Styrkraften i skolan

Skolverket har gjort en undersökning över hur det ser ut med tillämpningen av de nya styrdokumenten i skolan.

Det intressanta är att kursplanernas centrala innehåll verkar fått ökad styrkraft i undervisningen. Utredningen kommer fram till följande:

En del i den ökade styrkraften verkar hänföra sig till att kursplanerna nu föreskriver ett obligatoriskt centralt innehåll som undervisningen måste behandla. Det handlar då inte om en målstyrning av verksamheten, utan en styrning av processen. Till målstyrningens bärande idéer hör en frihet i medlen att uppnå målen. Begreppet likvärdighet vilar på samma idé om att olika vägar kan leda till samma mål.

Samtidigt verkar lärarna var missnöjda över att friutrymmet har minskat. En insikt de borde haft redan 1994 när Lpo 94 kom. Läroplanerna innehåller riktlinjer för undervisningen (processen) som lärarna bort haft kunskap om. Tyvärr fick man då för 21 år sedan ingen sådan kunskap.

Noterar också att det verkar skralt med kunskapen om skolans styrning i de politiska leden. I Göteborg verkar det mest oroande med kommunalrådet förskolan som tror att det enda styrdokumentet är den kommunala budgeten. Budget är viktigt men resurstilldelningssystem ska bygga på skolenheternas behov och inte en budget i balans.

Den fundamental kunskap man kan vänta sig av det politiska systemet i kommunerna är kunnandet om hur lagar fungerar och griper in verksamheten. Skolans yttersta styrdokument är skollagen. Den gäller före lagar som kommunallagen. Speciallagar tar alltid över allmänna lagar. Därmed är det kommunala självstyret begränsat när det gäller skolväsendet. Skollagen skiljer på begreppet utbildning (verksamhet) och undervisning. Den senare är ett förhållande med de statliga styrdokumenten kommunpolitiker inte har någon makt över. Däremot har kommunen på strategisk nivå det övergripande ansvaret för verksamheten och det är där styrkraften ska sättas in.

Källa:
Skollagen (2010:800)
Skolreformer i praktiken, Skolverket