Gott Nytt 2016

Året 2015 är snart över. Året har inneburit många chanser till att sätta pränt på tankar. Tankar som bara behövts uttryckas för att se om det burit. Som alltid är det svårt att sia hur stor frekvens är på enskilda inlägg. Det mest klickade detta år var Resultatet dalar i grundskolan (1/10 15). Spännande att se att just skolresultat får många att gå igång.

Vad det nya året innebär är i skrivande stund ett vitt blad. Men framför allt bästa läsare, på något vis finns det ett ljus i bakom alla träden som brukar skymma sikten.

Får tillönska er som följer min blogg ett Gott Nytt 2016

En reaktionär syn på kunskapsskolan

Diskussionen om skolan och dess vara tycks aldrig sina på förslag vad som ska gör den bättre. Senast i raden är Gabriel Heller-Sahlgren i GP med en krönika om Kunskapsskolans fall. Bitvis är analysen klar, men när slutsatserna dras blir det snömos av det hela.

Att hoppa på progressivismen som roten till det onda måste innebär att man eftersträvar en konservativ eller reaktionär syn på skolan. Låt mig ta några märkliga slutsatser från krönikan på vad skolan borde göra för att få upp kunskapsresultatet.

Kravet på elevinflytande i skollagen och läroplanen ska bort. Det samhälle som förminskar eleven som bara en mekaniskt ting att skriva in kunskap i huvudet tillhör dåtiden. Elevers lärande är i mångt beroende på i vilken grad de får vara med och själva agera. Givet ålder och progression i lärandet ökar graden av inflytande. Den som tror att lärarna sitter inne med förmågan att förmedla kunskaper till elever som sitter stilla och tysta har nog inte förstått hur den lärande hjärnan fungerar. Givetvis har pedagogiken slumrat in när det gäller att låta barn ägna sig åt självstudier utan att lärare är med och vägleder och ställer de utvecklande frågorna.

Centrala prov och relativa betyg. De hör givetvis ihop i den skolan som jag gick i. Kanske en humanare skola på ett sätt eftersom man lägst kunde få betyget 1 men alldeles för få 5:or. En sak som de uniforma tänkandet speglar är att det skulle vara mer rättvisande och mätande av kunskap har nog grovt missförstått konkurrensens fördelar och nackdelar. Om man har något så när kunskap om sannolikhetslära och man har givna mätpunkter är det lätt att inse när man ska lata sig i skolan och när det är dags att lägga i växeln för att skaffa sig betyg för att ta sig till nästa utbildningsnivå. Effekten av detta är att man konkurrerar ut plugghästarna. Dessutom speglar relativa betyg bar relationen fakta in - fakta ut på ett uniformt kontrollerat satt och det speglar på inte sätt kunskaper. Kunskaper en kombo av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.

Det jag däremot kan hålla med om är att ordet lust och talang är mantra som stör för att anstränga sig. Färdighetsämnen som läsa, skriva och räkna utvecklas endast genom att ständigt öva. Har du dessutom talang för något fördjupas kunskapen genom att träna och åter träna. Utöver dessa basfärdigheter ska skolan ge dig studieteknik, förmågan att ifrågasätta och kunna bena upp problem på ett logiskt sätt. För kunskap är inte huggen i sten utan måst förnyas ständigt i kontext över samhällsutvecklingen.

Media GP  

Progressivismen

Progressivismen

Skolmyter à la Jessica Schedvin

Inte ofta jag gör ett eget blogginlägg om andras bloggande. Detta får definitivt bli ett undantag. Blev verkligen inspirerad av den djärva och kloka Jessica Schedvin. En lärarstudent som älskar sitt yrkesval att bli lärare i svenska som andra språk. En gren inom skolan som verkligen behöver de bästa lärarna.

Hon är klok som en bok när  hon skrivet på sin blogg om de tio mest spridda myterna om svensk skola. Vill citera några.

Myten nummer fem om lärarna hinner inte undervisa:

En mäklare säljer inte bara hus. En läkare träffar inte bara patienter. En politiker håller inte bara tal. Om jag bara ville undervisa hade inte jag valt läraryrket. En del av yrket är också att genomföra studiebesök, bedöma elever, bemöta föräldrar, rätta nationella prov, delta i fortbildning och i arbetslagsmöten. Och andra saker som det ofta gnälls om i lärarrummet, men det är det jag vill göra. Annars är jag inte lärare.

Läraryrket är så mycket mer än att stå i klassrummet och undervisa. Ta bara ett närbesläktat yrke skådespelare. Ta Magnus Härenstam som exempel. Magister Härenstam var en av landets bästa pedagoger. Tänk bara på Fem myror är fler än fyra elefanter. Eller den sista föreställning Morsning & goodbye. Inte bara att stå framför kameran eller på scen i en och en kvart. Det ska till manus, öva in repliker, testa framträdandet, mm. Mycket mer än dra själva framträdandet som är den mindre delen av jobbet.

Myt nummer sju om skolans resultat faller:

Det är en större utmaning att gå i skolan idag än vad det var för tio år sedan. Skolan är en helt annan värld idag än vad det var för 50 år sedan. Det som var viktigt igår är det inte idag. Kunskap förändras och blir mer eller mindre relevant. Jag förnekar inte att resultaten på nationella prov och andra mätningar inte är där det borde vara, men den riktiga frågan borde handla om vad kunskap faktiskt är och hur det bedöms. Sedan kan vi ta oss an frågan om hur resultaten ser ut.

Kunskap är ett komplex fråga. Det fastslås även i Lgr11. Där står: Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet...Jessica tar upp tidsperspektivet. Jag själv gick i den där perioden för 50 år sedan. Då var det mycket fakta rabbel och förståelse. I varje fall inom matematik och språk. På den tiden var betygssystem helt väsensskilt från dagens. Men den stora frågan idag är nog även hur hamnar bedömningarna i ett så pass luddiga kunskapskrav. Hur pass skickade är lärare till bedömningar utifrån kunskapskraven som inte satt betyg på flera decennier? Jag lägger inga värderingar i detta men det finns många felkällor för att bedömningen ska vara så objektiv som möjligt. Samtidigt finns det brister i hur skolor faktisk mäter och analyserar resultaten på elev och gruppnivå. Här finns mycket att önska sig. Trots att forskningen envetenhet hävdar att kunskaper inte kan mätas.

För övrigt anser jag att läraren är så viktigt att kvaliteten på de som faktiskt går ut lärarutbildningen måste ha kvalitet i sitt lärande den dagen de ställer sig i klassrummet eller sitter i arbetslaget.

Tack Jessica för att du inspirerade mig.

Blogg:
Jessica Schedvin: Tio myter om skolan

Andra bullar

Andra bullar gäller synen på huvudmän och skolor som inte uppfyller det nationella kraven och målen. Bara under december månad har Skolinspektionen gjort föreläggande om vite på tio stycken. Både huvudmän och enskilda skolor.

Bara i Göteborg har fyra skolor fått beslut om vite under december om de inte uppfyller kraven i besluten. Det är en oroande utveckling att huvudmän inte lyckas med sitt uppdrag. Allvarligast är Göteborg som framskymtar med en otydlig organisation av skolorna. Göteborg saknar en central politisk nämnd som sköter skolfrågorna. Det har man skjutit ut på stadsdelarna. Stadsdelarna verkar sedan ha högst olika syn på hur skolorna ska skötas. Denna konstruktion fanns i Stockholm en gång i världen med känt resultat. Därför centraliserade man skolorna till en central utbildningsförvaltning. Malmö har gått en liknande väg.

Den största bristen i hos de offentliga huvudmännen är hur man följer upp och analyserar skolors resultat enhetsmässigt. Framför allt saknas en diger kunskap om hur skolorna förhåller sig mot nationella mål. Om jag minns rätt är det hela 9 av 10 huvudmän som saknar ett eget systematiskt kvalitetsarbete (skollagen 4 kap 3 §). När jag själv hjälper huvudmän som hamnat i detta läget är det en kombination av okunskap och oförmåga att se strategiskt på de beslut man ska ta. Nämnd och styrelse saknar oftast ett strukturerat och dokumenterat sätt att planera, följa upp och utveckla förskolorna och skolor. Man har för lätt att se från ovan och trycka ned budgetar i skolan. Man har dessutom dålig koll på att de investeringar och resurser man sätter till ger avsedd effekt.

Därtill saknas en koppling mellan enheterna i förskolan och skolan och dess behov och de resurstilldelningssystem som finns. Skollagen sätter krav på att åtgärder (skollagen 4 kap 7 §) ska bygga på utbildningens behov utifrån enhetens verksamhet. Det är här Skolinspektionen skjuter in sina beslut på just bristen på uppföljning och analys. Det gäller både individresultat, processresultat och strukturfunktion.

Vi får hoppas det blir bättre under 2016 på vitesfronten mot huvudmän som inte uppfyller kraven i skollagen. För det vore intressant att se om de föreläggande om vite som görs faktiskt ramlar ut som faktiska betalningar. Än har det inte skett vad jag känner till.

För övrigt anser jag bristerna hos huvudmännen drabbar eleverna i slutändan. Man missköter det kompensatoriska uppdraget skolan har.

Media GP
Lärarnas Nyheter

Kostar på att tänka till

Kostar alltid till att tänka utanför invanda mönster och metoder. Gäller speciellt inom förskoleverksamhet i kommunal regi.

Ett lysande exempel från Malmö är med en fristående förskola vars ägarna ger sin syn på anställning och arbetsvillkor. På den förskolan har man satsat på bra grundbemanning, medarbetarna är med att fattar beslut för att få tid till planering och dokumentation, hälsovård, stresshantering, kommunikation, mm. De senare faktorerna innebär mindre sjuktal och därmed mindre kostnader för vikarier mm.

Fråga inställer sig om detta är möjligt i en politiskt styrd förskola? Offentliga förskolor på kommunal basis har lika stor möjlighet att organisera verksamheten på liknande sätt. Skolinspektionen har tolkat hur förskolechefernas ansvar ser ut utifrån skollagen. Där står bland annat:

I kommunala förskolor finns också möjlighet för en nämnd att delegera viss ytterligare beslutsrätt till förskolechefen. Det rör beslut i frågor om exempelvis anställningar, inköp, upphandlingar och mottagande i förskola.

Det innebär i praktiken att kommunen kan flytta ned ansvar och befogenheter till förskoleenheten. På detta vis förverkligas skollagens ansvarstilldelning där förskolechefen har ansvaret för den inre organisationen på enheten. Enligt Skolinspektionens tolkning är det:

Förskolechefen ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Förskolechefen har ansvar för att besluta om sin enhets inre organisation. Dessutom ansvarar förskolechefen för det systematiska kvalitetsarbetet, formerna för barns inflytande, föräldramedverkan samt kompetensutveckling för personalen. (skollagen 2 kap 9, 10 §§).

Om den politiska nämnden (huvudman) är framsynta skapas delegationsordningar på ett sätt att besluten om den dagliga verksamheten flyttas ut på enheterna. För det är där man vet hur vardagen bäst fungerar. Ska besluten filtreras genom förvaltningen med detaljstyrning blir det fel. Både rent verksamhetsmässigt som legalt.

Förskolans pedagogiska uppdrag styrs ytterst av läroplanen. Den ska tillämpas på varje enhet i en målstyrd kontext. Varje enhet har sina metoder och pedagogiker för att realisera utveckling och lärande. Då går det inte med centrala direktiv att styra vardagen. Därtill har inte tjänstemän på förvaltningen den kompetens som fordras för att ha synpunkter på den pedagogiska vardagen.

För övrigt anser jag att förskollärare och barnskötare är de viktigast resurserna för att skapa en förskola som fokuserar barnens utveckling. Barnen ska alltid stå i centrum.

Media Sydsvenskan
Källor:
Skollagen (2010:800)
Förskolechefens möjlighet att delegera och förskolans organisation,  Informationsblad Skolinspektionen

Den röda hinnan

Det finns lobbyister och lobbyister. En med blå hinnan en med röd hinna. När man läster Daniel Suhonen bok Partiledaren som kom in i kylan får man den röda hinnan att blänka. I en rafflande samhällsanalys i avsnitten Den nya politiken (s 345 pocket) och Från Saltsjöbaden till Almedalen (s 349 pocket) får läsaren sig till livs en analys om hur näringslivet äter sig in i politiken.

En beskrivning om in ätande från Timbro och Svensk Näringsliv hos Moderaterna. Bland annat skriver Daniel Suhonen:

Grundproblemet är strukturellt och har drivits fram av näringslivets intresse att tränga in och göra marknad av offentlig sektor. Stora värden står på spel. Bara 2011 tog man ut 9 miljarder i vinst i välfärdsverksamheter. Men det handlar inte bara om vård, skola och omsorg. Totalt stod i Sverige kommuner, stat och landstings köp från privata företag för 770 miljarder kronor under 2013. Räknas även köpen från statliga och kommunala bolag in landar köpesumman över en biljon kronor per år, en fjärdedel av svensk BNP. (s 349 pocket).

En intressant analys. Den pekar på något fundamentalt annat i debatten om vinster i välfärden. Det är är inte bara vård, skola och omsorg som skapar vinster i välfärden. Ta bara alla vägbyggen, järnvägsbyggen och bredbandsbyggen. Även dessa är välfärdstjänster som ger vinst i välfärden för de företag som tillhandahåller dessa tjänster.

Den röda hinnan skiftar dock färg när Daniel Suhonen som chef och lobbyist på den fackliga tankesmedjan Katalys uttalar sig i Expressen och andra debattforum. Då är de den del av välfärden som gubbarna oftast hanterar borta. För då har vi den gamla välkända välfärdspolitiken av S och LO märke. Då går det inte ann att behäfta dem med krav på avsaknad av vinst. Lika lite som att det offentliga åter ska bygga vägar, järnvägar och bredband. Det skulle se ut om Trafikverket både vara en föreskrivare och en producent. Ungefär som det var under Vägverkets, Vattenfalls och Banverkets tid.

Samtidigt har jag inte lyckats få klart för mig vad den röda hinnans debattörer och politiker menar med vinst i välfärden. Vad är vinst? Om vi för en stund ska försöka mig på att definiera vinstbegreppet ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Menar debattörerna något av följande vinstbegrepp:

• Bruttovinst (Intäkter - kostnader)
• Resultat före avskrivningar (efter avdrag av övriga externa kostnader)
• Resultat efter avskrivningar
• Resultat efter finansiella intäkter och kostnader
• Resultat före skatt
• Reavinst vid försäljning

Alla utom den sista är hänförd till finansiering via skatteintäkter och borde vara de mått man mäter vinst på. Det innebär att vinsten är det som blir kvar när alla kostnader för rörelsen är tagna. Ställs denna vinst i relation till omsättningen ligger rörelsemarginalen på normala storheter för en verksamhet mellan 4 - 8 procent.

Så det här med vinst i välfärden är ett tveeggat svärd. Dels ur ett genusperspektiv. Dels ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Så länge debatten fokuseras på ett driftbegrepp som inte bygger på fakta är det skär ideologi med en röd hinna. I så fall lika skadlig som all maktutövande av olika eliter. Den röda S-märkta har historiskt delats mellan politiken och näringslivet. Markus Wallenberg lär ha sagt att Tage Erlander var chef för den offentliga sektor (s 349 pocket). Jag gissade att Dodde såg sig själv som chef för den privata sektorn.

För övrigt anser jag att skattemedel ska användas så effektfullt som möjligt. Det finns inget självändamål med att driva verksamhet i offentlig regi.

Media Expressen
Källa:
Suhonen, Daniel (2014) - Partiledaren som klev in i kylan, Leopard förlag    

Tanken och förmågan - nyckeln i kunskapssamhället

Kunskapssamhället sägs var det nya samhället långt bort från industrin för att skapa välståndet. Om vi för en stund stannar upp och funderar på detta så krävs lite tankemöda för att fundera på vad står begreppet kunskap för. I grundskolans läroplan Lgr11 pratas om kunskap och lärande. Lärandet är något som varje individ måste göra. Inget som en lärare kan plocka in i elevens huvud. Redan där inträffar en begränsning rent biologiskt. Genom biologins nyckfullhet och hjärnans funktion skapas olika former av hinder. Ovan på detta att kunskaper inte är ett entydigt begrepp. Kunskaper kan vara fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet.

Om vi börjar att fundera på hur utbildningen kan bidra med humankapitalets utveckling låt oss för en stund fundera över följande inlägg av Johan Eklund (SvD 24 december 2015):

Vid en diskussion om arbetsmarknaden är det lätt att göra misstaget att se arbetskraften som ­något homogent. Så är naturligtvis inte fallet; kunskaper, förmågor och kompetenser – humankapitalet – skiljer sig åt mellan olika individer. Human­kapital består av en uppsättning färdigheter och kunskaper vilka gör individen produktiv och förmögen att arbeta. Långt ifrån alla dessa förmågor går att förvärva genom utbildning. Alla former av utbildning är inte heller förenade med uppbyggnad av humankapital, vissa bör i stället betraktas som konsumtion.

Om vi relaterar humankapitalet till detta som ska bidra till välståndet måste man fundera över vad är det för kunskaper i skolan som är viktiga. Vi har givetvis basfärdigheter som läsa, skriva och räkna. Dessa är fundament för övrig vetskap. Men dessa basfärdigheter måste ständigt tränas för att hållas vid liv. Om vi då svänger över till utbildningens nytta för arbetsmarknaden och humankapitalet måste funktionssättet ändras. Logiken i industrisamhället måste göras om. Det är här det skär sig i den politiska ideologin. Den generella välfärden med ihop tryckt lönespridning fungerar inte i ett kunskapssamhälle.

Om Nybyggarsverige 2.0 ska bli en realitet måste utbildning löna sig. Här har Sverige ett problem. Om välståndet ska bygga på entreprenörsanda i detta samhälle är det två saker som måste ske. Utvecklingen av den digitala arena måste skapa nya former. För genom denna utveckling ändras arbetsformer och informationsspridningen. Kunskap i digitaliserad form blir mer en fri nyttighet. Här kan vi bara studera mediehusen och deras problem med en affärslogik som bygger på det fysiska sättet att distribuera kunskap. Eller ta bara det här med Kodakmoment. Kodak är ett minne blott medan vi aldrig till förn publicerar så många digitala Kodakmoment på sociala medier genom våra smartphone.

När logiken ändra våra livsmönster och sättet att framställa varor och tjänster är det viktigt att inse att det inte bara är humankapitalet som spelar roll. Leif Edvinsson var tidigt ute med att definiera begreppet intellektuellt kapital.

En verksamhet, oavsett om det är offentlig eller privat, består av de pengar som behövs för att driva verksamheten som människorna i den. Av figuren ovan ser ni att utöver det förgängliga humankapitalet innehåller det något som kallas strukturkapital. Jag brukar ställa frågan när jag håller utbildningar eller rådgiver en tjänsteverksamhet: Vad händer om humankapitalet går ut ur dörren på kvällen och inte kommer tillbaka dagen därpå?

Problemet med att ha alla verksamhetskunskap i huvudet är uppenbart. Inte nog med att humankapitalet över tid kan förstöras hos individen genom sjukdom eller andra funktionsnedsättningar i hjärnan är det direkt farlig när någon av nyckelspelarna inte dyker upp i verksamheten igen. Hur många tjänsteföretag eller för den delen industriföretag med stort kunskapsinnehåll har inte dukat under av just den anledningen. Därför är det livsavgörande att bygga upp strukturkapitalet i verksamheten som stannar kvar efter fem.

Skandia är ett tydligt exempel på både hur illa det gick och hur viktigt att bygga struktur var. Flera av de bolag som kraschade på 90-talet och som sedan överlevt byggde struktur för att överleva. Då är det viktigt att inte bara fokusera kundkapital utan också sättet att organisera verksamheten. Hur för vi in nya tankar i verksamheten och hur ser vi till att skapa flödet i verksamheten. PJ Anders Linder skriver just om kunskapen i en krönika i GP:

Vi vill ha ett Kunskapssamhälle, började allt fler människor tänka. Men varför bryr vi oss då så lite om just kunskaperna och så mycket om allting annat som har med skolan att göra? - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2936446-linder-ar-en-annan-framtid-for-skolan-mojlig-#sthash.n6WhnBUi.D6gUlPvL.dpuf

Vi vill ha ett Kunskapssamhälle, började allt fler människor tänka. Men varför bryr vi oss då så lite om just kunskaperna och så mycket om allting annat som har med skolan att göra? - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2936446-linder-ar-en-annan-framtid-for-skolan-mojlig-#sthash.n6WhnBUi.D6gUlPvL.dpuf

Vi vill ha ett Kunskapssamhälle, började allt fler människor tänka. Men varför bryr vi oss då så lite just åt kunskaper och så mycket om allting annat som har med skolan att göra?

Det är nästa del i hur vi ska bevara och utveckla kunskapens innehåll hos kommande generationer. En del i denna "överföring" är också förmåga att generationer emellan hitta sätt att digitalisera erfarenheter och kunskaper. Att göra den begriplig och tillgänglig för vidareutveckling.

Dessa tankar har jag funderat på under julen 2015. Låt oss vidareförädla detta med kunskaper och förmågor och sättet att organisera samt distribuera dem. Industrin kommer att finnas kvar och utvecklas, men på ett nytt sätt. När jag för drygt 20 år sedan frågade människor i industri varför de var intresserade av tjänstekvalitet fick jag till svar: de varor vi framställer innehåller mycket kunskap. Det tydliggjordes för mig när jag hade förmånen att se in i en av Sveriges kronjuveler. Noterade att en lastbils värde bestod till 80 procent av förpackad kunskap. Detta kunskapsinnehåller har inte minskat över tiden.

Så låt budskapet skalla: Mer kunskap till välfärden. Hög tid att bryta upp existerande välfärdsmodell för att till fullo få utväxlingen i kunskapssamhället.

Media SvD, GP
Wikipedia:
Kunskapssamhället