Köttberget checkar ut

Missvisande pratas det om köttberget. Per Nuder hamnade lite fel i sin beskrivning av rekordgenerationen.

Fakta borde ha varit på plats när den fd finansministern pratade om köttberget. Nu är det så att alla som är födda under 1940-talet inte tillhör rekordgenerationen. Det är efterkrigsbarnen som föddes mellan 1945 - 1954 som är köttberget.

Personerna på bilden är de 40-talister som föddes efter kriget.  Alla med en bakgrunder som inte betecknades medelklass. Själv tillhör jag den senare delen av rekordgenerationen född 1952. Mitt ursprung på mödernet är småbrukande arrendebönder på Eriksbergs gods i Sörmland och fattiga västerbottniska inlandsförhållande.

   Bilden är tagen av farfar och farmor 1926 med min blott 2-åriga far i farfars knä. En lycklig familjebild som skulle gå i kras 1936 i den stora flottningsolyckan i Ormsjö där min farfar drunknade. Familjen splittrades och far tog sig ned till Sörmland.

De som var föräldrar under 1940- och 50-talet tillhörde landets begåvningsreserv som aldrig haft en levande chans att skaffa sig utbildning. Företrädesvis fanns de inom industrin som skapade välståndet vi har idag. Vi som hade "turen" att födas in i rekordgenerationen med föräldrar som tillhörde begåvningsreserven och skapandet av en skolan som finansierades med allmänna medel fick den gyllene möjligheten att göra klassresan.

Klassresan var inte lika tjusig som dagens klassresor som prins Daniel eller prinsessan Sofia gjort. Men många av oss arbetarungar fick möjligheten att förverkliga en bildningsresa. Från läroverk eller gymnasium till akademiska studier. En resa som jag är tacksam att få gjort. Där kunskapen var i fokus på ett annat sätt än i dagens skola. Där matematik var ett språk i sig. Där framgång och teknik spelade en stor roll. Kanske främst för att jag växte upp i en industristad som Eskilstuna. Där tedde det sig naturligt att vi grabbar skulle bli ingenjörer. Många av mina ungdomsvänner blev just det och befolkade ortens industrier. Andra, som jag, flyttade på oss. I mitt fall till huvudstaden och KTH.

I den här resan finns det några lärare som betydde mycket för mitt studieintresse. Min mellanstadielärare Ulla Sydegård på Slottskolan som yttrade de bivingade orden: han kan bara han vill.

Via mina lärare på Rinmansgymnasiet. Professorer och universitetslektorer på KTH som matematikläraren Leo Ullemar och professor Arne Elmroth. Utan dessa hade jag säkert inte haft drivet att skaffat mig akademiska examen och betyg i teknik, ekonomi och juridik.

I Nobeltider är det speciellt roligt att naturvetenskapen höjs till skyarna. Men jag håller definitivt med Alice Teodorescu:

På Nobeldagen spelar det ingen roll vem du är, varifrån du kommer eller vilken Gud du tillber. Det enda som spelar roll är vad du har gjort. Meritokrati i sin renaste form.

Så min vision är att oavsett vilka förutsättningar du har ska skolan ge de verktyg som varit viktigast för mitt livslånga lärande. Logisk tänkande via matematiken kombinerat med kritiskt tänkande. Med dessa två studietekniker är det möjligt att skapa ny kunskap byggd på fakta.

Media Gp

Rekordgenerationen