Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 28 juni 2012

Välfärd har gamla anor

Välfärdstaten har gamla anor kan jag konstatera. Fortsätter mina studier om Bertil Ohlins görande och låtande i svensk politik. Begreppet fick sin utveckling i Storbrittanien efter andra världskriget av en liberals, William Beveridge, reformidéer. Begreppet betydde i stort att man som stat genomförde en social upprustning.

Sverige gjorde en sådan med Gustav Möller och Bertil Ohlin som tongivande. Det är alltså inte en enmans show a la socialdemokratin som man i första rummet tänker sig.  Johan Hakelius har gjort en studie om Bertil Ohlin och välfärdsstaten:
Sverige må ha haft socialdemokratiska regeringar under större delen av efterkrigstiden, men det fåtal punkter där dessa idémässigt avvikit från den socialliberalism Ohlin proklamerade har i regel inte omsatts i handling.

Den svenska välfärden bygger på tre ledstjärnor från början: frihet, trygghet och tillväxt.

Skiljelinjen i svenskt välfärdsbygg kom när tryggheten var säkrad genom socialförsäkringssystemen. Brytningen kom när striden stod mellan å ena sidan valfriheten å det "starka samhället" i pensionsstriden 1957. Som bekant var Erlander för det "starka samhället" och genomdrev 1959 en varuskatt för att ge resurser till dess utbyggnad.

Så här 53 år senare funderar jag på vad skulle ha hänt om valfriheten hade vunnit då?

Givetvis en hypotetisk från, men är idag viktig för att se hur vi ska reformera systemen.

För det tredje benet i välfärdsbygget, tillväxten, är satt på undantag. Hur skapar vi välfärdssystem som tar hänsyn till alla tre faktorern: frihet, trygghet och tillväxt. Bara trygghet har vi erfarit leder till vägs ände. Det är därför våra stora generella värlfärdssystem idag knakar i fogarna. Men vilken politiker våga ta i dessa nödvändiga frågorna.

Vem är vår tids Bertil Ohlin och Gustav Möller?

Källa :
Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis

Onödig trängsel

Något måste vara fundamentalt fel när alla ska trängas i de 6 nationella behörighetsprogrammen. Det är inte kört för att man väljer någon av de 12 yrkesprogrammen i gymnasiet. Man undrar stilla vad Syo-konsulenterna givit för information till föräldrar och elever om Gy 11.

Samtidigt som näringslivet skriker efter yrkeskompetent utbildade ungdomar väljer mindre studiemotiverade fortfarande fel program. Risken är inte bara att vi får outdrops från gymnasiet utan även ungdomar som utbildat sig till arbetslöshet.

Det är på tiden att inse att det är bättre att hoppa på en yrkeslinje å få en utbildning som efterfrågas än än det andra alternativet. Skulle det sedan visa sig att man mognar i slutet av tonåren är det bara att komplettera de ämnen och poäng man behöver för att få behörigheten till vidare studier på högskola och universitet.

För övrigt anser jag att gymnasieskolan åter förpassas till sambandet utbildning-arbetsmarknad-utveckling. För de som har en arbetsmarknad i samhället framgent är yrkesutbildade hantverkare och specialister inom ett ämnesområde.

Media SvD

tisdag 26 juni 2012

Populism på hög nivå

Verkar vara så att politiker har bristande kunskaper. Om, vad då kanske du frågar. Jo, vad deras kärnuppdrag är. Uppdraget är att stifta lagar som landet ska styra ut ifrån. Inte skapa massor med knäppa regler eller förordningar som detaljstyr tillvaron.

Det var undergörande när nya skollagen kom. Där hade riksdagen och regeringen modet att bara skriva t ex ordet dokumentera. Men man talade inte om på vilket sätt. Det är upp till de som tolkar lagen att bestämma efter bästa skön.

Nu verkar dagens politiker vilja tillbaka till en tid där vi omyndiga medborgare ska lyda vad de i sin allmakt hittar på. Hur stolligt det än är. Planekonomi och centralstyrning vet vi resultatet av, men tydligen inte dagens politiker.

Därför är det undergörande att läsa vikariens krönika på ledarsidan i dagens SvD. Läs och begrunda kära politiker. Ni är satta att skapa golvet för den gemensamhet som heter svenska samhället. Inte ägnar er åt cykelställsfrågor. Det löser vi medborgare så bra själv.

Media SvD

måndag 25 juni 2012

Besiktigad och klar

Är du testad min lilla vän? Den frågan kanske kommer att ställas om Tomas Tobé får som han vill. För det kan väl inte vara moderat framtida skolpolitik? De som ständigt pratar om valfrihet.

Skolpolitiken ska inte ägna sig åt det som tillhör pedagogiken, utan åt det som har att göra med skolsystemet som sådant. Dit hör inte frågan om mognadstest av sexåringar. Det är inte en skolpolitisk fråga för något av partierna. Frågan tillhör de som är satta att driva undervisningen, förskollärarna i detta fall.

Det ska vara en naturlig del av deras vardag att följa det som finns under 3 kapitlet i skollagen. Det behövs inget klåfingrigt tyckande av skolpolitiker som inget vet eller ytterst lite om skolverkligheten.

Dessutom är det ytterst beklämmande att man försöker sig på detta med mognadstester. En gång för alla, barns hjärnor utvecklas olika fort. En del har inga som helst problem med arbetsminnet medan andra har lite senare utveckling. Detta växer bort med åren. Så en mognadstest är lika värdelöst som pappret den är skriven på.

För övrigt anser jag att politiker, oavsett nivå, ska ägna sig åt att skapa ramarna för skolväsendet. Inte lägga sig i professionens görande för att nå de krav som ställs på förskolan och skolan.

Media SvD

torsdag 21 juni 2012

Midsummer

Nu lägger vi alla sorger i en säck, så här på årets längsta dag, och firar midsommar.

http://www.youtube.com/watch?v=iOMQqAfYj5c&feature=related

Glad midsommar!

onsdag 20 juni 2012

Det starka samhället

Det luktar Erlander och 60-tal när man läser Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin debattinlägg om serien "Vinst i välfärden" på Brännpunkt. Dessa 60-talister verkar fortfarande ha nappflaskan fylld av S-märkt ideologiskt tänkande från den tiden samhället byggde på kollektivet. I det samhälle vi lever i idag är väsentligt annorlunda än då.

Med en utbilda befolkning och självständiga individer passar kollektiva lösningar rätt illa. Dessutom är det önskedrömmar att tro på att återcentralisera all politisk makt till riksdagspolitikerna. Skulle det vara så att de fattade vettiga beslut åt oss medborgare? Nej!

Välfärden var betydligt mer ineffektiv under den era då politiker hade makten över genomförandet. Det är betydligt bättre att ha en tydlig myndighetsroll än en sammanblandning där man blir utlämnad till politrukers godtycke.

Vinst i välfärden har förblindat debatten. Kan det vara så att vinsten sticker i ögonen för att de offentliga politiskt styrda systemen inte förmår vara effektiva som företag tvingas till för att överleva.

Media SvD

söndag 17 juni 2012

Ny arbetslinje

Funderar på opinionsläget efter att läst PJ Anders Linders eminenta krönika idag. Om S vinner sympatier på en jobbpolitik som tillhör det gamla industrisamhället vore det befriande om Alliansen kunde med energi och glöd prata om det samhälle vi har. Där merparten av de sysselsatta ägnar sig åt annat än att producera varor.

Hur skapar vi tillväxt i ett samhälle där det fordras kunskap? Där vi har en uppväxande generation som saknar de mest elementära kunskaper och där vi har behovet att odla arbeten med rätt kompetens. Trots allt finns det sektorer i samhället som skriker efter kompetenta personer, men saknar dem. Problemet löses med en mer aktiv yrkesutbildning för de som vill ha jobb.

Då är det dags att överge Alliansparten FPs syn på utbildning. Speciellt på högre akademisk nivå.

Ska Sverige var med i matchen om välfärden är det hög tid att svänga synen både i kommuner och stat på vad som är viktigt. En nation utan sambandet utbildning-arbetsmarknad-utveckling är dömd att bli en andra rangens nation. Även om S ibland tangerar detta fält, med den gamle Metallbasen, så är det på för snäv syn på vad arbetsmarknaden är och vad välfärden ska bygga på.

Utveckla en arbetslinje som bygger på kunskap i alla led. Inte bara inom den varuproducerade 20 procenten av arbetsmarknaden.

Media SvD

lördag 16 juni 2012

Självklarheter och tandlöshet

Skolavslutningen har precis avslutats. Debatten om skolan fortsätter i oförminskad takt. Skolveteranen går i Eskilstuna-Kuriren till storms mot en borglig politik på skolområdet. Hen lägger all skuld på borgarna och Alliansen för alla tre senaste läroplanerna. Så sorglit att inte fakta kan gälla. De senaste för skolan, så även betygssystemet, finns det politisk enighet om i riksdagen sedan 2010.

Samtidigt beskyller Skolveteranen all tarvlighet på borgarna när det var Persson och regeringen Carlsson som införde kommunaliseringen för tjugo år sedan. Falsk matematik brukar Pepps Persson sjunga. Nu verkar Skolveteranen gör det.

När man skärskådar förslagen till förbättringar som Skolveteranen föreslår undrar man i sitt stilla sinne: Har hen inte läst de nya styrdokumenten för skolan. Det finns ingen reviderad skollag, reviderad läroplan och modifierat betygssystem. Det finns däremot en ny skollag, en ny läroplan med en ny mer styrande kursplan och nytt betygssystem som innehåller distinkta krav på kunskaper för de olika betygsstegen. Det kommer bli svårare att få betyget E och A än i det betygssystem som skrotas för 9-orna iom skolavslutningen. Nästa årskull elever får tuffare att nå betygen. Vi kommer för första gången få elever som går ut skolan med icke godkända betyg. Betyget F innebär just det.

Dessutom verkar Skolveteranen olovligt okunnig om vem som betalar skolan. Staten gör det med ungefär 12 procent generella statsbidrag, att fritt förfogas av kommunerna till asfalt eller barn. Och vi vet ju vad kommunerna prioriterar, inte barn i varje fall. Så staten har ytterst lite att bestämma om hur resursfördelningen sker i skolorna. Där är det hobbypolitikerna i kommunerna som beslutar. Det ska Skolveteranen tacka S och Persson för.

Utöver det funderar man en stund över gårdagens Rapport inslag om Skolinspektionen. Är den tandlös? Man häpnar på uttalandet från projektledaren av granskningen av de fristående skolorna John Baur och Prolympics.

Återfallsförbrytning är stor inom skolväsendet. Inte bara inom de fristående skolorna utan framför allt inom den offentliga skolan. När nu Skolinspektionen har fått muskler att gå den juridiska vägen för att komma åt det stora återfallsförbrytandet rimmar det illa med uttalandet från tjänstemannen på Skolinspektionen. Det första man tänker på är, är det en gammal politruk som talar eller en tjänsteman som inte vill ha jobbet kvar? För om jag känner Skolinspektionens gd rätt är det inte precis den väg hon vill vandra. Hon har tuffa krav på den juridiska vägen.

Ingen tjänar på slapphet från en myndighet. Förtroendet ur gröpas. Det är inte den tredje statsmakten som ska sätta blåslampan under de som inte följer lagar och regler. Följde av det blir bara att den allmänna pöbeln ägnar sig åt ståndsriksdag eller i detta fall kanske det fria skolvalet fungerar så föräldrar och elever väljer bort de skolor som inte sköter sitt uppdrag. Med marknadens villkor har de inget excistensberättigande och går omkull av den anledningen. Ibland är det fria skolvalet välgörande.

För övrigt anser jag att det inte är politruker som ska avgöra om skolor följer regelverket utan juridiken. Tjänstemän är satta att se efter hur tillämpningen följs och inte. I annat fall får vi en Kafkaliknande tillvaro med enskilda politrukers godtycke.

Media Eskilstuna-Kuriren, SVT Play

måndag 11 juni 2012

Ett hot med valfrihet

Spöken på ljusan dagen kan man tycka när man läser Curt Persson inlägg om välfärden på Brännpunkt. Inlägget ska nog snarare ses utifrån att den generation han tillhör är fostrade i det kollektivistiska tänkandet. Därmed håller man fast vid de gemensam politiskt styrda lösningarna med noll valfrihet. Att gamla tycker så är jag inte konstigt. Ser bara på min gamla mor.

Om sedan PRO och andra pensionärsorganisationer tror att vården och omsorgen är bättre i offentligt drivna inrättningar har de fel. Det är lika stora kvalitetsbrister i de offentliga som i de privat. Det handlar till syvende och sist vilken människosyn personal på dessa institutioner har. Ser man sitt jobb bara som ett levebröd eller en övergångslösning ska man nog söka sig till inrättningar som inte har att göra med att vård människor.

Så lösningen är inte vilken driftsform omsorgen eller vården drivs i utan vilka kvalitetskriterier som styr upphandling och granskningen av utförandet från köparen sida.

Sedan kan jag tycka att det är märkligt med diskussionen om meddelarfrihet. På pappret en bra sak, men jag skulle säga att den är tämligen verkningslös. Det ledarskap som finns i offentliga inrättningar, speciellt vård och omsorg, är under all kritik. Där lojalitet är viktigare än att påtala brister.

För övrigt anser jag det ska finnas en mångfald genomförare av välfärden. Det offentliga ska på intet sätt ha monopol på verksamheten. Det leder bara till ineffektivitet och ett ohumant behandlande av människor.

Media SvD

söndag 10 juni 2012

Stig Helmer Nostalgi

The Stig Helmer Story - ni som inte såg den på bio eller inte hyrt DVD har en upplevelse att se. Nu vet vi varför tönten är så älskad och vad det beror på.


Njut en regnig sommar dag med Stig Helmer!

Otakt med tiden

Vems rätt går före, medborgarnas valfrihet eller politikernas rätt att begränsa den? Det är något patetiskt i att vänstern vill återförflytta makten över välfärden till ett fåtal politiker på riksnivån att bestämma över.

Det var länge sedan vi hade en arbetarklass som skulle hjälpas. I takt med att samhället fått en utbildad befolkning och industrins andel av arbetskraften kraftigt minskat har legitimiteten för politiska lösningar minskat. Politikers uppgift, oavsett färg, är att ska stabila ramverk för folkets bästa.

Kontraproduktivitet i förslaget, från vänstern ligger i att begränsas medborgarnas valfrihet, ger ökad ineffektiviteten i välfärdssystemen. Vad politikerna däremot borde gör är att skapa de krav man kan sätta på välfärds verksamheter. Ett område är faktiskt skolan där man frikopplat rättstillämpningen från staten, även om det just nu grälar över de senaste reformerna.

Det måste finnas en tydlig åtskillnad mellan politiken och utförandet. Här har svenskt skolväsende vandrat betydligt längre än andra samhällssektorer. Nu är det inte politiken som styr utan myndigheter och domstolar som uttolkar hur kraven ska följas. Därmed har vi fått en rättssäkerhet som inte funnits i de tidigare politrukstyrda systemet. Tyvärr finns det kvar inom andra samhällsektorer som vård och omsorg.

Så ska S vara en spelar att räkna med måste man lyckas bromsa färden in i återställar gränder med vänster retorik som tillhör ett helt annat århundrade och som möjligen lämpade sig på 1970-talet. Om inte Löfven lyckas klämma ihop vänsterspricka i partiet finns risken att sotdöden inträffar. Vänsterpartiet är ju hopplöst förlorat och marginaliserat.

För övrigt är det alltid medborgarnas valfrihet som är viktigare än politikens ideologiska klåfingrigheter.

Media SvD

lördag 9 juni 2012

Feltänkt utbildning är inte utbildning

Smått matt läser man debattinlägg där politiker svänger sig med ord. Utbildning är inte utbildning i skolansvärld. Utbildning är den verksamhet som bedrivs i någons regi. Undervisning är något helt annat, det är den dagliga verksamheten i utbildningsverksamheten.

Tolkar man Sjöstedts uttalande på Brännpunkt ska skolpengen gå till just verksamheten. Alltså lite mer än till bara undervisningen. Det är alltså feltänkt att det skulle skapa jobb till 20 000 fler personer i välfärden. Speciellt om Sjöstedt tror att det gagnar undervisningen.

Dags att hålla tungan rätt i mun när man diskuterar sakfrågor.

För övrigt har planekonomi prövats och befunnits oduglig som styrinstrument.

Media SvD

torsdag 7 juni 2012

Skolans växelspel ur funktion

Skolans problem och vinster i välfärden löses inte med ideologiska skygglappar. Prov på detta får man när man läser Sten Svenssons debattinlägg på Brännpunkt i SvD. Hans syntes är att det var bättre förr. Alltså så skolan såg ut före 1990. Då hade vi ett under av likvärdighet.

Det är varken konkurrensen om elever, socioekonomiska skillnader eller andra förklaringsmodeller som är avgörande för det sjunkande skolresultatet. Utan det Sten Svensson själv är inne på:
Att bedöma kvaliteten på en utbildning är mycket komplicerat och det är många faktorer som spelar in. Frågan blir inte lättare av att eleven själv är en del av undervisningen och att hon själv har ett ansvar för hur det går. Hur fastställer man skolans respektive elevens ansvar om det inte har fungerat?

Det är med andra ord växelspelet mellan VAD som ska läras ut och HUR det sedan görs som gör skillnad. Alla tjänster bygger på ett mer eller mindre djupt samspel mellan kund och utövare. I skolans fall mellan eleven och läraren. Då duger inte diskussionen hur omöjligt det är att mäta och sätta krav på detta växelspel. Samma enfaldiga diskussion var jag med om för tjugo år sedan i den privata tjänstesektorn. Där har man mognad och insett vikten av att ha balans mellan VAD och HUR och hur detta resulterar i ett HAR hänt. Både hårda och mjuka kvaliteter går att mäta. Det är bara fantasin som sätter stopp.

Dags att på allvar börja ta till sig de nya styrdokumenten. Även om den nya skollagen är en valfrihetsreform är den å andra sidan en ökad styrning från staten. Idag måste alla jobba mot samma nationella mål oavsett driftsform. Där ligger likvärdigheten inte på massor med andra befängda parametrar. I all den stund skolan är mål- och resultatstyrd går det inte att forma en skola som den var under den regelstyrda tiden. Det är här problemet med debatten ligger.

För övrigt anser jag att resultatet i skolan beror på växelspelet elev-lärare och inte på vilket skolsystem eller socioekonomiska faktor som finns.

Media SvD

onsdag 6 juni 2012

Mäktigare än husse

Skolsveriges mäktigaste har rankats av Skolvärlden. Enligt den är det Ann-Marie Begler som är mäktigast. Följt av Anna Ekström. Jan Björklund får därmed se sig omseglad av sina myndighetschefer och har halkat ned till tredje plats.

Om man ska lägga någon värdering i det hela har Ann-Marie, från att varit helt novisen för snart fyra år sedan, snabbt tagit kommandot i skolsverige. Lärde känna henne första gången när Skolinspektionen var bara sex veckor gammal. Hon har förvaltat sitt pund väl och vågat sticka ut i den annars så politiskt korrekta skolvälden.

Alla älskar inte henne och den myndighet hon företräder. Men en viktig myndighet för att få bukt med alla avarter och återfallsförbrytande hos skolhuvudmännen.

Media Skolvärlden

måndag 4 juni 2012

Politikermantrat - kvalitet

Nu har det hänt igen! Politiker slänger sig med ordet kvalitet. Läs bara följande mening, från MPs debattartikel under Brännpunkt:
Vår ståndpunkt är att skolornas kvalitet är viktigare än hur de organiseras, samtidigt som vi betonar att pengar som är avsedda för skolan också skall hamna där.

Man frågar sig genast vad är då kvalitet? Tar vi ISO 9000 definition är den:
Grad till vilken inneboende egenskaper uppfyller krav.

Vad är det för krav skolan ska uppfylla? Om jag förstått det rätt är det väl det politikerna redan ställt. De som finns i Skollagen (2010:800), Lgr 11, Lpfö 98 och Lpf 94 och en diverse förordningar. Eller är det något helt annat man är ute efter?

Med MPs skrivning blir det en icke mening.

I skolans värld är det kvaliteten på undervisningen och där med en pedagogik som gör att eleverna uppfyller kunskapsmålen som är väsentligt. Om sedan skola organiserar sin verksamhet så att det de blir överskott i den kommunal budgeten eller i privata företags resultatredovisning har väl inte politiker på riksplanet med att göra. Den hänger definitivt inte ihop med kvalitet på undervisningen om det inte är något helt annat man menar med kvalitet.

I så fall är det högt tid att politikerna definierar vad denna kvalitet är för något.

Media SvD

söndag 3 juni 2012

Simon och Ekarna

Om ni inte sett dvd eller filmen, göra det nu!!!

Någon bättre svensk rulle har jag inte sett. Hur kan en far och mor förljuga verkligheten så länge? Var det nödvändigt under andra världskiriget att djuga om verkligheten?

Tydligheten bör vägleda. Se den!!



lördag 2 juni 2012

Falska bulletiner

Bulletinerna om apoteket är felaktiga. Journalister och till viss del politiker har nog fått det mesta om bakfoten när det gäller apoteksmarknaden. Den har aldrig privatiserats, Men omreglerats har den gjort.

Staten har fortfarande stenhård styrning av priserna på receptbelagd medicin. Den utgör 80 procent av marknaden. Idag kvittar det vilket apotek du går in till. Upp med lägget och du har din medicin. oavsett vilken butik du går till är alla uppkopplad till samma databas. I vilket land kan du gör det i?

Innan omregleringen hade vi världens mest effektiva läkemedelsdistribution. Marginalen då som nu är 3 procent på receptbelagd medicin. Det man kan fundera på är hur korkade var riskapitalet som gick in och trodde att de skulle tjäna pengar på den sådan marknad?

Ska bli spännande och se när de ska göra exit på sina investeringar. Får de betalt för det de investerat? Men framför allt, vem vill köpa?

Allt detta visste jag till en del, men blev mer insatt i på en Rotarylunch igår, fredag, av en som var med och gjorde omregleringen. Allt är inte guld som glimmar i välfärden.

fredag 1 juni 2012

Ideologi riskerar massarbetslöshet

Vinst debatten i välfärden riskerar att få fel effekt. Risken är uppenbara att 100.000 människor kan bli av med jobben om vänsterfalangen i S och V får bestämma. Samtidigt som vi kommer att få en företagslakt av ej skådat slag. Är det så vi botar arbetslösheten? Vad vänsterideologerna inte riktigt förstår är att kvalitet och vinst inte hänger ihop.

Det är inte med naturnödvänighet så att mer pengar till välfärdsproduktionen innebär en högre kvalitet. Höga kostnader utan en effektivitet mellan relativt pris (kostnad) och relativ kvalitet (värde) har ett enda samband. Du kan bara inta tre positioner, hög kvalitet till högt pris, genomsnittlig kvalitet till normalpris och relativt lågt pris med en lägre kvalitet. En position utanför detta spann är ohållbart. Och som en utredning slog fast i veckan det är varken bättre eller sämre beroende på driftsformerna i vården.

Det är även intressant att notera en annan välfärdstjänst som omreglerats, apoteket. Där har verkligen riskapitalisterna huggit i sten. Där tjänar man inga pengar för att staten hårt reglerar priserna via TLV. Där kommer vi snarare att se stora förluster i de exitar som kommer. Samtidigt som man kan fundera på vem vill köpa dessa apotek?

Så den ideologiska debatten från vänstern är klart grumlig och liknar mer dumdristigt tänkande från en tid som vi förläng sedan övergivit.

Media SvD1, SvD2