Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 30 maj 2012

Jag har en plan...

..brukar Sickan säga i Jönssonligan. Det är inte alltid planerna förverkligas som tänkt. Nu börjar sossarna och dess företrädare låta som Sickan. Implementeringsplan? Tja, kanske det varit något att skriva i regleringsbrevet till Skolverket. Men det hjälper föga.

Verkar som S och Ibrahim Baylan glömt bort att det faktiskt inte är rikspolitikerna som ska genomföra en implementering. Vi har kommunaliserat skolan samt vi har ett stort antal fristående skolor. Det är dessa som ska se till att implementera de nya styrdokumenten.

Att sitta i riksdagen och ondgöra sig över att det inte finns bedömningsstöd är faktiskt inte en politikerfråga. Det är en myndighetsfråga. Om nu Skolverket valt att satsa på att skapa en it-portal från första början luktar det gigantiska problem. Det är inte precis den vägen man ska gå för att lyckas få fram bedömningsexempel. Det hade varit bättre om Skolverket satsat på att ta fram dessa exempel i traditionell pappersform för att sedan i lugn och ro skapa en digital portal.

Samtidigt kan man fundera på hur den gode Baylan tänker. Om det är mer resurser för implementering frångår han den princip som gäller idag med generella stadsbidrag. Skolan finansieras idag till övervägande del via kommunernas budget och skatteuttag av kommuninvånarna. Är det riktade statsbidrag han efterlyser för att implementera på kommunal nivå?

För det har inte saknats pengar för att informera om de nya styrdokumenten. Regeringen har satsat en kvarts miljard via Skolverket på att informera skolväsendet om de nya reformerna. Om det inte givit önskad effekt beror det på att Skolverket inte skött sitt uppdrag.

S måste nog fundera en stund på sitt arv. Det är inte som på Palmes tid. Skolan dirigeras inte från politiskt håll via ett SÖ med pengar och regelstyrning.

Media SvD

tisdag 29 maj 2012

Mantrat kvalitet

Åter hör jag det politiska mantrat kvalitet. Ordet verkar vara svaret på välfärdens problem eller hur man ska bevara eller leverara välfärd.

Det som skrämmer mig mest är att det tycks som man använder ett ord utan att veta betydelsen av ordet. När man läser dagens svar från företrädare för de olika partierna i riksdagen lyser okunskapen igenom. Ingen använder ordet utifrån en gemensam betydelse. Otydligheten i budskapet blir skrämmande.

De folkvalda är ytterst satta att realisera folkets vilja. Man har lagstiftingsmakten, men genomförande makten ligger i kommuner och landsting när det gäller vård, omsorg och skola.

På ett område har politikerna definierat kvaliteten på levererade välfärdstjänster. Det är skolan. De styrdokument staten ställt upp sedan 11 månader är de krav som ställts på genomförandet av utbildningsuppdraget. Kvalitet är inget annat än att göra rätt från början. Här är det upp till genomförarna i skolväsendet att uppfylla kraven staten ställt på dem oavsett driftsform. I annat fall har staten maktinstrument genom sin myndighet Skolinspektionen att kvaliteten ska innehållas.

Så den kunskap politiker bör ha är att det är de själv som definierar kvaliteten på välfärden. Då duger det inte med någon flummig retorik. Om det finns problem med kvalitet i vården och omsorgen beror den ytterst på att politikerna i riksdagen inte stiftat sådana lagar så att det på ett entydigt sätt går att se vilka krav som ställts på verksamheten.

Det är ytterst tråkigt att politiker tar till stora ord när någon annan inte uppfyller kraven. Om krav saknas från beställaren får man det utförande som man förtjänar oavsett om det är offentligt eller privat producerat.

Media SvD

Otydlighet straffar sig

Alla kriterier som är otydliga har en inbyggd bedömningsrisk. Så och det nya betygssystemet. Trots att en statlig utredning just påpekade osäkerheten i det betygssystem som nu avvecklas och att regeringen hade krav på tydliga och enkla kriterier lyckades man inte. Skolverket återkom gång på gång med otydligheter.

Ord i kriterier som innebär värderingsosäkerhet riskerar alltid att tolkas utifrån den som tolkar. Ord som god, utförligt, nyanserat och förmågor riskerar alltid att tolkas fel. Det är alltid den enskilde betraktaren och dess syn på ordet som färgar resultatet av tolkningen.

Den debatt som just nu förs om betygen är i botten ett misslyckande från Skolverkets sida, som inte lyckats med sitt uppdrag. De har inte lyckats med att definiera kunskapskraven i E, C och A på ett entydigt sätt. Fast det kanske finns en teknik att ta till, trasmattan, där man utgår från de krav som finns i betygskriterierna och tar bort värdeorden. Om det har Roger J Danielsson på skolkvalitet.se bloggat om i inlägget Trasmattan ger besked.

Utöver detta kan man fundera över vart alla utbildningsmiljoner staten sköt till, när de nya reformerna sattes i sjön, har resulterat i. På mig verkar det som man kastat pengarna i sjön. Resultaten är skrämmande. Varken huvudmän, skolledningar och lärare verkar ha tolkningskunskap kring de nya styrdokumenten fullt ut. Då drabbar det ytters eleverna.

Media SvD
Blogg skolkvalitet

lördag 26 maj 2012

Bedömnings osäkert

Hur kan skolinspektörer komma med så olika bedömningar? Här om dagen kom det till min kännedom att det vid en och samma skola, fast i olika kommuner, fick man brist för att inte alla elever når målen i den ena kommunen. Medan i den andra kommunen var det ingen brist.

Till saken hör att det är en gymnasieskola där lägsta betyget är IG. Kan den ena inspektören påstå att då alla måste ha G i alla ämnen?

Knappast! Om man man når målen för IG så har man nått kunskapmålen för IG. Skillnad hade det varit om det varit grundskolan. Där existerar inte IG vid betygssättningen i nia för sista gången. Där hade det varit befogat att säga att eleverna inte nått mål om nu alla ska nå målen i alla ämnen. Det lägsta målet är G.

Skillnad blir det vi nästa års betygssättning. Då har vi ett betyg F, som är lika med IG, i grundskolan. Det första man kan fundera över är om man genom detta har släppt det kompensatoriska uppdraget? För det andra skulle aldrig en inspektör kunna säga att alla elever minst måste ha betyget E, som är lika med G i det gamla systemet.

Det är skrämmande att Skolinspektionen inte har inspektörer som bedömer brister på ett likvärdigt sätt. Det öppnar upp för ett godtycke. Det är ytterst viktigt att Skolinspektionen skapar gemensam kalibrering av inspektörerna. Så görs inom andra områden som ägnar sig åt revision, examination eller vad man nu kallar det.

Skolinspektionen kanske skulle ta och lärar sig lite av hur SWEDAC gör för bedömningar när de ackrediterar certifieringsorgan. För det går inte att ha en rättsosäkerhet i inspektionen. Då urholkas trovärdigheten i de beslut som Skolinspektionen ska fatta, utifrån sin nya juridiska muskler. Resultatet blir då säkert att vi får se antalet juridiska processer i förvaltningsdomstolarna öka. Det är en utveckling som inte behövs och främjar inte utvecklingen i skolan.

söndag 20 maj 2012

Om likvärdighetens feltänk

Debatten rasar vidare kring skolsystemet. Senast några profeter från SU som ondgör sig över likvärdigheten. Åter förvånas man över deras brist på stingens. Deras ideologi lyser genom i analysen. Är det bättre om det är politiker som bestämmer var elever ska gå i skolan.

Jag själv är en produkt av detta. På den tiden var Sverige ett mera homogent land och den tanken gick att genomför där klasserna kunde gå i samma skolklass. Detta är inte görligt i samma utsträckning idag. När man ser effekterna av bussning av förorts elever med annat ursprung än inlandsfödda till skolor i Stockholms innerstad börjar resultaten att sjunka. De skolor som fått mer än 30 procent icke inlandsfödda får problem.

Så skolvalet i sig är inte problemet. Utan åter hur klassrummet bemannas.

Skyll inte likvärdigheten på skolsystemet utan på klassrummets förmåga att likvärdigt tolka de styrdokument som numera, sedan 11 månader, gäller alla skolor oavsett driftsform. Förr fanns även en inbyggd felaktighet i skolsystemet genom att de fristående skolorna inte var tvingade att ha samma styrdokument som den kommunala.

Dags att se hur verkligheten ser ut idag. Som vanligt ser forskar alltid i backspegeln. Därför är deras rön rykande inaktuella.

Media DN

torsdag 17 maj 2012

Ordlek

Som barn har man sina ord. Ord som i en vuxen värld kan betraktas som gulliga eller smått ironiska. I min barndom hade jag ord som glömma ihåg, tiritierad och mjölkflaska bilen. Alla för att tolka saker eller för att sätta ord på en stämning eller händelse.

Idag påmindes jag om glömma ihåg. Det kunde betyda både att man glömt bort saker eller glömt att göra saker. Barn är rationella i sitt sätt att använda språket. När vi växer och får mer ordförråd tenderar språket att bli mer detaljrikt och komplicerat.

Ta bara ordet progression. Vad är synonymen till det: utveckling eller framåtskridande. När man skriver har man en blandning av ord som speglar händelser eller rörelser. För mig är ordet utveckling ett framåtskridan i vid mening. Framåtskridande mer en koppling till lärande.

Ord spelar roll. Därför är det viktigt att inte bara ha ett stort ordförråd utan lika mycket tolkning av ords betydelse. Först då är ordleken betydelsefull.

måndag 14 maj 2012

Levande ord - Strindbergåret

Fart och fläkt är det i Strindbergs ord, trots att de är över hundra år gamla. Han var kanske inte den reflekterade människan, men orden är vital än denna dag det är hundra år sedan han gick ur tiden.

Min lilla hyllning till titanen får bli detta, som speglar hans karaktär tycker jag:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

För övrigt läs Kaj Schueler i SvD idag om den stora titanen - öppnings meningens mästare.

Media SvD

Citat: Hemsöborna - första meningen.

Uppdaterat 120520, 18.55
Nu har man bläddrat igenom Ockulta dagboken. Det blir något att bita i. Att läsa Strindbergs dagboksanteckning ska bli spännande och få inblick i hans Infernotid under äktenskapet med Harriet Bosse.