Fart och fläkt är det i Strindbergs ord, trots att de är över hundra år gamla. Han var kanske inte den reflekterade människan, men orden är vital än denna dag det är hundra år sedan han gick ur tiden.
Min lilla hyllning till titanen får bli detta, som speglar hans karaktär tycker jag:
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
För övrigt läs Kaj Schueler i SvD idag om den stora titanen - öppnings meningens mästare.
Media SvD
Citat: Hemsöborna - första meningen.
Uppdaterat 120520, 18.55
Nu har man bläddrat igenom Ockulta dagboken. Det blir något att bita i. Att läsa Strindbergs dagboksanteckning ska bli spännande och få inblick i hans Infernotid under äktenskapet med Harriet Bosse.
Jag är ruskigt svag för Strindberg. Det bästa jag läst av honom är början på I Havsbandet. Lustigt nog är resten av boken så där.
SvaraRadera