Skolverket kom med preliminära siffror på betygen från i våras. En favorit i repris, kunskaperna fortsätter att sjunka. Intressanta ur två synvinklar. Om det är sämre betyg beror det på att lärarna blivit bättre på att göra omdömen och sätta betyg. Troligen inte om man ska tro Skolinspektionens rapport 2010:12. Den andra att skolan fortfarande kör på i gamla ullstrumper och skyller allt på omständigheter utanför skolan som orsaken.
När utbildningsförvaltningen i Stockholm anger orsaken är det utomstående faktorer som fria skolvalet, boendesegrigationen och andelen nyanlända till Sverige som är förklaringen i SvD. En bild som reflexmässigt bekräftas av rektorer som tidningen talat med. Det konstiga är att ingen har funderat på det sätt skolorna lär ut kunskap. Uppenbart ser man inte bjälken i sitt eget öga. Utvärdering av den pedagogiska verksamheten tillhör inte precis skolans starkaste gren. Bristerna är stora på uppföljning och utvärdering. Lärare och rektorer har inte betygsstatistik i alla ämnen. För att lyckas med att hejda kunskapsfallet måste elevernas kunskapsmål ständigt följas upp, helst en gång i vecka.
Det pedagogiska samtalet är näst intill obefintilgt i svenska skola av idag. Lärarna är fortfarande kung i klassrummet, hur bara eller dålig h*n är som pedagog. Och det finns för få möjligheter att ta bort pedagoger som inte passar för det mycket krävande yrket.
Det finns trots allt hopp. I veckan hade Rapport ett inslag från Essunge kommun. En kommun som fick hicka när de såg att dom låg i botten på SKLs öppna jämförelser. Där tog man kraftag och har på två år vänt resultatet för eleverna så man ligger i topp.
Vad är hemligheten? Inte är det mer resurser, utan en medveten satsning att sätta eleven i centrum och faktiskt genomföra den pedagogiska utvärderingen. Ändrade arbetroller i arbetslaget så man oftast är två lärare i samma klassrum. En skakig upplevelse för många, men nu skulle ingen vara den utan.
Därför drar PJ Anders Linder i dagens ledare i SvD en rätt slutsats: "Man ska nog vara försiktig med slutsatsen att resultaten blir sämre ju fler lärare som finns i skolan, men något enkelt samband där kommunpengar alltid ger ökad kunskap hos svaga elever går inte att urskilja". Det är precis pudelns kärna. Resurser är vikta men de ska prioriteras på rätt sätt och inte spridas ut som en tjock massa över kommunerna. Dessutom är risken stor med ökade resurser till kommunern, med löftet från staten att de ska satsas på skolan, försvinner upp i den stor kommunal penningsäcken. För att användas till annat än vad staten tänkt. Det är kommunernas politiker som har makten över pengarna och inte staten.
Därför är det absolut viktigare med kommunalvalet, det är där skolpolitikens genomförare finns. Och där är kunskapen om skolans uppdrag starkt begränsad hos nämndpolitikerna. En stilla nåd att bedja att de efter kommunalvalet den 19 september blir krav på utbildning av "hobbypolitikerna" så de har kunskap om vad som gäller för styrningen av skolan.
En intressant exposé från en förvaltningschef Mats Öhlins är hans inlägg om skolresultatet från Skolverket. Läs och begrunda det kommunala perspektivet. En förvaltning som har politiker som faktiskt har goda kunskaper om skolan dom är satta att förvalta, oavsett politiks färg och syn på riksplanet.
Skolan har ett gyllen tillfälle till nystart under detta läsår. Björklund och Alliansen har skapat förutsättningarna för att få en skola som ska leva upp till mål- och resultatstyrning genom nya skollagen. Om skolorna inte lyckas göra svägningen av supertankern kommer man att trampa igenom golvet på de lagregler som ska tillämpas från 1 juli 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar