En arena - två perspektiv

Vinnande undervisning skapas av en serie händelser. Händelser som i bästa fall gör att eleven fått den kunskap h*n strävar mot och läraren en kredit på sin profession. Undervisningen är inget som sker i mekanisk form utan fordrar medverkan av elever. Kanske en ovan tanke att det faktiskt är eleven som medverkar i kunskapsuppbyggnaden och där pedagogiken hos läraren är viktigt och avgörande.

Under 1990-talet verkade jag flitigt i debatten kring vad tjänster var och hur de uppstod. I det sammanhanget var det inte helt naturligt att se kopplingen att tjänster inte blir till utan att kunden medverkar. Tog ett tag för människor som jobbade på försäkringsbolag, banker, reseföretag, omsorg och vård att greppa just detta. Finns inte kunden finns inte tjänsten. Samma känns det när man pratar om skolan.

Efter som jag har sysslat mycket med utbildning i min dagar vet jag att det är först på kursen jag håller som min förmåga att förmedla budskapet avgörs. Vilka retoriska knep använder jag? Hur lägger jag utbildningen? Vilket ska innehållet vara för att motsvara förväntningarna? Vad ska resultatet var efter genomgången kurs?

Frågorna är många. Men helt klart befinner vi oss på samma arena i undervisningstillfället. Men vi har två perspektiv på denna arena. Ett perspektivet har kursdeltagaren och den andra läraren. Och det är där i mötet kunskapen växer beroende på min förmåga som lärare att förmedla HUR jag gör det. Inte VAD, för det är en förutsättning att jag besitter den kompetens. Det är så kursdeltagaren bedömer det som förmedlas och HUR aktivt dom får medverka under undervisningstillfället.

Sätter vi detta i en större kontext kan man säga att innan kursen är det mycket VAD som gäller när kursdeltagrna söker efter att komma åt ny kunskap. VAD innehåller kursen, var går den och vad kostar den. HUR finns lite i bakgrunden för man har hört från vänner och kollegor om de lärare som håller kursen och statusen på utbildningsföretaget.

När sedan själva utbildningsdagen eller dagarna inträffar skiftar perspektivet då bedömns lärarna på HUR de lyckas bemöta förväntningarna på ny kunskap. VAD ligger i bakgrunden och är en given förutsättning, att läraren kan sin sak, men det är inte det h*n blir bedömd på utan hur man lyckas bemöta och förmedla kunskap.

Det slutliga intrycket efter genomförd utbildning är vad HAR jag som kursdeltagare fått. HAR är en sammansmältning av HUR och VAD som består 2 delar HUR och 1 del VAD. Skrämmande eller?

Hela resonemanget kan med fördel även föras över på förskolan, grundskolan och gymnasieskolans pedagogiska arbete. Klassrummet eller lekrummet på förskolan är arena. Perspektiven är elevens eller barnets å ena sidan och å andra sidan förskollärare eller lärarens.

Det som är extra tillrättalagt i skolans värld är att förskollärare och lärare har två underara kataloger. Ur lärarperspektivet finns en katalog av mål som ska strävas emot för att lyckas med pedagogiken. En jättekatalog på VAD för lärarna. Denna ligger i skärningslinjen med elevens kunskapsutveckling VAD och VARFÖR h*n ska lära sig i olika ämnen. Det som gestaltas i kursplaner för grundskolan och ämnesplaner för gymnasiet.

Med åskådande av hur tjänster uppstår har skolan ett oerhört starkt VAD. Ett VAD som måste omfamnas av varje lärare. Problemet uppstår när vi kommer till HUR.

HUR förskollärare och lärare omsätter dom tydliga VADen har ingen monopol på. Möjligen var det så under SÖ-tiden med Lgr80. Sedan tjugo år tillbaka bestämmer professionen själva HUR man undervisar. Denna frihet har skolan inte riktigt utnyttja som det var tänkt. Men blir oerhört viktigt framgent.

Nya skollagen fastställer att förskola och skola ska var mål- och resultatstyrd. Att det central i det pedagogiska arbetet är systematiskt kvalitetsarbete. Därför blir det viktigt att bygga om undervisningen så att förskolan och skolan HAR "levererat" barn förberedda för skolan och elever som har kunskaper för ett framtida yrkesliv.

För att då klara denna nya värld är det viktigt att utgå från den ena perspektivets resultat. Vad är elevens kunskapsresultat i alla ämnen. Både på individnivå som aggregerad nivå. Nås inte målen är det en signal på att pedagogiken inte varit den rätta för att bringa eleven den kunskap h*n strävat efter. Sätter man det i relation till mätning av det pedagogiska arbetet utifrån läroplanen visar de sig oftast att det även där brister i måluppfyllelsen.

Viktigt att förskollärare omfattar sin läroplan och lärarna sin kurs-/ämnesplan och läroplan i ett ständig strävan att i små steg förbättra pedagogiken. För undervisningen är som ett projekt varje läsår. Nya elever och nya förutsättningar. Då gäller det att man som Sickan har en plan, en egen undervisningsplan byggd på de nationella kraven och målen.

Intressant Blogg om ämnet Anne-Marie Körling.