Två dagar innan Strindbergs döds dag för 100 år sedan kan jag inte låta bli att fundera över denne store svenske författare. Han tillhörde det man med naturnödvändighet var tvungen att läsa under sin skoltid upp till gymnasiet. När man började på KTH var man befriad från sådan oviktig läsande. Då var det verkligen naturalism i kubik med tillämpad naturvetenskap.
Men man var väl lite udda som trots allt fängslades av: Det var en afton i början av maj.
Som teknolog smygtittade man på filmatiseringen av Röda rummet när man kom hem till föräldrarna, innan man hade egen TV. Bok läste man sedan. Här var ingången till flera av Strindbergs berättelser och dramor.
Måste säga att jag nog med ett halvt öra och öga läst både Fröken Julie, Inferno och andra teaterstycken. Men idag när jag såg SVT 2s program var det ett antal ögon öppnare. Att denna naturlist, samtida med Zola, Brandes, Nietsche och Raquin var så radikal om sexualitet och feminism kan man inte ha en föreställning om.
Att Stridberg var öppningens mästare vet vi. Inte anade jag att den också skulle spela roll för diskussionen om jämlikhet och sexualitet så här näst hundra år senare. Med spänning kommer jag nu att läsa Den ockulta dagboken.
Media SVT Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar