Mörker brukar jag säga ibland när det inte går som det ska. Nu kan man säga samma sak om PISA resultaten om matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Det kanske enskilt största mörkret är läsförståelse. Vilket svek skolan utsätter det uppväxande släktet för.
En av de största sanningarna är att den som behärskar de skrivna ordet har makten. Om du inte har förmågan att tolka texter blir du överkörd eller inte ha något nämnvärt inflyttande. Detta accelerera i ett samhälle där den digitala världen är dominerade. Här har du både ett generationsproblem som ett pedagogiskt problem. Två tredjedel av lärarna är inte i närheten av vad det nätbaserade lärandet kan göra. Det här med flippade klassrum. Samtidigt har vi en generationsklyfta. I den vuxna världen innan smarttelefoner vara det den muntliga traditionen som avgjorde. Det gör den inte längre i den digitala era vi nu lever i.
Är det något den skolpolitiska debatten skulle landa i är att se till att alla fick tillgång till språket. Lärarna skulle få bättre tillgång till pedagogik och läromedel som hjälper att textanalysera innehållet.
En sak som gick förlorad för drygt tjugo år sedan vara den enorma pedagogiska kompetens som fanns på Karlavägen 100. Där fanns spjutspetsen av pedagoger som hjälpte skolor med att utveckla den vardagsnära pedagogiken. Sådant försvann i den valfrihet som skapades. Alla skulle bli sin egen lyckas smed utan koppling till hur vår hjärna utvecklas och hur den utvecklas med förmåga att ta till sig och träna kunskap.
Man pratar mycket om Vygotskij i teorin men tillämpar den inte i praktiken. Lika lite som Blooms reviderade taxonomi. Eller för den delen Hattie metaanalyser i vad som påverkar studieprestationen som återkoppling eller formativ bedömning. Det är hög tid att fokusera på ett klassrumsledarskap hos lärarna byggt på den forskningserfarenhet som finns om vad som ger skillnad.
Media SvD1, SvD2, DN, LN, Skolvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar