Ögonblicksverk

Båten stävar ute på den iskalla sjön. Lastad med för mycket last en strålande vacker morgon. Avståndet från religen ner till vattnet knappt en decimenter. En gir och allt är över på några sekunder. Ögonblicksverket har skapat Ormsjö olyckan denna majdag för 74 år sedan.

Bilder från förr ger intryck på hur det var. Med berättelserans hjälp, egna minnesbilder om besöken i södra Västerbottens fjällvärld och den ståtliga minnesstenen på Dorotea kyrkogård kan man knyta an till sina rötter.

Min farfar var en av dem som var med att skapa rubriker i Sverige 12 maj 1936 när den stora flottningsolyckan inträffade tidigt denna morgon. Efter att kämpat i Västvattenbäcken med ett timmerbröte lyckades man fem på morgonen spränga loss den och hemfärden kunde anträdas. Bråttom var det, båten som normalt tar 16 personer blir snabbt överlast med 23 man, alla ville hem.

Tyvärr kom inte 14 av männen hem denna morgon.

Samtidigt som min farfar bärgas och de övriga förolyckade läggs på stranden nedför de som står och tittar ut över Ormsjön, som bilden visar, kondolerade Gustaf V. Samtidigt var det svarta rubriker i DN den dagen.

Ibland funder man på ögonblicksverkens betydelser. Hade inte olycka inträffat hade inte fars familj splitrats. Skulle vallpojken kommit till Sörmland om så inte skett? Troligen inte. Övrig släkt blev kvar fast de spreds över norra Sverige.

Historien har berättats för mig sedan barnsben. Hur stor den riktigt var förstod jag först när jag såg ett SVT program - Kamrater i livet - kamrater i döden. Ibland behöver man distans till familjehistorier.

Minnenas allé kan väckas på många olika sätt. Denna gång av frilansskribenten Mustafa Can som idag ger sin fjärde Sverigebild i SvD, Lokala förmågor. En berättelse om Dorotea ett samhälle med 2.900 invånare som av tradition alltid varit rött. Något hände med demokratin i Sverige när lokala partier ökat kraftigt. Så kraftigt att man börjar prata odemokratin.

Ett intressant fenomen att en enskild person kan få så stor genomslag i ett kommunalval så Västerbottens Folkblad skriver att något är ruttet. Och den arge skogsarbetaren ger uttryck för stämningen.

Den där Westerlund bestämmer allt och kör över alla. Vår kommun har inte varit betjänt av ett lokalt parti där egenmäktighet råder.

Någonstans här när Mustafa porträtterar kommunalrådet Mats-Erik Westerlund rinner minnena på. För han bor just i den by där olycka inträffade för så länge sedan. I nybyggarlandet där mina förfäder bröt marken på 1700-talet för att skapa sig och de sina en framtid. En framtid som varade fram till 60-talet när avfolkningen satte fart. Hann aldrig fråga far om det var den nybyggarandan som gjorde att han sökte sig bort till trakter där jobben fanns. Vill tro det, för det är oftast ögonblickverk som kastar om färdrikningen i livet.