Avslöjandet om politiken kurvara sig

Opinionsmätningar eller köksbordstyckande som Birger Schlaug brukar kalla denna typ av mätningar för har presenterats av SvD/Sifo. Kan hålla med honom om hysterin att ständigt sträcka ut handen för att se hur dagsaktuella frågor påverkar de politiska partierna.

Ensidigt fixering vid opinionssiffror som procentsatser av valmanskåren är föga intressanta. Det är först när man börjar studera trender i siffror som det börjar bli riktigt intressant. Några sådana finns i den senaste opinionsundersökningen presenterad av SvD/Sifo.

En intressant jämförelse är hur män respektive kvinnor ser på S och SD över tiden. Den dominerande trenden är att kvinnor är stabilt röda medan män har en stabilt uppåtgående trend mot bruna hållet. De senaste mätningarna visar att hela 24,73 procent män kan tänka sig rösta på SD. Hela 6,8 procentenheter har flyttat sig från S till SD för männen. För kvinnorna har en marginell förflyttning gjorts med runt 3 procentenheter. Här har LO-kollektivet ett problem med stor andel män som är sympatisörer med SD.

Tar vi relationen män och kvinnor i valmanskåren kopplat till partier noteras intressanta skillnader. För M är det drygt 3,6 procentenheter mer män som sympatisera med partiet än kvinnor. För de övriga Allianspartierna är kvinnorna ca 1 procentenheter högre än männen. Tittar vi på de rödgrön är det övervägande kvinnodominans i valmanskåren. MP har 3,3 procentenheter, S har 7,79 procentenheter och V har 1,89 procentenheter mer kvinnor som sympatiserar. Slutsatsen av det måste bli att kvinnor är mer vänster än höger i valmanskåren. Extra pikant blir det när man studerar relationen i SD. Där är det hela 12,3 procentenheters övervikt åt det manliga hållet.

Ytterligare intressanta trender är hur valmanskårens politiska hemvist är i olika åldrar. Där kan man notera att S lever på fornstora dagar. Det är hela 36,3 av pensionärerna som sympatiserar med S. Ett momentum för ett gammalt statsbärande parti. Deras väljare är döende och därmed partiet. För om sanningen speglas av de yngsta 18-23 är det endast 19,4 som sympatiserar. En differens på 16,9 procentenheter. Är det så att den generella välfärden inte spelar lika stor roll för välfärdens barnbarn som deras mor och far föräldrar? Är det så att det jultal som Stefan Löfven höll vid Nobelmuseet tillhör gårdagens samhälle. Ett samhälle som effektivt exkluderar de som inte är innanför. Talet om att inte dela upp samhället i A och B kan låta förrädiskt bra. Men hur i all sin dagar ska de som kommer till Sverige någonsin komma in i värmen. Alla har vi börjat någonstans. Förr i världen fanns det enkla ingångsjobb oavsett om man bara hade grundskolan bakom sig eller var akademiskt utbildad.

Med den medvetna ihop tryckande av lönestrukturen som gjorts under åren har incitament och drivkrafter försvunnit för den stora delen av medborgarna. Är det så vi vill ha det?

För ser man på blocken över ålderspyramiden överlever rödgröna i de yngre åldrarna tack vare MP. Detta svänger dock när vi kommer till 30-49 årsgruppen. Där är Alliansen störst med hela 42,8 procent av valmanskåren.

Mycket intressant kan man se när man tittar på siffrorna över våra politiska val. Men ett som lyser igenom är att det inte är samma stabila valmanskår som förr i världen. S valmanskår dör ut. MP möjliga tillväxt genom hög andel i unga år. På Allianssidan finns inga enhetliga trender. Det politiska landskapet är inte entydigt. Det intressanta är dock om någon av blocken lyckas skapa framtidsbilden av Sverige. Folkhemsbilden är utdöende. När kan vi se någon presentera Nybyggarsverige 2.0 som välfärdstat?

Media SvD1, SvD2