Den röda hinnan

Det finns lobbyister och lobbyister. En med blå hinnan en med röd hinna. När man läster Daniel Suhonen bok Partiledaren som kom in i kylan får man den röda hinnan att blänka. I en rafflande samhällsanalys i avsnitten Den nya politiken (s 345 pocket) och Från Saltsjöbaden till Almedalen (s 349 pocket) får läsaren sig till livs en analys om hur näringslivet äter sig in i politiken.

En beskrivning om in ätande från Timbro och Svensk Näringsliv hos Moderaterna. Bland annat skriver Daniel Suhonen:

Grundproblemet är strukturellt och har drivits fram av näringslivets intresse att tränga in och göra marknad av offentlig sektor. Stora värden står på spel. Bara 2011 tog man ut 9 miljarder i vinst i välfärdsverksamheter. Men det handlar inte bara om vård, skola och omsorg. Totalt stod i Sverige kommuner, stat och landstings köp från privata företag för 770 miljarder kronor under 2013. Räknas även köpen från statliga och kommunala bolag in landar köpesumman över en biljon kronor per år, en fjärdedel av svensk BNP. (s 349 pocket).

En intressant analys. Den pekar på något fundamentalt annat i debatten om vinster i välfärden. Det är är inte bara vård, skola och omsorg som skapar vinster i välfärden. Ta bara alla vägbyggen, järnvägsbyggen och bredbandsbyggen. Även dessa är välfärdstjänster som ger vinst i välfärden för de företag som tillhandahåller dessa tjänster.

Den röda hinnan skiftar dock färg när Daniel Suhonen som chef och lobbyist på den fackliga tankesmedjan Katalys uttalar sig i Expressen och andra debattforum. Då är de den del av välfärden som gubbarna oftast hanterar borta. För då har vi den gamla välkända välfärdspolitiken av S och LO märke. Då går det inte ann att behäfta dem med krav på avsaknad av vinst. Lika lite som att det offentliga åter ska bygga vägar, järnvägar och bredband. Det skulle se ut om Trafikverket både vara en föreskrivare och en producent. Ungefär som det var under Vägverkets, Vattenfalls och Banverkets tid.

Samtidigt har jag inte lyckats få klart för mig vad den röda hinnans debattörer och politiker menar med vinst i välfärden. Vad är vinst? Om vi för en stund ska försöka mig på att definiera vinstbegreppet ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Menar debattörerna något av följande vinstbegrepp:

• Bruttovinst (Intäkter - kostnader)
• Resultat före avskrivningar (efter avdrag av övriga externa kostnader)
• Resultat efter avskrivningar
• Resultat efter finansiella intäkter och kostnader
• Resultat före skatt
• Reavinst vid försäljning

Alla utom den sista är hänförd till finansiering via skatteintäkter och borde vara de mått man mäter vinst på. Det innebär att vinsten är det som blir kvar när alla kostnader för rörelsen är tagna. Ställs denna vinst i relation till omsättningen ligger rörelsemarginalen på normala storheter för en verksamhet mellan 4 - 8 procent.

Så det här med vinst i välfärden är ett tveeggat svärd. Dels ur ett genusperspektiv. Dels ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Så länge debatten fokuseras på ett driftbegrepp som inte bygger på fakta är det skär ideologi med en röd hinna. I så fall lika skadlig som all maktutövande av olika eliter. Den röda S-märkta har historiskt delats mellan politiken och näringslivet. Markus Wallenberg lär ha sagt att Tage Erlander var chef för den offentliga sektor (s 349 pocket). Jag gissade att Dodde såg sig själv som chef för den privata sektorn.

För övrigt anser jag att skattemedel ska användas så effektfullt som möjligt. Det finns inget självändamål med att driva verksamhet i offentlig regi.

Media Expressen
Källa:
Suhonen, Daniel (2014) - Partiledaren som klev in i kylan, Leopard förlag