Pojken lyssnar intensivt på radion en kväll i november 1963. Vid köksbordet sitter han när radiosändningen bryts och Ekot bryter in. Bulletinen som kavlas ut är mordet på John F Kennedy. Den oförglömliga nyheten om skotten i Dallas förmedlades av en känd röst som avslutade sin rapportering med Arne Thorén. Om han avslutade med orten som brukligt har jag glömt.
Röster från världen satte oförglömliga minnen när utrikeskorrarna rapporterade in världshändelse i lägenheten i Eskilstuna. Röster som inte hade något ansikte förens TV kom in i hemmet. En upplevelse i sig när man fick ett ansikte på rösten. Inte bara sin fantasibild av personen.
Minnena föll på när jag läste nekrologen över Knut Ståhlberg i SvD 150214. I den radas ett antal kända namn upp för oss som växte upp på 50- och 60-talet som: Gunnar Kumlin, Bo Järborg, Alf Martin, Göran Byttner, Torsten Ehrenmark, Hans Granqvist, m fl. Namn som förde in världen till pojken. Världen blev plötsligen inget långt borta utan precis i rummet där radion stod och sedermera TV.
I dagens medialandskap har världen krympt och namn som Knut Stålberg har inte samma dignitet. Bruset i mediavärlden har istället skapat de snabba skjuten av nyheter. Kvaliter som Knut besatt har få journalister idag. Några som jag idag tycker uppbär traditionen att stå över det dagliga mediebruset är namn som Stefan Åsberg, Cecilia Undén, Lars J B Lövgren, m fl.
Undrar hur många namn som kommer minnas som klassiska och oförglömliga rapportrar i framtiden. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar