Karl-Petter Thorwaldsson tar upp fem viktiga punkter för att mota "Olle i grind" när det gäller arbetslösheten. Alla punkter kan ses som ett underlag för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Problemet uppstår när lösningarna ges.
Åter har LO och S en stor förmåga att hänfalla åt gårdagens lösningar på framtidens problem. Det är inte mer av hur det var förr som är svaret på frågan om hur man minskar arbetslösheten.
Ta exemplet med grundläggande utbildning för arbetslösa. Jätteviktigt, men är det inte dags att inse att hela skolan har hamnat i omsorgsträsket. Rätt omgående borde den flyttas till treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling. Allt välstånd bygger på att kunskaper matchas mot en arbetsmarknad. Det är inte omsorg barn och elever i första hand behöver utan ett lärande som gör dem till individer som tar ansvar för eget livslångt lärande. Kunskaper ska vara lustbetonade. Skapa nyfikenheten över vad finns bakom nästa kunskapshörn. Dessutom är kunskaper idag en färskvara som innebär att det du lärt i skolan blir snabbt rykande inaktuella.
Ett annat exempel från debattinlägget: arbetsplatsförlagt lärande. Är det staten som ska blandas in som aktör i detta. Trodde det var en fråga för arbetsmarknadens parter. Här har arbetsgivarparten syndat under många år. Det samhällsansvar man hade tycks bytts ut till kortsiktig ekonomism. En -ism som lätt till kortsiktigt tänkande och ger problem nu när pensionsavgångarna står för dörren.
Det måste alltid finnas en balans mellan att fostra nya generationer med kunskaper och kompetens. Det är de som ska bära de välfärden. Samtidigt är det en vällovlig dynamik när unga möter gamla. I den ytan uppstår ny kompetens som är mer hållbar.
För övrigt anser jag arbetslöshetens minskning som avgörande för välståndsbyggandet. Men minskningen görs inte utifrån gårdagens lösningar i en global konkurrensmiljö.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar