Slut gapen i svensk skola

Under helgen har jag haft anledning att studera OECDs rapport som kom i december 2014. Den pekar ut tre saker som avgörande för skolan framtid. De områdena ligger långt bort ifrån den svenska skoldebatten.


De tre områdena är:

1. Likvärdighet och kvalitet är stora mellan kommuner och skolor
2. Lärare och kvaliteten på de som lärs ut
3. Bristande nationellt fokus på skolförbättring

Tar vi område ett förs många debatter om likvärdigheten som hamnar i någon form av likhetsdebatt. Att allt ska vara lika från Ystad till Karesuando. En debatt som hamnat på villoväger. Likvärdigheten är enligt förarbetet till skollagen 1 kap 9 § följande:

”Alla huvudmän måste således erbjuda utbildning av sådan kvalitet att barn, ungdomar och vuxna får likvärdiga förutsättningar för att nå utbildningens mål.”

”Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.”

Likvärdigheten är formad efter att alla mål ska upprätthållas utifrån varje elevs förutsättningar. Samtidigt säger skollagen att undervisningen kan ske på olika många sätt. HUR:et bestäms av varje skola. Därför blir det viktigt att skolan på allvar följer kvaliteten som bestäms i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna.

En skola ska alltså ha sin egen pedagogik för att lyckas höja varje enskild elevs kunskaper. Lärandet måste anpassas efter hur varje lärande mål i läroplanens kapitel 2.2 Kunskaper kopplas till kursplanens ämne i kapitel 3. Här är den största kritiken från Skolinspektionen att sådant saknas i många skolor. Samtidigt som uppföljning och analys av kunskapsresultaten oftast saknas. Här har skolan stora gap att sluta.

Det är inte mindre klasser och specialpedagogik i sig som kommer att lösa behovet att öka kunskapsresultatet. Utan lärarnas fokus på utvärdering och förbättring av sin egen undervisning. Det är inte fel på eleverna om de inte lär sig utan pedagogiken som används. Tänk på Nossebroskolans upptäckt när de ställde sig frågan: Är det fel på eleverna eller vår pedagogik?

Då är vi snabbt inne på OECD-rapportens andra område. Hur ska vi lyckas se till att lärarna och kvaliteten på dem och det de lär ut förbättras. Kan det vara så att lärare behöver lära sig lärarledarskap. Där den centrala frågan för läraren är: Vem är jag att leda andra? För varje lektion är som ett teaterstyck som ska nå fram till sin publik.

Samtidigt behöver lärare behärska olika lärsituationer så att kvaliteten i undervisningen ständigt förbättras. Att fråga sig ständigt: Varför gick det så när jag gjorde det? Här finns säker mycket att diskutera om utbilningsmetoder och didaktik. Jag släpper det just nu eftersom det är ett gigantiskt och svårt område. Ett område som störs av vilken profession lärarna tillhör: folkskollärarkulturen (Lf) eller läroverkslärarkulturen (LR).

Det sista området OECD berör är hur Sverige ska få en bättre nationellt fokus på skolförbättring? Uppenbarligen räcker det inte med en Skolinspektion för att driva på förbättringarna. Här måste en nationell förändring till. En som jag länge propagerat för är en borgfred på skolans område från den politiska nivån. Det kan inte vara rimligt att så fort vi byter regering ska den in och peta i skolan på det den förra regeringen gjort. Skolreformerna som kom för tre och ett halvt år sedan behöver knäsättas fullt ut så vi inte får en situation som vid kommunaliseringen. Fortfarande är okunskapen stor om innebörden i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna och dess tillämpning. 

Gustaf Fridolin har aviserat en skolkommission på området efter OECD-rapporten. Om det är tillräckligt att få ett utredningsresultat är frågan. Personligen tror jag det är mindre ord som behövs.  Betydligt viktigare är ett görande. En av förbättringssanningarna är att det som inte blir gjort stannar vid ord.

Hög tid att från vårterminen 2015 sluta gapen i svensk skola vad gäller likvärdighet och kvalitet.

Källa: The OECD-Sweden policy Review, 21 oktober 2014.