Makten och härligheten över skolan

Makten och härligheten över skolan är inte i första hand förvaltningens. Skollagen definiera bara två delar i skolan:

• Huvudman = kommunfullmäktige och utbildningsnämnd
• Förskolechefer och rektorer = chefer för en förskoleenhet eller skolenhet

Det är det centrala att känna till. Förvaltningen är bara en springpojke åt politiken. Samma gäller i fristående skolor. Där är styrelsen lika med huvudman och bolagets VD bara verksamhetsgenomförare. Rektorer är den pedagogiska verksamhetens genomförare. Så både skolchefen och VD har oklara roller ur skollagens synvinkel. Saken krånglas ytterligare till av att skollagen är en speciallag som står över alla allmänna lagar som kommunallagen och aktiebolagslagen.

Med detta sagt vill jag spinna vidare på det intressanta inlägget om rektorers ledarskap som Näringslivets forskningsberedning tagit fram och behandlas i ett debattinlägg på DN Debatt 151202.

Debattörerna lägger fram tre punkter för att ge makt och ansvar till rektorerna. Under punkt ett pratar man om de hierarkiska nivåerna från kommunfullmäktige ned till rektorn. Det intressanta är att antalet beslutsnivåer behöver minskas. Dock verkar kunskapen hos Näringslivets forskningsberedning om Skollagen (2010:800) vara bristfällig. Skollagens 2 kapitel 10 § slår fast att: Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår i denna lag eller andra författningar. Det som brister är inte att rektorer har lagen på sin sida. Lagen ger redan idag den makt och ansvar som efterfrågas. Problemet ligger som vanligt i politikernas oförmåga att tillämpa gällande lagstiftning.

Under punkt två tar man upp det här med inriktning. I politiska organisationer är det ytterst vi medborgare som väljer våra ombud i riksdag och kommuner. Demokrati har sina fel och brister. Dit hör styrningen av den verksamhet man är satt att förvalta på kommunal nivå. Lutar vi oss åter mot skollagen säger den i 2 kap 9 §: Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas...En ställföreträdare får utses för en rektor eller förskolechef. Åter är det inte brist på legala rättigheter utan en obefintlig tillämpning av regelverket. Delegationsrätten finns redan men tillämpas knappt.

Sista punkten i förslaget nummer tre upp utvärderingen. Utvärdering är en vit fläck på karta i skolväsendet. På Skolverkets och Skolinspektionens konferens i mitten på november förmedlades deras kunskap om bristerna i uppföljningen. Nulägesbeskrivningen av en förskola och skola ska föras på individnivå, processnivå och strukturnivå. De fallgropar som myndigheterna kunnat se är:

• samlar data från vissa skolformer och verksamheter - dock inte alla
• svag koppling till nationell statistik
• begränsad data för att bedöma utveckling
• svagt statistiskt stöd till rektorer och lärare

Faktabaserade beslut är ofullständiga. Dessutom är det beklagligt att Näringslivets forskningsberedning fokusera på den svagaste kvalitetsindikatorn, betyg. Det säger föga om en skola är bra eller inte i sin undervisning. På konferensen betonade man från myndigheterna att det behövs fler kvalitetsindikatorer. Speciellt på process- och strukturnivå. Det förvånar mig mycket att näringslivsrepresentanterna som undertecknat debattartikel inte med ett ord nämner det de själva ägnat sig åt i sina företag.

Ta Leif Östling, fd VD på Scania, har hela sitt yrkesverksam liv städat Scania. Han har gjort det utifrån tankar från Toyota. Deras tillverkningen bygger på enstycks produktion, göra rätt från mig, rätt till dig, en stabil processgrund som bygger på stabilt normalläge med prioriteten: säkerhet/miljö, kvalitet, hålla tid och ekonomi/kostnad. Om detta har jag och mina kollegor byggt ett Kvalitetshus - SER-huset i vår handbok "Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat". Det beskrivs bl a i blogginlägget "Tuffa tider".

Vad som behövs är ett nytt ledarskap hos rektorer. Då ska rektoresutbildningen göras om och helst ligga på våra Handelshögskolor. Dessutom behöver skolor fundera på ledarrekryteringen. Med dagens ordning att gå från att vara lärare till att bli rektor är ingen garanti för att man är en duktig ledare. Därför behöver en systematisk inskolning ske på lägre nivå innan klivet tas till ett rektorsjobb.

Många är tankarna om rektorer och skolledningar. Merparten är trots allt brist i kunskap hos den politiska organisationen på kommunal nivå över hur tillämpningen på skolområdet ska gå till. Huvudmannen har ett totalansvar för utbildningen, men det är bara verksamheten (1 kap 3 §). Undervisningen (1 kap 3 §) är en affär mellan staten och lärarna via läroplanerna. När den insikt sjunkit ned kanske vi kan se förbättringar och får en ledarskap som ständigt utvärderar skolan.

Media DN
Tidigare blogginlägg i ämnet:
Tuffa tider 
Kedjan har hoppat av
Slimma överrocken
Källor:
Skollagen (2010:800)
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen