "verkligheten" som vore det helt olika universa, som tänkte du dig att den forskning som inte direkt resulterar i en konkret produkt vore bortkastad och inte alls fundamentet för framtida innovationer.
RaderaOm vi ska vara lite tydligare. Forskning inom naturvetenskapen är en sak, medan forskning i teknik tillhör tillämpad naturvetenskap. Den senare leder fram till innovationer. Det är dessa innovationer som måste möta marknaden för att ha någon chans att överleva.
SvaraRaderaTar vi grafen som ett exempel. Det är en grundforskning som ledde till Nobelpriset. Innovationerna är de tekniska tillämpningar man kan göra. För att de ska bli kommersiellt gångbara behövs en inkubator som gör dem till flygfärdiga produkter på marknaden.
Det är här vi har ett problem i Sverige. Vi är ett innovativt folk med internationell ryktbarhet. Problemet är att tekniker och naturvetare inte går i armkrok med ekonomer och säljare. Vi får inte fram de företag som borde axla välståndet.
Möjligen gjorde man ett försök i veckan med forskningsatsning mellan stat och näringslivet.
Kunskap hänger alltså ihop med marknad om den ska någon nytta i kunskapsekonomin.
Övrig kunskap finns för olika nyttor men inte direkt för välståndet.
Vi var en innovativ nation med internationell ryktbarhet. Inte bara för vår innovativa förmåga, vårt "egalitära paradis" ses fortfarande som en förebild, trots att verkligheten ser annorlunda ut idag, med segregerade skolor etc. Frågan är hur länge vi kan leva på gamla lagrar? Och hur länge är det möjligt att förbli en innovativ nation om de genomsnittliga kunskapsnivåerna fortsätter sjunka?
SvaraRaderaFrågorna är intressanta.
RaderaInnovativ kan du vara på ett individuellt plan, men det finns ett nationellt drag som jag förstått det. Samtidigt finns det fortfarnade generationer som gått i den "gamla" skolan som fortsatt är verksammma.
För att kunna fortsätta vara en innovativ nation, speceillet där kunskap står i centrum, är just problemet hur den totala kunskapsmassan håller på att sjunka. När den kommer under en viss nivå har vi klara konkurrens nackdelar. Riktigt vara det inträffar finns det väl ingen klar uppfattning om.
Därför är det viktigt att diskutera just det fenomenet. Speciellt i ljuset av att naturvetenskap och teknik varit i stryklass under en längre tid inom skolans värld.
Du tycker att den notoriskt fuskande kartellbranschen som bygger hus är ett föredöme?
SvaraRaderaTråkmagistern
Tråkmagistern, du har sätt för mycket på "Fuskbyggarna" och bara sett neggo i programmen. Har du inte märkt att det kommer dit riktiga hantverkar och fixar till det.
RaderaMen du tycks inte läsa vad jag skriver.
Jag pratar inte specifikt om själv byggandet utan projekteringen och konstruktionen av byggnader, broar, komplicerade bergarbeten, mm där inte vanliga dödliga civilingenjörer klarar av konstruktionsarbetet med mindre än att det fordras experthjälp i spjutspets kunnande för att lösa det fysiska genomförandet.
Du hyllar alltså projektarbetet istället för linjeorganisation. Var sak har sin plats. Visst måste man bygga en oljerigg som projekt, men ska man tillverka skiftnycklar enligt samma princip? En stor del av tiden för dagens forskare går åt till att söka pengar. Om de istället tilldelats pengar efter sin plats i organisationen hade arbetet varit effektivare.
SvaraRaderatråkmagistern