Borgfred

Pressrummet på Rosenbad är fyllt av reportrar. Surret i lokalen är som en sommardag med getingar som eftertraktar det söta. Ett sus går genom salen. TV direktsänder det skådespel som skulle inträffa. Upp på podiet kliver Jan Björklund (FP), Ibrahim Baylan (S), Tomas Tobé (M), Ulrika Carlsson (C), Annika Eclund (KD) och Gustav Fridolin (MP).

Sin vana trogen tog utbildningsministern till orda. "Vi har idag samlats här för att tillkännage att vi skapat en borgfred på skolans område."

En bedövande tystnad spred sig i salen.

Utbildningsminister fortsatte: "Efter diverse politiska utspel, från oss alla, som gått på tvärsan mot vandra, trots i grunden gemensam syn, har vi beslutat följande. Vi har enats om att låta den stora skolreform som genomfördes 1 juli 2011 ligga fast. Det innebär att de politiska förslag från här samlade partier lagts på is fram till 2020."

Ett sus gick genom salen samtidigt som journalisterna började munhuggas om att ställa frågorna alla ville ha svar på. Hur kunde detta vara möjligt?

På Norra Bantorget satt Karl-Petter i sitt tjänsterum i LO-borgen och myste. Nu hade han fått som han velat efter sitt uttalande om borgfred i Almedalen 2012.

"Poff".

Där sprack drömmen.

Men visst skulle de kännas bra om skolan slapp blir en central valfråga 2014. Det är liksom inte läge för fler politiska utspel om skolan så här dryga ett och ett halv år efter de mest omfattande reformerna i skolan sedan 1962. Då fanns en politisk samsyn om att genomföra grundskolan och det nya gymnasiet. En reform som gjorde det möjligt för en större andel av befolkningen att skaffa sig en utbildning. Och för en del att göra klassresan.

För att reformerna från 1 juli 2011 ska få visa vad de duger till skulle det vara önskvärt med borgfred politiskt fram till 2020 innan man utvärderar och tar ställning. Det går inte på ett och ett halv år att vända resultatet i en skolan som är trög manövrera som en supertanker. Bara politiska poäng när man skriker om uteblivet resultat är kontraproduktivt. Snudd på ett populistiskt beteende hos de politiska aktörerna.

De kanske skulle vallfärda till Vara. Vara har som devis: Vara lyfter skolan. Skolan lyfter Vara. Här har man vänt på tänket. Istället för att tyngas ned av allt nytt och Skolinspektionens bristrapporter har man tagit kommandot. Vi struntar i allt som går snett nu ser möjligheterna och utvecklar skolan som det är tänkt.

För övrigt anser jag det behövs en borgfred på det rikspolitiska planet för skolan.

Media SvD