Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 29 januari 2015

Vetenskap den nya religionen

Noterar mer och mer att politiker använder begreppet "att det inte är vetenskapligt belagt" när de argumentera mot motståndarens argument. Vetenskap har på något sätt höjts till religion som någon form av sanning. Tyvärr är inte all forskning bygg på empiri utan åsikter.


Eller att man inte lyckats bevisa en kausalitet i undersökningen. Läs följande:
Lågpresterande och yngre elever verkar påverkas mer negativt av betygsättning jämfört med äldre och högpresterande elever. Ålder och erfarenheter av bedömning tycks spela en stor roll för hur elevers lärande, motivation för lärande och prestationer påverkas av betygsättning.(sid 112 i Forskning och skola i samverkan)
Meningarna kräver en läsförståelse för att förstå att det inte är vederlagda empiri. Ord som verkar och tycks markerar att det finns tveksamheter i slutsatserna och därmed inte kan verifiera ett samband. Samtidigt undrar man över hur man definierat vem som är låg-, medel- och högpresterande.

Forskningen är i sin natur, inom icke naturvetensakliga grenar, ett bevisande av något som faktiskt praktiseras. Med andra ord verifierar forskningen något som inträffat och kan inte sägas göra grund för att styra framtiden i politiska lösningar eller annan organisationsutveckling. Därför är det ytterst farligt att använda forskningen som grund för idégenerering och en politisk bild av framtiden. Forskningens roll utanför naturvetenskapen är att belägga om det som tillämpas bygger på vetenskaplig grund och tjänar sitt syfte.

Källa: Forskningen och skolan i samverkan, Vetenskapsrådet 2015-01-15
 

onsdag 28 januari 2015

Betyg - att vara eller inte vara

Betygen är en återkommande trätoämne i skolan mellan profession-forskning-politiker. Ytterligare en forskningsstudie har presenterarts i ämnet. Frågan ställs i relationen till vid vilken ålder eleven ska vara för att sätta betyg. Betyg i svensk kontext har varit ett trätoämne sedan de avskaffades i grundskolans lägre stadier. Nu har Vetenskapsrådet gjort en studie. Av drygt 8000 studier har endast 135 vetenskapartiklar studerats.


I debatten och tillämpning har fenomenet formativ bedömning lyfts fram som grund för kunskapsutvecklingen i relation till mål och kriterier. Vetenskapsrådet skriver dock i sin skrift följande kring detta:
Med tanke på den ytterst knapphändiga forskning som finns i svensk kontext i förhållande till det utbredda användandet av formativa arbetssätt/metoder i svenska klassrum (som förespråkas av bland annat Skolverket) bedöms behovet av studier mycket stort. Omfattande och långsiktiga insatser av typen forskningsprogram som inkluderar en kombination av kvantitativa och kvalitativa studier skulle behövas för att vi ska kunna säga något om den formativa bedömningens/den formativa metodikens påverkan på måluppfyllelse, lärande, välbefinnande, undervisning och systematiskt kvalitetsarbete.
Med andra ord är det tydligt att formativ bedömning enskilt inte ger den grund för att bedöma elevers kunskapsutveckling. Dessutom har tendensen ute i skolor blivit att lärare bedömer elevers prestation istället för i vilken relation eleven tillgodogjort sig kunskaper. Så vad som är hönan eller ägget i debatten om elevers kunskapsutveckling är öppen. Det finns inga belägg för det ena eller det andra i bedömningsfrågan, betyg eller formativ bedömning. Här kanske forskningen och debatten luta sig mot Hattie.

När det gäller betyg i Sverige är det viktigt att fundera på betygsystemens utseende över tiden. Under 1900-talet har det funnits tre sådan:
  1. Absoluta betyg - existerar en absolut och säker kunskap som överförs till eleven.
  2. Relativa betyg - grupprelaterat system att rangordna elevers kunskaper i förhållande till gruppens.
  3. Målrelaterade betyg - elevens kunskaper bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier.
Det säger sig självt att det idag inte finns forskningsunderlag för att kunna bedöma effekterna av det tredje betygssystemet. De första betygsresultaten kom ut 1998 i den tregradiga betygsskalan. Den nya med femgradig betygsskala har bara fungerat i tre år. Om man använder de relativa betygssystemet i argumentationen hamnar man fel eftersom den inte mätte individens kunskaper och förmågor utan bara rangordnade eleverna inbördes i en grupp i relationen kunskaper in-kunskaper ut i ett normalfördelat förhållande.

För övrigt är det nog bra att lugna sig med att införa betyg innan man fått bättre underlag och lärare klarar av bedömningar enligt vetenskapliga grunder och hur man fullt ut ska tillämpa betygssystemet på individnivå.

Media SvD
Källor:
Forskning och skola i samverkan, Vetenskapsrådet 2015-01-15.
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen.    

tisdag 27 januari 2015

Hårda bud från Fridolin som rundar med DÖ

Dagens stora nyhet på skolområdet är att staten via regeringen kommer att runda riksdagen. Ökad ovanifrån styrning av skolan är på väg. Regeringen Löfven verkar runda det budgetbeslut som togs i december genom att med hjälp av Decemberöverenskommelsen (DÖ) lyfta in skolan som en budgetfråga i vårbudgeten. Kommer Alliansen då att stilla tiga detta.


Fridolin&Co kommer att runda riksdagen genom att skriva nytt regleringsbrev till Skolverket med kopplade budgetpengar på 300 miljoner kronor. Satsningen heter att staten ska hjälpa svaga skolor.


Frågan är bara vilka är svaga skolor? Vem har definitionsföreträdet? Är det Skolinspektionen som ska peka ut vilka skolor som Skolverket ska tvångsförvalta? Har Skolverket den pedagogiska kompetensen att rätta upp skolor på dekis?


Nästa rundning är en förordning om personaltäthet i lågstadiet. Undra vilket lagrum regeringen tänkt haka upp den förordningen på? Samtidigt använder man samma reptrick som den gamla Alliansregeringen och Björklund. Huvudmännen ska söka medel för detta genom statsbidrag. Hur många huvudmän kommer att göra det?


Samma gäller den tredje saken om läxhjälp och extra undervisningstid. Statsbidragen ska ökas för att just huvudmän ska satsa på detta.


Den fjärde pålagan från utbildningsdepartementet är ett obligatoriskt bedömningsstöd och kunskapskrav för läsning i årskurs ett. Intressant att se att man tar Martin Ingvars förslag och kopplar den till en läsa-skriva-räkna-garanti.


Allt detta trumpetar Fridolin ut i en intervju i SvD 150127. På frågan om de får igenom dessa förslag svar Fridolin:
Ja, antingen får vi utredningar eller förordningar på plats, sannolikt redan innan vårändringsbudgeten är presenterad. Därutöver, i och med decemberöverenskommelsen, kan vi göra ändringar i vårändringsbudgeten för att få på plats sådant som tyvärr ströks med Alliansens och SD:s budget. 
Frågan inställer sig snabbt: Är det spiken i kistan för DÖ? Regeringen verkar försöka smyga in reformer och ändringar genom att göra dem till budgetfråga. Har Alliansen då någon anledning att hålla kvar vid överenskommelsen? Den som lever får se.






För övrigt är det fel väg att öka centralstyrningen. Slut gapen i stället för klåfingrig detaljstyrning från politiskt håll. 


Media SvD
Blogg: Pluraword

söndag 25 januari 2015

Rensa ut självklarheter

Självklarheter är all förändrings och förbättrings förbannelse. Självklarheter som bärs av förhärskande kulturer. När organisationer verkar inom vissa teoretiska och praktiska ramar blir det självklarheter.


Denna insikt är inte bara min utan framför allt Tony Blairs när han skulle reformera brittisk offentlig verksamhet. Han noterar att de på skolans område vara de nationella standardiserade läroplanerna som var ett hinder.


Drar vi parallellen till Sverige kan man fråga sig är det skollagen och de skolformsvisa läroplanerna som är självklarheter. Nej, skulle jag vilja säga. Självklarheterna är snarare ett gammalt synsätt på skolan som fortplantats genom årtionden. Undervisningens organisatoriska sätt. Lärarnas syn på vad som är rätt undervisningen. Där två skilda lärarkulturer gör spänningar i till exempel grundskolan. Där det är ett synsätt år 1-6 respektive 7-9 samt gymnasiet. Den ena bygger på folkskolelärarkulturen och den andra på läroverkslärarkulturen.


Kulturen är den främsta orsaken till att saker blir självklara och tar död på det som är mest fundamentalt i all mänsklig verksamhet, att bli lite bättre varje dag. Genom att ifrågasätta självklarheterna i systemet dyker svårigheterna upp i att utveckla dem. En hel väv av seder, praxis och intressen byggs upp kring systemet. Men för att kunna förändra och förbättra systemen måste den härskande kulturen tas död på. Det är därför det smärtar och gör ont när man ska ändra systemen.


Förutsättningarna och grunden för förbättringen av skolsystemet finns genom den fyra år gamla skollagen och de nya eller reviderade skolformsvisa läroplanerna. Det som saknas är ledarskapet att tillämpa dem för att få systemet att förändras och förbättras. Hög tid att sluta gapen och kasta skadliga självklarhet på sopphögen.


Källa: Blaier, Tony (2010) - Mitt liv, min resa, Albert Bonnier Förlag.   

fredag 23 januari 2015

Tokvänstern

Tokvänster sitter och ylar vid lägerelden. Man kan förnimma Ebba Gröns låt Staten och kapitalet från lägerelden. Deras främsta hatobjekt familjen Walleberg och dess berörelse med Socialdemokraterna har åter ventilerats. Senast i Proletären.


När åldermanen Peter Wallenberg gick bort 150119 jämförs han med Gudfadern i en maffiafamilj. Nå mer vulgärt får man leta efter:
Styrelseformen kan närmast beskrivas som den i en maffiafamilj, där en gudfader har det sista ordet i maktpyramiden.
Naivare får man leta efter. Samtidigt vittnar det om hur illa de tycks känna och veta hur de ca 140 familjemedlemmarna hålls ihop. Tokvänstern verkar även har illa koll på den heliga skriften Kommunistiska manifestet. Klasskampen enligt den bygger på de jordägande klasserna. En 167 årig doktrin som inte håller i en globaliserad ekonomi med starka inslag av kunskapsmakt hos enskilda individer.


Media Proletären
Källa: Kommunistiska manifestet
Blogg: Pluraword  

torsdag 22 januari 2015

Evolution

Samhället utvecklas genom evolution. Likt Darwins teorier om mänsklighetens fysiska utveckling har samhället en inneboende utveckling i en takt som inte speglas av ett revolutionärt tänkande. När jag läser Engels förord skrivet till Kommunistiska manifestet 1883 är det rätt slående vad Marx skrev:
Manifestets genomgående grundtanke: att den ekonomiska produktionen och den ur denna med nödvändighet följande samhälleliga strukturen i varje historisk epok bildar grundvalen för denna epoks politiska och intellektuella historia, att i enlighet härmed (alltsedan upplösningen av den uråldriga gemensamma jordegendomen) hela historien varit en historia om klasstrider, strider mellan utsugna och utsugande, behärskade och härskande klasser på olika stadier av den samhälleliga utvecklingen, att denna kamp emellertid nu nått ett stadium, där den utsugna och förtryckta klassen (proletariatet) icke längre kan befria sig från den utsugande och förtryckande klassen (bourgeoisien) utan att samtidigt för alltid befria hela samhället från utsugning, förtryck och klasstrider – denna grundtanke tillhör ensamt och uteslutande Marx.
Med det nittonde århundradets bakgrund och feodalsamhällets undergång är tesen riktig. Hur tesen skulle se ut i ett globalt samhälle av idag kan man fundera på eftersom vi inte knyter den ekonomiska utvecklingen utifrån jordegendom. Hur ser kunskapssamhällets egendom ut och vilket samhällssystem gynnar den bäst?


Kunskaper äger ingen härskande klass i den digitala värld vi lever i, även om tekniken ägsa av företag som Google, Facebook, m fl. Möjligen kan man säga att de som inte har tillgång till den moderna tekniken är någon form av "förtryckt klass". Vi som har tillgången till detta kan i en mening kanske vara en "förtryckande klass". Men för att det ska fungera krävs det snudd på fundamentalism där bara en kunskap är förhärskande. Därför är öppenhet avgörande för att ingen ska skaffa sig monopol på kunskap. Tänk på det i diskussion rörande jihadister, antisemitism, högerskristna och andra sektliknande samhällsfenomen.


Källa: Kommunistiska manifestet

onsdag 21 januari 2015

Svärta

Drivkraften bakom deckare är olika. För trovärdighet måste det finnas någon form av svärta. Första programmet om kända och framgångrika författare bekräftade detta. Den ene i författarduon Roslund - Hellström utsattes för aga och kontroll som liten. Den andra för sexuella övergrepp som barn.


Mycket starka motiv för att driva de kriminalfall de skrivit om i sina sex spänningsromaner. Ska bli ytterst intressant att se de andras drivkraft.


Har fuskat i genren och noterar att svärtan måste finnas när man skrivet. De tre försök jag gjort har inte riktigt innehållit den svärta. Respekt för de som lyckats. Ett är säkert, när man skriver lever man i en värld av ondska även om man inte får fram svärtan.


Har du inte sett SVT-programmet, gör det.


Media SVT Play

torsdag 15 januari 2015

Krävs två för tango

Lärandet är socialt. Det innebär att en part ska leda lärandet och den andra att utveckla sitt kunnande. I vissa ämnen är det också mängdträning som ger färdighet. I diskussionen om kunskapsresultat förs en debatt vems fel det är att man inte når målen i skolan. En falang lägger alla problem på eleven. Andra lägger det på lärarna och skolan. Nu är det inte så enkelt. Det är oftast en kombo. Inger Enkvist uttrycker det i en debattartikel på Brännpunkt (150115) efter en skolnära forskning:
Metoder kan förbättras, men det går inte att lägga allt ansvar på läraren eller skolan. Om eleven inte går in för att lära sig ämnesinnehållet, sker inga framsteg. Vill Sverige förbättra studieresultaten, måste eleverna tycka att det lönar sig att studera.
Vad är det som gör att elever ska tycka att det lönar sig. Är det brist på motivation? Saknas drivkraften? För den som tror att det är metoderna i sig som avgör saken har nog inte riktigt förstått. Eftersom lärandet är socialt är det samspelet mellan lärare och elev som avgör resultatet. För motivation är en handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målriktade handlingar.


Alla vet att det man kommer ihåg från skolan, oavsett ämne, var den där lärare som hade förmågan att locka fram motivationen och nyfikenheten som gjorde skillnaden. Det som gör skillnad i skolan är lärarens skicklighet att driva fram motivation, att få elever att sätta mål för lärandet. Samt skapar inflytande för eleven på arbetsformer. Samtidigt är det viktigt att vuxna individer utanför skolan styrker unga i sin vuxenblivande. Att både sätta gränser och att vara den som driver på och förklara vikten av kunskaper.


För att kunskapsresultaten ska öka krävs en fungerande relation mellan lärare-elev med benäget bistånd från vuxenvärlden utanför skolan.


Media SvD1, SvD2, Wikipedia 

onsdag 7 januari 2015

Provtankar

Min vän Maria Mjörnestrand kom med ett intressant ord, vi kanske skulle få det till årets nyordslista, provtänk. Hennes förra chef myntade det ordet. Tycker det är en bra sammanfattning av vad utvecklingsarbete går ut på: provtankar.


Det som för en sak framåt är när tankar prövas mot varandra. I den komplexa värld vi lever i är det ytterst sällan det är en person som ligger bakom nya idéer. Det är oftast en professionell grupp människor som bryter sina tankar mot varandra. Någonstans i denna brytning uppstår de guldkorn som för saken framåt. Bäst blir det om man provkör tanken i verkligheten. Det är ju så som metoder och lösningar på problem växer. Det jag brukar kalla förbättringar. Ibland kan det dessutom vara banbrytande.


Så fortsätt att provtänk.

måndag 5 januari 2015

HUR är knäckfrågan

Regeringens utbildningsministrar har bjudit in till partipolitiska samtal om skolan. Många av frågorna är viktiga att skapa borgfred kring. Jag har tidigare efterlyst just en borgfred på skolans område. Det som slår mig när jag läser deras slutorden:
Alldeles för många lärare upplever att man inte får den tid man behöver med sina elever. Skolledare ges alldeles för ofta dåliga förutsättningar att utöva pedagogiskt ledarskap. Stödet till elever som halkar efter dröjer upp i årskurserna och problem som hade kunnat mötas tidigt växer och blir alltför stora.
är,: bra men hur skapas det på kommunal nivå. Det är bra att man på riksnivå har tydlig borgfred om synen på styrdokument och annat. Om man ska lyckas med det man säger måste det till en hårdare styrning av kommuner och fristående skolors arbetsgivaransvar och ekonomisk styrning. Man kan inte lagstifta om hur undervisningen ska gå till med mer än att man återinför någon form regelstyrning av skolan. För behållen mål- och resultatstyrning innebär fortfarande att det är skolan självt som styr sin tillvara.


När det gäller rektorers uppdrag som pedagogisk ledare är den redan idag reglerad i skollagen. Där finns redan idag ett juridiskt mandat att utöva detta ledarskap. Problemet är huvudmännen som ännu inte har förstått eller vill behålla en makt man inte har på att styra skolan och rektorerna utifrån att budget är viktigare än något annat. Dessutom har huvudmännen inte förstått att skolans utveckling ska bygga på faktiska behov i undervisningen och inget fritidspolitiker ska hitta på. De är bara satta att prioritera resurser efter behov och leva upp till det statliga uppdraget.


Stödet till elever är typiskt ett uppdrag som åvilar lärare och rektor. Skollagen 3 kap reglerar detta. Frågan är snarare hur ska regeringen och oppositionen få bukt med detta. Inte genom att gå ner och peta i arbetssätt och tillämpningar utan genom att skapa en lärarutbildning där det premieras att bli specialpedagoger.


Det goda med förutsättningarna inför samtalen är att regeringen verkar ha Finland som modell. Där finns mycket att hämta. Främsta hur man skapar en lärarutbildning som gör att de bästa krafterna söker sig till utbildningen. Samtidigt kan man fundera en stund över skillnaden mellan Sverige och Finland när det gäller vem som får bli rektor. I Finland krävs det akademisk utbildning med tre steg för att få ta ett jobb. I Sverige krävs bara pedagogisk insikt och att man fått en anställning för att få gå den statliga rektorsutbildningen. Omvänd ordning alltså. Utöver detta är finska rektorerna mindre bundna av formella regler och krav till skillnad från de svenska. På den punkten borde läroplanerna ändras. I t ex Lgr11 omfattas rektorsansvaret av 15 riktlinjer. Finska läroplanen och författningar har noll pekpinnar på vad som ligger i rektorsansvaret.


Mycket kan sägas om svensk skolpolitik och hur långt ifrån eller när de sex partierna står varandra i skolan. Om man söker borgfred är det alldeles avgörande att man har Finland som roadmodel för samtalen.


Media DN   

torsdag 1 januari 2015

Slut gapen i svensk skola

Under helgen har jag haft anledning att studera OECDs rapport som kom i december 2014. Den pekar ut tre saker som avgörande för skolan framtid. De områdena ligger långt bort ifrån den svenska skoldebatten.


De tre områdena är:


  1. Likvärdighet och kvalitet är stora mellan kommuner och skolor
  2. Lärare och kvaliteten på de som lärs ut
  3. Bristande nationellt fokus på skolförbättring


Tar vi område ett förs många debatter om likvärdigheten som hamnar i någon form av likhetsdebatt. Att allt ska vara lika från Ystad till Karesuando. En debatt som hamnat på villoväger. Likvärdigheten är enligt förarbetet till skollagen 1 kap 9 § följande:

”Alla huvudmän måste således erbjuda utbildning av sådan kvalitet att barn, ungdomar och vuxna får likvärdiga förutsättningar för att nå utbildningens mål.”

”Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.”
Likvärdigheten är formad efter att alla mål ska upprätthållas utifrån varje elevs förutsättningar. Samtidigt säger skollagen att undervisningen kan ske på olika många sätt. HUR:et bestäms av varje skola. Därför blir det viktigt att skolan på allvar följer kvaliteten som bestäms i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna.
En skola ska alltså ha sin egen pedagogik för att lyckas höja varje enskild elevs kunskaper. Lärandet måste anpassas efter hur varje lärande mål i läroplanens kapitel 2.2 Kunskaper kopplas till kursplanens ämne i kapitel 3. Här är den största kritiken från Skolinspektionen att sådant saknas i många skolor. Samtidigt som uppföljning och analys av kunskapsresultaten oftast saknas. Här har skolan stora gap att sluta.
Det är inte mindre klasser och specialpedagogik i sig som kommer att lösa behovet att öka kunskapsresultatet. Utan lärarnas fokus på utvärdering och förbättring av sin egen undervisning. Det är inte fel på eleverna om de inte lär sig utan pedagogiken som används. Tänk på Nossebroskolans upptäckt när de ställde sig frågan: Är det fel på eleverna eller vår pedagogik?
Då är vi snabbt inne på OECD-rapportens andra område. Hur ska vi lyckas se till att lärarna och kvaliteten på dem och det de lär ut förbättras. Kan det vara så att lärare behöver lära sig lärarledarskap. Där den centrala frågan för läraren är: Vem är jag att leda andra? För varje lektion är som ett teaterstyck som ska nå fram till sin publik.
Samtidigt behöver lärare behärska olika lärsituationer så att kvaliteten i undervisningen ständigt förbättras. Att fråga sig ständigt: Varför gick det så när jag gjorde det? Här finns säker mycket att diskutera om utbilningsmetoder och didaktik. Jag släpper det just nu eftersom det är ett gigantiskt och svårt område. Ett område som störs av vilken profession lärarna tillhör: folkskollärarkulturen (Lf) eller läroverkslärarkulturen (LR).
Det sista området OECD berör är hur Sverige ska få en bättre nationellt fokus på skolförbättring? Uppenbarligen räcker det inte med en Skolinspektion för att driva på förbättringarna. Här måste en nationell förändring till. En som jag länge propagerat för är en borgfred på skolans område från den politiska nivån. Det kan inte vara rimligt att så fort vi byter regering ska den in och peta i skolan på det den förra regeringen gjort. Skolreformerna som kom för tre och ett halvt år sedan behöver knäsättas fullt ut så vi inte får en situation som vid kommunaliseringen. Fortfarande är okunskapen stor om innebörden i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna och dess tillämpning. 
Gustaf Fridolin har aviserat en skolkommission på området efter OECD-rapporten. Om det är tillräckligt att få ett utredningsresultat är frågan. Personligen tror jag det är mindre ord som behövs.  Betydligt viktigare är ett görande. En av förbättringssanningarna är att det som inte blir gjort stannar vid ord.
Hög tid att från vårterminen 2015 sluta gapen i svensk skola vad gäller likvärdighet och kvalitet.
Källa: The OECD-Sweden policy Review, 21 oktober 2014.