Är Sverige ett monolitiskt samhälle med förhärskande struktur sedan Gustav Vasa? På 1500-talet styrdes Sverige av 24 familjer. Hur ser det ut idag? Förmögenheterna är arvsbundna. Inte nyskapade. Att starta och driva företag är inte alltid lätt. Än mindre att skapa förmögenheter hos privatpersoner genom att driva och förvalta bolag.
En annan bild av klassresan kanske kan ägnas en tanke. Under åren efter världskriget och fram till 1970-talet skapades en frigörelse av begåvningsreserven i arbetarklassen. Skolorna öppnades upp för en större allmänhet. Skolgången blev inte en penning fråga. Många i 40-tals och 50-tals generationen gjorde en klassresa upp i den gyllene medelklassen. Många skaffades sig akademiska utbildningar som givit inträde i de högre samhällsvärerna. En resa som inte alltid varit lätt.
Å ena sidan svårigheten att ta sig in i de etablerade klasserna som nykomling. Å andra sidan det uppleda sveket mot den klass man tillhört. Det sociala priset kan vara stort. Samtidigt drog samhället nytta av att nytt blod kom i svang.
Detta verkar ha uppört. Är det så att skolan svikit sin social dimension? Inte bra att göra eleverna till sociala individer som kan fungera i ett samhälle utan lika mycket bristen på kunskap hos den uppväxande generationen. Det som kännetecknade de som gjort klassresan vara en kunskaptörst att släcka. Även om vissa ämnen inte stod högst på önskelistan.
Utan kunskap är en klassresa omöjlig att göra. Speciellt i ett samhälle där de enkla jobben inte finns. Där vi säger oss vilja leva på kunskaper för att öka välfärden är det viktigt att det finns gedigen kunskap. Inte bara kunskap utan även förmågan att läsa, skriva och räkna. Det är verktygen för att lyckas i ett gravt skriftspråkligt samhälle.
Media SvD
Kunskapens trädgård
tisdag 26 februari 2013
onsdag 20 februari 2013
Problematiseringens förbannelse
Det här med statlig styrning kan verka som ett moment 22. Speciellt om man analyserar det utifrån ett akademiskt perspektiv. Det blir så mycket om och men. Så vägen döljs varför styrningen ser ut som den gör.
För det första noterar jag när jag läser Patrik Halls artikel i Pedagogiskt magasin att han tappat fokus på vad nya skollagen menar med styrning. Det finns inga som helst krav på HUR dokumentationen ska se ut. Bara att det ska dokumenteras. Allt förbättringsarbete utan dokumentation tenderar att bara bli ett plåster för stunden. I händelsestyrda verksamheter är det bara här och nu som gäller med devisen ska vi administrera eller jobba.
För det andra sätter skollagen inga krav på HUR verksamheten eller det som heter utbildning ska göras. Speciellt inte undervisningen. Här har skollagen givit makten till rektorerna och lärarna. Inte skolhuvudmännen. Detta innebär att staten i sig satt ett antal detaljstyrningar på VAD och VARFÖR i läroplanerna och skollagen. Ta bara ordet likvärdighet. Enligt lagen är likvärdigheten lika med att enheterna och huvudmännen ska uppfylla fastställda mål. HUR det gör det är upp till dem.
För det tredje har skollagen som en av sina styrprinciper att allt arbetet med att öka måluppfyllelsen bygger på utvärdering i den verklighet skolan befinner sig i. Inte utifrån vad någon annan dyvlat på dem. Så var det med den gamla skollagen från 1985 och de förordningar som fanns tidigare. Ta exempelvis kvalitetsredovisningsförordningen. Den hade som krav att huvudmännen skulle redovisa kvaliteten i skolan utifrån verksamhetens förutsättning, hur arbetet gått till och hur man ökat måluppfyllelsen, resultat. Detta skulle vara klar senast 1 maj varje år.
Vad blev resultatet av detta. Jo, massor av sagor som skrevs för att jag är till detta nöd och tvungen. Som utvärderingsinstrument blev dessa redovisningar rätt värdelöst och blev ett slags bombmönster som inte speglade verkligheten. I den nya skollagen är detta krav borttaget. Samma gäller skolplan och arbetsplan. Staten har helt tagit bort kravet på HUR saker ska göras till förtret för byråkrater på myndigheter och politiker i kommuner. Dessa försöker säkert sitta kvar i det gamla eftersom makten har förskjutits till enhetsnivån, skolan. I praktiken har vi idag en statlig direktstyrning av undervisningen och ett kommunalt totalansvar för utbildning. Två vitt skilda saker.
Sedan det här med målstyrning. Den måste alltid utgå från ett pedagogiskt kretslopp. Ett kretslopp som bygger på vart vill skolan var om några år. Och hur omsätter man läroplanens mål i praktisk vardag. Här har skolan mycket att göra för att bli en professionell skola. Då ska politiker och andra inte ägna sig åt kontrollverksamhet utan utvärdering av det faktiska förhållanden. Därmed uppfylla kravet i nya skollagen att utveckla verksamheten utifrån enhetens behov och ge rätt sorts resurser uti från enheternas behov. Cykelställs besluten är bort i det politiska livet med nya skollagen.
Media PM
För det första noterar jag när jag läser Patrik Halls artikel i Pedagogiskt magasin att han tappat fokus på vad nya skollagen menar med styrning. Det finns inga som helst krav på HUR dokumentationen ska se ut. Bara att det ska dokumenteras. Allt förbättringsarbete utan dokumentation tenderar att bara bli ett plåster för stunden. I händelsestyrda verksamheter är det bara här och nu som gäller med devisen ska vi administrera eller jobba.
För det andra sätter skollagen inga krav på HUR verksamheten eller det som heter utbildning ska göras. Speciellt inte undervisningen. Här har skollagen givit makten till rektorerna och lärarna. Inte skolhuvudmännen. Detta innebär att staten i sig satt ett antal detaljstyrningar på VAD och VARFÖR i läroplanerna och skollagen. Ta bara ordet likvärdighet. Enligt lagen är likvärdigheten lika med att enheterna och huvudmännen ska uppfylla fastställda mål. HUR det gör det är upp till dem.
För det tredje har skollagen som en av sina styrprinciper att allt arbetet med att öka måluppfyllelsen bygger på utvärdering i den verklighet skolan befinner sig i. Inte utifrån vad någon annan dyvlat på dem. Så var det med den gamla skollagen från 1985 och de förordningar som fanns tidigare. Ta exempelvis kvalitetsredovisningsförordningen. Den hade som krav att huvudmännen skulle redovisa kvaliteten i skolan utifrån verksamhetens förutsättning, hur arbetet gått till och hur man ökat måluppfyllelsen, resultat. Detta skulle vara klar senast 1 maj varje år.
Vad blev resultatet av detta. Jo, massor av sagor som skrevs för att jag är till detta nöd och tvungen. Som utvärderingsinstrument blev dessa redovisningar rätt värdelöst och blev ett slags bombmönster som inte speglade verkligheten. I den nya skollagen är detta krav borttaget. Samma gäller skolplan och arbetsplan. Staten har helt tagit bort kravet på HUR saker ska göras till förtret för byråkrater på myndigheter och politiker i kommuner. Dessa försöker säkert sitta kvar i det gamla eftersom makten har förskjutits till enhetsnivån, skolan. I praktiken har vi idag en statlig direktstyrning av undervisningen och ett kommunalt totalansvar för utbildning. Två vitt skilda saker.
Sedan det här med målstyrning. Den måste alltid utgå från ett pedagogiskt kretslopp. Ett kretslopp som bygger på vart vill skolan var om några år. Och hur omsätter man läroplanens mål i praktisk vardag. Här har skolan mycket att göra för att bli en professionell skola. Då ska politiker och andra inte ägna sig åt kontrollverksamhet utan utvärdering av det faktiska förhållanden. Därmed uppfylla kravet i nya skollagen att utveckla verksamheten utifrån enhetens behov och ge rätt sorts resurser uti från enheternas behov. Cykelställs besluten är bort i det politiska livet med nya skollagen.
Media PM
tisdag 19 februari 2013
Borgfred
Pressrummet på Rosenbad är fyllt av reportrar. Surret i lokalen är som en sommardag med getingar som eftertraktar det söta. Ett sus går genom salen. TV direktsänder det skådespel som skulle inträffa. Upp på podiet kliver Jan Björklund (FP), Ibrahim Baylan (S), Tomas Tobé (M), Ulrika Carlsson (C), Annika Eclund (KD) och Gustav Fridolin (MP).
Sin vana trogen tog utbildningsministern till orda. "Vi har idag samlats här för att tillkännage att vi skapat en borgfred på skolans område."
En bedövande tystnad spred sig i salen.
Utbildningsminister fortsatte: "Efter diverse politiska utspel, från oss alla, som gått på tvärsan mot vandra, trots i grunden gemensam syn, har vi beslutat följande. Vi har enats om att låta den stora skolreform som genomfördes 1 juli 2011 ligga fast. Det innebär att de politiska förslag från här samlade partier lagts på is fram till 2020."
Ett sus gick genom salen samtidigt som journalisterna började munhuggas om att ställa frågorna alla ville ha svar på. Hur kunde detta vara möjligt?
På Norra Bantorget satt Karl-Petter i sitt tjänsterum i LO-borgen och myste. Nu hade han fått som han velat efter sitt uttalande om borgfred i Almedalen 2012.
"Poff".
Där sprack drömmen.
Men visst skulle de kännas bra om skolan slapp blir en central valfråga 2014. Det är liksom inte läge för fler politiska utspel om skolan så här dryga ett och ett halv år efter de mest omfattande reformerna i skolan sedan 1962. Då fanns en politisk samsyn om att genomföra grundskolan och det nya gymnasiet. En reform som gjorde det möjligt för en större andel av befolkningen att skaffa sig en utbildning. Och för en del att göra klassresan.
För att reformerna från 1 juli 2011 ska få visa vad de duger till skulle det vara önskvärt med borgfred politiskt fram till 2020 innan man utvärderar och tar ställning. Det går inte på ett och ett halv år att vända resultatet i en skolan som är trög manövrera som en supertanker. Bara politiska poäng när man skriker om uteblivet resultat är kontraproduktivt. Snudd på ett populistiskt beteende hos de politiska aktörerna.
De kanske skulle vallfärda till Vara. Vara har som devis: Vara lyfter skolan. Skolan lyfter Vara. Här har man vänt på tänket. Istället för att tyngas ned av allt nytt och Skolinspektionens bristrapporter har man tagit kommandot. Vi struntar i allt som går snett nu ser möjligheterna och utvecklar skolan som det är tänkt.
För övrigt anser jag det behövs en borgfred på det rikspolitiska planet för skolan.
Media SvD
Sin vana trogen tog utbildningsministern till orda. "Vi har idag samlats här för att tillkännage att vi skapat en borgfred på skolans område."
En bedövande tystnad spred sig i salen.
Utbildningsminister fortsatte: "Efter diverse politiska utspel, från oss alla, som gått på tvärsan mot vandra, trots i grunden gemensam syn, har vi beslutat följande. Vi har enats om att låta den stora skolreform som genomfördes 1 juli 2011 ligga fast. Det innebär att de politiska förslag från här samlade partier lagts på is fram till 2020."
Ett sus gick genom salen samtidigt som journalisterna började munhuggas om att ställa frågorna alla ville ha svar på. Hur kunde detta vara möjligt?
På Norra Bantorget satt Karl-Petter i sitt tjänsterum i LO-borgen och myste. Nu hade han fått som han velat efter sitt uttalande om borgfred i Almedalen 2012.
"Poff".
Där sprack drömmen.
Men visst skulle de kännas bra om skolan slapp blir en central valfråga 2014. Det är liksom inte läge för fler politiska utspel om skolan så här dryga ett och ett halv år efter de mest omfattande reformerna i skolan sedan 1962. Då fanns en politisk samsyn om att genomföra grundskolan och det nya gymnasiet. En reform som gjorde det möjligt för en större andel av befolkningen att skaffa sig en utbildning. Och för en del att göra klassresan.
För att reformerna från 1 juli 2011 ska få visa vad de duger till skulle det vara önskvärt med borgfred politiskt fram till 2020 innan man utvärderar och tar ställning. Det går inte på ett och ett halv år att vända resultatet i en skolan som är trög manövrera som en supertanker. Bara politiska poäng när man skriker om uteblivet resultat är kontraproduktivt. Snudd på ett populistiskt beteende hos de politiska aktörerna.
De kanske skulle vallfärda till Vara. Vara har som devis: Vara lyfter skolan. Skolan lyfter Vara. Här har man vänt på tänket. Istället för att tyngas ned av allt nytt och Skolinspektionens bristrapporter har man tagit kommandot. Vi struntar i allt som går snett nu ser möjligheterna och utvecklar skolan som det är tänkt.
För övrigt anser jag det behövs en borgfred på det rikspolitiska planet för skolan.
Media SvD
måndag 18 februari 2013
Ständigt denne...
...Suhonen, som Ture Sventon skulle sagt. Något så huvudlöst tänkande får man leta efter. Retrostämpeln på hans envetna jakt på vinstläckage börjar bli patetisk.
För det första vad är ett välfärdsföretag? Är det bara det kvinnor i gemen driver eller även männens? Frågan måste ställs därför att LO i sin gubbröra har definierat alla välfärdsföretag som utöver tjänster inom vård, omsorg och skola endast är välfördsföretag. Därmed blundar de för all välfärdsföretag som bygger järnvägar, broar, vägar, VA-anläggningar, arenor mm. Där är det ok med vinstläckage. Samtidigt det ett felaktigt genusperspektiv gubbarna har på var läckaget av skattemedel får hamna?
För det andra är det rätt intressant i diskussionen hur man gör undersökningar. Ingenstans redovisas hur undersökningen är gjord. Hur frågorna ställts. Hur relevant svaren är. Hur frågorna är ställda. Det reptrick de försöker sig på är att säga att den undersökning de hänvisar på är statistisk säkerställd. I undersöknings branschen är det ett känt faktum att som man ropar får man svar och hur stor populationen är.
För det tredje ska det bli intressant att se om den gyllene medelklassen köper den socialistiska retoriken. De borde ha insett att Sverige inte befinner sig på 60- eller 70-talet när sådant prat gick hem. Med en utbildad befolkning finns inte utrymme för politiska lösningar som gick hem då. Hela S verkar ha fastnat i en nostalgisk retorik från formstora dagar. På tiden att de försöker definiera framtidens problem och skapa en politik utifrån detta.
Media DN
För det första vad är ett välfärdsföretag? Är det bara det kvinnor i gemen driver eller även männens? Frågan måste ställs därför att LO i sin gubbröra har definierat alla välfärdsföretag som utöver tjänster inom vård, omsorg och skola endast är välfördsföretag. Därmed blundar de för all välfärdsföretag som bygger järnvägar, broar, vägar, VA-anläggningar, arenor mm. Där är det ok med vinstläckage. Samtidigt det ett felaktigt genusperspektiv gubbarna har på var läckaget av skattemedel får hamna?
För det andra är det rätt intressant i diskussionen hur man gör undersökningar. Ingenstans redovisas hur undersökningen är gjord. Hur frågorna ställts. Hur relevant svaren är. Hur frågorna är ställda. Det reptrick de försöker sig på är att säga att den undersökning de hänvisar på är statistisk säkerställd. I undersöknings branschen är det ett känt faktum att som man ropar får man svar och hur stor populationen är.
För det tredje ska det bli intressant att se om den gyllene medelklassen köper den socialistiska retoriken. De borde ha insett att Sverige inte befinner sig på 60- eller 70-talet när sådant prat gick hem. Med en utbildad befolkning finns inte utrymme för politiska lösningar som gick hem då. Hela S verkar ha fastnat i en nostalgisk retorik från formstora dagar. På tiden att de försöker definiera framtidens problem och skapa en politik utifrån detta.
Media DN
lördag 16 februari 2013
Motsägelsefullt
Skolans uppgift är att bringa elever den kunskap som krävs för att bli en samhällsmedborgare. I en globaliserad värld innebär det att kunskap är en färskvara. Kunskap skapas blixtsnabbt idag. Ska du vara anställbar spelar det ingen roll vad du lärt dig i skolan mer än att du har förmåga att skriva, läsa och räkna. Samt de kan hantera de fem förmågorna: analys, begreppslighet, kommunikativ, metakognitiv och procedur.
När man läser ett antal rektorers debatt inlägg om M förslag till skola finns det mycket goda motargument för att betyg eller summativ bedömning inte är speciellt intressant. Summativ bedömning mäter kunskap vid ett givet tillfälle. Ett tillfälle som inte på något sätt speglar kunskapsutveckling. Dessutom är det nya betygssystemets kriterier olovligt otydliga i sig. Så man kan fråga sig värdet av dem. Här har Skolverket misslyckats i sin strävan att skriva entydiga kriterier för att få en rättsäker bedömning.
Men i samma andetag börjar rektorerna blanda korten. Skollagen och de nya läroplanerna tycks de inte har studerat. Staten har inte sagt hur undervisningen ska bedrivas. Bara att den ska göras utifrån fastställda mål i skollagen och läroplanerna. Så kära debattörer till rektorer sätt igång och skapa den skola ni vill ha redan idag. Ni har makten över den inre organisationen på skolan. Ingen annan.
Diskussionen låter som om gamla Skolöverstyrelsen har uppstått. Dessutom är det inte rikspolitikerna man ska kritisera. De skapar bara styrförutsättningarna. Genomförandet är kommunalpolitikernas uppgift. Sedan är det bra naivt att tro att staten inte på något sätt ska granska att lagligheten efterlevs. Så länge vi medborgare givit mandatet till politikerna att sköta skolfrågan får vi leva med att den också ser till att uppdraget genomförs efter de krav som ställts på skolan.
För övrigt anser jag att rektorer ska var ledare och se till att medarbetarskapet på skolan fungerar så vi får den kunskapmylla som barn behöver för att bli kompetenta medborgare. Börja redan idag. Ingen har hindrat skolan att göra det. Men då måste offerkulturen bytas till en lärandekultur i skolan.
Media DN
När man läser ett antal rektorers debatt inlägg om M förslag till skola finns det mycket goda motargument för att betyg eller summativ bedömning inte är speciellt intressant. Summativ bedömning mäter kunskap vid ett givet tillfälle. Ett tillfälle som inte på något sätt speglar kunskapsutveckling. Dessutom är det nya betygssystemets kriterier olovligt otydliga i sig. Så man kan fråga sig värdet av dem. Här har Skolverket misslyckats i sin strävan att skriva entydiga kriterier för att få en rättsäker bedömning.
Men i samma andetag börjar rektorerna blanda korten. Skollagen och de nya läroplanerna tycks de inte har studerat. Staten har inte sagt hur undervisningen ska bedrivas. Bara att den ska göras utifrån fastställda mål i skollagen och läroplanerna. Så kära debattörer till rektorer sätt igång och skapa den skola ni vill ha redan idag. Ni har makten över den inre organisationen på skolan. Ingen annan.
Diskussionen låter som om gamla Skolöverstyrelsen har uppstått. Dessutom är det inte rikspolitikerna man ska kritisera. De skapar bara styrförutsättningarna. Genomförandet är kommunalpolitikernas uppgift. Sedan är det bra naivt att tro att staten inte på något sätt ska granska att lagligheten efterlevs. Så länge vi medborgare givit mandatet till politikerna att sköta skolfrågan får vi leva med att den också ser till att uppdraget genomförs efter de krav som ställts på skolan.
För övrigt anser jag att rektorer ska var ledare och se till att medarbetarskapet på skolan fungerar så vi får den kunskapmylla som barn behöver för att bli kompetenta medborgare. Börja redan idag. Ingen har hindrat skolan att göra det. Men då måste offerkulturen bytas till en lärandekultur i skolan.
Media DN
torsdag 14 februari 2013
Nytt paradigm i skolan
Efter att läst M förslag till skolpolitik kan man konstatera att de flyttat det från den Perssonska: skola-vård-omsorg till undervisning-arbetsmarknad-utveckling. Bra! Men sedan spårar förslaget ut på vissa punkter.
Speciellt punkt två. Den borde skrotas i sin helhet. Det finns inget forskningstöd, vad jag vet, för detta. Metaanalyserna av Hattie (Visible learning, 2009) visar att det som ger effekt för studieprestationen är formativ bedömning inte summativ. Vidare att det finns återkoppling och en strukturerad undervisning.
Visst är läsa-skriva-räkna viktigt för att knäcka koderna i andra ämnen. Frågan är bara hur ensidigt det blir i längden. Samtidigt kan man fundera kring arbetslinjen. Är den viktig i grundskolan. Knappast. På gymnasiet är den befogad.
Ur ett annat perspektiv kan man fundera på hur dagens grundskola är organiserad i de olika stadierna. Kanske det är dags att damma av det upplägg som fanns i grundskolan för femtio år sedan. Att ha en sammanhållen sådan år 1 till 6. Men med en linjeuppdelning från år 7 till 9. Då kanske det finns större chans att killar inte tröttnar på skolan om de får inrikta sig på sina intressen samtidigt som man läser vissa sammanhållande ämnen.
Ett kan man konstatera. Skolan kommer vara en het valfråga 2014.
Media DN
Speciellt punkt två. Den borde skrotas i sin helhet. Det finns inget forskningstöd, vad jag vet, för detta. Metaanalyserna av Hattie (Visible learning, 2009) visar att det som ger effekt för studieprestationen är formativ bedömning inte summativ. Vidare att det finns återkoppling och en strukturerad undervisning.
Visst är läsa-skriva-räkna viktigt för att knäcka koderna i andra ämnen. Frågan är bara hur ensidigt det blir i längden. Samtidigt kan man fundera kring arbetslinjen. Är den viktig i grundskolan. Knappast. På gymnasiet är den befogad.
Ur ett annat perspektiv kan man fundera på hur dagens grundskola är organiserad i de olika stadierna. Kanske det är dags att damma av det upplägg som fanns i grundskolan för femtio år sedan. Att ha en sammanhållen sådan år 1 till 6. Men med en linjeuppdelning från år 7 till 9. Då kanske det finns större chans att killar inte tröttnar på skolan om de får inrikta sig på sina intressen samtidigt som man läser vissa sammanhållande ämnen.
Ett kan man konstatera. Skolan kommer vara en het valfråga 2014.
Media DN
onsdag 13 februari 2013
Potenta brandsoldater
Efter att sett ytterligare ett avsnitt av Rektorerna och efterföljande debatt i Kunskapskanalen i SVT är jag gravt bekymrad. Om de rektorer som figurerar i serien anses som road model är jag skakad. Det enda de visar är att vara potent brandsoldat. Doers är inte goda ledare. De släcker lika många bränder som de tänder.
Sådana ledare behövs inte i skolan. Det gäller att gå från en händelse styrd tillvaro till en förebyggande. Samtidigt som man har förmågan att leda genom andra.
I efterföljande debatten saknade jag de nya förutsättningarna för rektorer. Rektorn från Värmdö var lite inne på att ha civil olydnad mot huvudmannen. Idag har rektorn makten över hur utbildningen organiseras på skolan. Samtidigt som delegationsrätten har givits, lagligt, till rektorer. Därför bör rektorer alltid ha det statliga uppdraget för ögonen.
Samtidigt är det viktigt att man alltid har en värdestyrning av skolan. Vart vill vi och hur når vi dit. Då är systematiskt kvalitetsarbete lösningen på problemen. Att ständigt fråga sig: Vad har jag förbättrat idag eller att vända det mot kollegan: Vad har du förbättrat idag?
Utöver det kan man fundera om det är dags att låta begreppet pedagogiskt ledarskap gå i pension. Det har funnit sedan 1946 och är pensionsmoget. Ingen har lyckats definiera vad det är. Är det inte pedagogisk ledning vi istället ska prata om? HUR skapar man en icke anorektisk organisation? HUR ser utbildningsprocessen ut? HUR omsätter man de nationella målen i skollagen och läroplanerna i vardagen? Det viktigaste är att man skapar en skola som bygger på evidens. Inte tyckande och tro med en offerkultur som idag. Skolan ska ha en lärandekultur!!
Sådana ledare behövs inte i skolan. Det gäller att gå från en händelse styrd tillvaro till en förebyggande. Samtidigt som man har förmågan att leda genom andra.
I efterföljande debatten saknade jag de nya förutsättningarna för rektorer. Rektorn från Värmdö var lite inne på att ha civil olydnad mot huvudmannen. Idag har rektorn makten över hur utbildningen organiseras på skolan. Samtidigt som delegationsrätten har givits, lagligt, till rektorer. Därför bör rektorer alltid ha det statliga uppdraget för ögonen.
Samtidigt är det viktigt att man alltid har en värdestyrning av skolan. Vart vill vi och hur når vi dit. Då är systematiskt kvalitetsarbete lösningen på problemen. Att ständigt fråga sig: Vad har jag förbättrat idag eller att vända det mot kollegan: Vad har du förbättrat idag?
Utöver det kan man fundera om det är dags att låta begreppet pedagogiskt ledarskap gå i pension. Det har funnit sedan 1946 och är pensionsmoget. Ingen har lyckats definiera vad det är. Är det inte pedagogisk ledning vi istället ska prata om? HUR skapar man en icke anorektisk organisation? HUR ser utbildningsprocessen ut? HUR omsätter man de nationella målen i skollagen och läroplanerna i vardagen? Det viktigaste är att man skapar en skola som bygger på evidens. Inte tyckande och tro med en offerkultur som idag. Skolan ska ha en lärandekultur!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)