Med viss förvåning undrar man hur politiker och debattörer tänker kring skolan. Det gäller som alltid att utgår från källan. I detta fall skollagen (2010:800). Likvärdigheten utgår från att alla ska ha rätt till att nå de fastställda målen (1 kap 8, 9, 11 §§ och Lgr 11).
Med de sagt innebär det att Skolverkets rapport speglar ett tillstånd som uppkom iom kommunaliseringen, inte hur det ser ut sedan dryg 10 månader. Där bytes regelstyrningen ut mot målstyrning. Detta byte blev i verkligheten aldrig tillämpat som tänkt. Varken den kommunal som fristående skolan tillämpade styrdokumenten som det var tänkt.
Alla skolor hade sina egna tolkningar och egna lokala läroplaner. Inte undra på att Skolverket kommer fram till sitt resultat. Men det fria skolvalet är ju inget som bara gäller mellan offentliga skolor eller fristående skolor. Det gäller alla. Så det blir lite konstigt när man läser Ibrahim Baylans replik i SvD.
Dessutom är repliken illa skriven. Mitt i läsningen förlorar sig den gode Baylan i retorik som inte har med ämnet att göra. Han likaväl som Löfven är tom på argument för hur politiken ska klara av att ändra klassrummet i skolan.
Problemet med likvärdigheten är inte skolsystemet i sig utan vad som händer i varje klassrum i Sveriges avlånga land. Hur lycka pedagogiken realisera de fastställda målen i skollagen, diskrimineringslagen och Lgr 11 (de 8 huvudmomenten i läroplan och de 16 olika ämnenas kursplaner).
HUR pedagogiken ser ut och vilka metoder lärare använder är upp till dem i en mål- och resultatstyrd skola. Problemet är att man allt för ofta inte ser hur resultatet är kopplade till de av riksdagen fastställda målen.
Media SvD1, SvD2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar