Justiemord

Hur kan fullt kompetenta människor begår justiemord? Jo, genom en cocktail av skvaller, teorier och mörkläggning. Detta toppat med vänskapsband på Stora hotellet i Örebro mellan polis, media, försvarare och rättsväsendet.

I mitt inlägg om kompetent inkompetenta lovad jag komma tillbaka om vad som hände sedan. När man väl hittade den tredje mördade kvinnan var det klart som korvspa att Olle Möller var skyldig. Media och folkpöbeln samlades runt gården i Närke där Möller bodde. Media hade rapporterat att han var skyldig. Han hämtades in för förhör. Rättsmaskineriet körde på högtryck för att bevisa Olles skuld.

Första rättegångsdagen var det lynchstämning i häradsrätten. En uppretad folkmassa hade redan dömt Olle Möller.

Under tiden hade brottsplats undersökningar gjorts av den lokala polisen i Örebro. De letade fakta i målet. Fakta som inte kliade riksmordkommissionens chef Friberg och anhang. Konsekvent samlade han allt material som störde hans teori i en en hemlig mapp. En mapp som gömdes väl i arkiven.

Den berömda strofen; det som göms i snö kommer upp i tö gäller i hög grad Olle Möller fallet. Vad kan man lära sig av detta justiemord? Jo, att bygg allt på fakta, inte teorier. Det senare leder alltid till tyckande och tro kombinerat med känsloklet. En farlig kombo.

Vill man bli indignerad och samtidigt få en god läsning läs boken "Mördaren i folkhemmet".

Medaljens baksida

Det femhundar femtio femte blogginlägget får handla om elevsynen och boendeorten. Segregation finns tydligast kring storstäderna baserat på etniskt ursprung. Den största segregationen finns dock ute i glesbygden. Där finns alla dessa grabbar som definitivt inte har en chans.

Men, om vi för en stund stannar i storstadens problematik är det inte fel på eleverna. Även om det finns klara skillnader mellan stadsdelarna är det frågan om vilka lärare som finns och vilka resurser skolan behöver. Om resurser skulle tilldelas efter behov skulle de starka och duktiga lärarna och rektorerna flyttas till problemområdena. Kanske det fria skolvalet också skulle kunna utnyttjas så att elever från Husby och Rinkeby gavs möjligheten att studera i Bromma, Östermalm, m fl ställen. Man har haft goda erfarenheter i Limhamn-Bunkeflo kring denna mixning.

En annan fundering i likvärdighetens tecken. Varför har inte skolan redan börjat utnyttjat den moderna nättekniken och köra distansutbildningar. Där duktiga pedagoger skulle kunna hjälpa elever. Säkert kommer många lärare att protestera. Fortfarande är det ögonkontakt i det fysiska rummet som är förhärskande i synen på lärandet. Tråkigt.

Peter Wolodarski söndagskrönika tar upp brännheta funderingar efter en veckas bränder. En sak som också kan ligga bakom detta är den Perssonska treenigheten skola-vård-omsorg. Skolan har då utvecklats mot ett omsorgsproblem istället för en kunskapsutvecklare. Skolan måste åter förpassas till treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling. Först då och med eleven i centrum kan vi långsiktigt bygga kunskap och klassresmöjligheter.

Media DN

Vinst - ett förvirrande begrepp

Nu har det hänt igen. Politiker ska ta sig ann vinsten i välfärden. Vad är vinst? Inte fullt enkelt begrepp. Är det resultat efter avskrivningar och finansnetto? Eller är det bruttoresultatet av rörelsen före avskrivningar och finansiella intäkter/kostnader? Är det utdelning till aktieägare? Kan det va så att debattörerna tror att det är överskottet av försäljningen av rörelsen som är en vinst.

Men alla risker, hur hanteras de? Har politikerna tänkt på det? Vad händer om rörelsen går med förlust? Ska skolpengen ökas för att täcka kostnaderna? Det är så offentlig verksamhet fungerar. Är faktiska kostnader större än budgeterade blir det en förlust i välfärden. Men de täcks gladligen med mer skattepengar.

Ytterligare ett problem, vad är ett välfärdsföretag? Jag har varit inne på det förr. Tydligen finns det en gubbskiljelinje. Det är helt rätt att byggfirman som bygger skolbyggnade får göra vinst. Inte däremot den som ska driva verksamheten i den. Här har vi en klar könsdiskriminering. Det är helt ok att män får tjäna pengar på välfärden men inte kvinnor.

Nu har dessutom MP tyckt sig kommit på en fiffig lösning: återinvestera vinsten i verksamheten. Något mer korkat upplägg får man leta efter. Som företagare skulle det aldrig föresväva mig att de överskott som rörelsen gör skulle hamna i mina egna fickor för att konsumera upp slantarna. Om skulle företaget inte vara värt att sälja vidare. Dessutom är det viktigt att skaffa ett eget kapital balansen finns mellan god och dåliga tider. Bekymret blir när företaget blir en happy and fet catt. Då tappas stinget att driva verksamheten. Risken är uppenbara om MPs devis får fortfäste.

Media DN

Överenskommelsen

Med glada miner äntrade ledamöterna i friskoleutredningen scen i Riksdagen. Man levererade tio punkt överenskommelse. Genast dyker ett antal frågor upp. Vad menar S med avgörande inflytande? Är det någon viktning i samrådet inför etablering av en fristående skola eller vad? Eller är det ett veto som de politiska motståndarna kallar det.

En juridisk spännande fråga blir då hur detta veto ska behandlas. Det är inte kommunerna som beslutar om etablering av fristående skolor. Det är Skolinspektionen eller staten om man så vill. Frågan är alltså hur långt det kommunala självstyret får gå i denna specifika fråga.

Det andra funderingen man kan ha är följande: Är det lönt att driva en fristående skola? Redan idag har skollagen begränsningar i friheten. Alla fristående skolor ska ha samma läroplan som de offentliga skolorna. Här är det inte längre alltid givna pedagogiska metoder som premieras utan att man följer timplanen och givna kursplaner med ett centralt innehåll som ska läras ut.

Ska man dessutom beskära ägandets ut övning blir det näst intill ointressant att driva skolverksamhet. Även om det finns på univeristetsnivån just sådan begränsningar. Exempel Chalmers, Handelshögskolan i Stockholm och Göteborgs Internationella Handelshögskola.

Ska bli spännande å se om denna utredning tar död på frågan under valet nästa år eller om det är en tickande bomb. Om särskilda yttrande och reservationer till utredningen i sig bäddar för att tio punkt programmet inte är mer värt än det papper det är skrivit på. Nästan som när man förhandlar med danskar. Avtalet är bara grunden för vidare förhandlingar.

Media SvD1, SvD2, DN

Oförmåga ger ingen skolutveckling

Oförmågan lyser igenom när man studerar Skolinspektionens rapport om tillståndet i skolsverige. Det mest slående är oförmågan som finns att skapa system för att följa upp och utvärdera det faktiska arbetet i kommunens skolor. Man har inte pejl ens på vilka behov av resurser som finns ute på skolorna.

På något oförståligt slentrianmässigt sätt verkar man jobba på som man alltid gjort. Man har inte ens noterat att en ny skollag har kommit. Helt andra krav ställs idag på just utvärdering och utveckling av skolan baserat på skolornas verkliga behov.

Skolinspektionen skriver:

Huvudmännen brister även i att analysera vad kvaliteten beror på och vet då inte heller vad de ska göra för att åtgärda eventuella brister.

Denna skrämmande kunskap borde ge eftertanke till alla lokala skolpolitiker. Om jag är satt att förvalta skolorna i kommunen måste jag skaffa mig den nödiga kunskapen om HUR. Den finns att få genom utbildningsanordnare och böcker. Men framför allt måste kommuner, och för den delen även fristående skolhuvudmän, skapa navet för att få en skolutveckling värd namnet.

Dags att kommuner börjar planera och genomföra ett eget ROT-projekt hos sig själva.

Källa: Skolinspektionen - Skolans kvalitetsarbete ger möjlighet till förändring, 2013-05-02

Myternas julafton

Både Skolverket och Skolinspektionen går över gränsen för vad de nationella styrdokumenten säger. Journalister sprider myterna vidare. Ta bara det här med socioekonomiska effekter och elevresultat i förhållande till det fria skolvalet. I så fall skulle det vara ett stort problem med alla kommunala skolor. Endast ett barn av tio går i en fristående skola.

Det är en myt att det är fel på eleverna. Forskning som finns visar att det är undervisningen som inte drivs i ett pedagogiskt kretslopp.

Dålig undervisning ger dåligt elevresultat. Eleven är det inte fel på utan måste undervisas utifrån de förutsättningar hen har. Hur många skolor och rektorer fokuserar undervisningen på detta sett. Staten har ju givit dem makten att omvandla läroplanerna till undervisning i klassrummet.

Huvudmännen har lite med det att gör idag. Där kan jag förstå Hans Bergströms ilska över att huvudmännen fråntagits rätten att tolka undervisningen. Han har ju sig närstående som driver en friskolekoncern med klar profil som blir ifrågasatt av Skolinspektionens tolkning av skollagen.

Så det är på sin plats att journalister mer noggrant sätter sig in i forskning och styrdokument i skolan innan de driver sina frågor när de granska myndigheterna. Frågorna måste ha mer substans för skjuta hål på "fakta". Framför allt för att ta hål på alla myter som drivs kring skolan.

Media Newsmill

Vårdkvalitet är mer än tid

Vårdkvalitet är mer än bara vårdköer. Även om jag som patient alltid upplever det frustrerande att behöva vänta. Det viktiga är hur man organiserar akutvården. Idag verkar det finnas mycket övrigt att önska.

Patienter som inte förstår att först söker sig till sin läkare på vårdcentralen istället för att belasta akuten. Akuten som bemannas med nybakade läkare som stör och har tidstjuvar genom behovet att konsultera erfarnare läkare i den planerade sjukvården.

Medicinska resultatet eller snarare medicinska kraven kombinerat med tiden är avgörande för läkning. Därför borde sjukdomar var den processparameter som styr behandlingen. När det är sagt är det viktigt att fundera på möjligheterna till att organisera akutvården i livsavgörande behandling kontra icke livsavgörande behandling.

Nästa problem i akutvården är kommunikationen vid vårdtillfället. Med ökade krav på patientsäkerhet är det avgörande att behandlande personal har samma information. Därför är det viktigt att akutteam hålls samman vid undersöknings tillfället. Kommunikationstiden och fel i informationsöverföringen minskas markant och resurser kan frigöras.

De frågor som Åke Andrén Sandberg reser i slutet av sitt debattinlägg om vårdkvalitet borde vara vardag när man funderar på hur man organiserar för att nå önskad vårdkvalitet.

Media DN