Orutin i skolan

Vårterminen 2016 har precis startat i svensk skola. För somliga en behövlig lustfull känsla. Andra en pers och klump i magen.

Debatten och synpunkterna är många kring det här med kränkningar och diskrimineringar. Både i ljuset av killars trakasserier av tjejer ur sexuell art som de onda strukturerna i skolan. Det är inte barnens fel att kränkningar sker utan förhärskande normer och strukturer.  Framför allt är det den tysta majoriteten som är det största problemet till kräkningar och diskrimineringar.

Olika är rollerna i skolan över kränkningar. I skolan och klassen vet man säkert hur det hela ser ut. Frågan är bara kartläggs förekomsten av kränkningar och diskrimineringar av elever och lärare. Sorteras de i grupp och analyseras av arbetslag och rektor?

Framför allt vet skolans huvudman hur det faktiskt ser ut? Huvudman i skolan är inte förvaltningen i kommunen eller bolagsledningen i fristående skola. I den offentliga skolan är det den politiken i kommunfullmäktige som bär det yttersta ansvaret likväl som styrelsen i en fristående skola oavsett om det är en stiftelse, aktiebolag eller ekonomisk förening.

Det är hos huvudmannen den största svagheten finns. En kombo av bristfällig kunskap och avsaknad av rutiner leder till att nolltoleransen inte upprätthålls. Tar vi offentlig sektor i form av kommunfullmäktige och den politiska facknämnden BUN är okunskapen om vad som gäller stor. Det mest elementära tycks inte hobbypolitikerna känna till. Skollagen är en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen. Skollagen tar alltså över det kommunala självstyret. Det innebär att varje politiker i kommunfullmäktige ska kunna skollagen och de regelverk som styr skolan innan beslut fattas. Här krävs omfattande utbildningsinsatser. En god vän till mig som sitter i kommunfullmäktige i en söderort till Stockholm konstaterade att det borde finnas en fortlöpande utbildning av politiker för att fullt ut följa uppdraget. 

Då skulle kommunfullmäktige och facknämnder bli varse att de måste har rutiner för att fånga upp hur arbetet med kränkningar och diskriminering sker på varje skola. Det har visat sig att styrkedjan mellan huvudmän-rektorer-lärare är bristfällig. Uppföljningen, som är en av tre uppgifter huvudmän har som uppdrag, brister på många sätt. Det saknas rutiner, det saknas data, saknas koppling till nationella mål och begränsade data för att göra bedömningarna.

Nolltolerans gäller i skolan när det gäller kräkningar och diskriminering. Skollagen stadgar i 6 kapitlet:

2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).

4 § Avtalsvillkor som inskränker rättigheter eller skyldigheter enligt detta kapitel är utan verkan.

6 § Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Närmare föreskrifter om detta finns i 7 och 8 §§.

7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.

8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.

Dessa lagrum är tydlig på huvudmannens ansvar. Har man inte en målinriktat arbete mot kränkningar och diskriminering är det svårt att vara förebyggande. Har man bristfällig data om var, när och hur kränkningarna och diskrimineringen sker är det omöjligt att skapa en årlig plan och följa upp effekterna av de åtgärder man gör.

En metod att fånga data har jag och Jan Söderlund fångat i handboken Från skollag till vardagsarbete.

Med hjälp av en metod i sex steg fångas hur man samlar indata. Hur man kartlägger kränkningar med hjälp av orsak-verkans diagram (fiskbensdiagram). Utifrån det samlar data för att få fram vilka delar i kränkningen som insatser ska göras mot. Vilka mål har vi för att minska kränkningen. Hitta arbetssätt och metoder för att utvärdera resultat i förhållande till de mål man har satt. Vad blev effekten av insatserna.

Nu ska sägas att inte bara de offentliga skolorna har problem med kränkningar. Det förekommer även i fristående skolor. Därför måste även styrelsen i dessa skolor ha lika fullt utbyggt ansvar och rutiner för att hantera frågan.

Med huvudmän som prioriterar en trygg skola har inga problem med att föräldrar tar sina barn ur skolan. Skolor där professionen fullt ut kan fullgöra sitt uppdrag innebär stabilitet och trygghet.

Källa:
Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete, grundskolan, Skoldialogen
Jenninger, Claes (2015) - En skola fri från mobbing, Beijbom Books
Skollagen (2010:800)