Med en pregnants i analysen har Peter Wolodarski tecknat S väg genom historien. Mycket kan sägas om den möjliga framgången för för S i valmans kåren, men det är långt till valet 2014. Så än har Tiden och dess chefredaktör till taliban påverkansmöjligheter. Löfven har väl själv svängt i retoriken när han börjar omdefiniera orden sedan S i Göteborg tydligt gjort en vänstersväng.
En annan möjlig pusselbit till varför S lyckades hålla sig på mattan innan 68-svängen och Palmes inträde som partiordförande är FP.
Med Bertil Ohlin vid rodret var han en klar politiks maktfaktor under sena 40-talet fram till slutet av 60-talet vid sin avgång som ordförande för FP. Beslut som formades i kanslihuset nagelfors ytterst noga innan de lades fram för riksdagen. Med sin stora ekonomisk politiska kunnande bjöd han både Erlander, Wigforss, Sköld och Sträng starkt motstånd mot många tokerier som kunnat stjälpt tuvan för S betydligt tidigare än 1970-talet.
I ljuset av det kan man möjligen hoppas att Löfven är tillräckligt stark opponent för att få fart på Alliansen. För den behöver definitivt väckas om man vill sitta vid makten efter 2014.
Media DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar