Ständigt detta betygssystem

Debatten om de femgradiga betygssystemet är åter i gång. Allt från de som säger att det inte är några problem utan att man fokusera på elevens svaghet. Andra att ju visst finns det problem.

Systemet innehåller ett antal kunskapskrav per ämne för betygen E, C och A. Däremellan är det en skattning lärarna måste göra för att sätta betygen D och B hur eleven nått målen. Debatten har fokuserats mest på hur betygssystemet slår i gymnasieskolan. Där är det säkert mer problem både med kunskapskraven mellan olika ämnen och kurser som mellan bedömningskonsten hos lärarna. Jag ska inte gå in på de enskildheter som kan finnas hur man ska se på betyg och kurser. Här har gymnasieutredaren Helén Ängmo fått tilläggsdirektiv till utredning om att åter inför ämnesbetyg i gymnasieskolan.

I grundskolan finns inte samma problem som i gymnasieskolan. Här sätts terminsbetyg från år 6 och uppåt innan slutbetyget år 9. Här finns möjligheten att se elevens progression i ämnet och därmed inte samma effekter som vid kursbetygen i gymnasiet.

Däremot kan man fundera en stund på hur systematisk man är i sitt arbete med bedömning och betyg. Skollagen har lagt stort informationskrav på både rektorer och lärare kring hur den enskilda skolan tillämpar bedömning och betyg. Om vi tar grundskolans läroplan och kapitel Bedömning och betyg har staten satt upp några mål och några riktlinjer. Ett mål är att varje elev:

utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egna och andras bedömning i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna.

En digert mål. Det är inte bara lärarna som ska kunna bedöma utifrån kunskapskraven utan även eleven ska ha motsvarande förmåga. Utöver detta finns det riktlinjer för hur bedömning och betyg ska hanteras av lärarna i undervisningen. En är:

utifrån kursplanens krav allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen samt informera rektorn.

I detta sammanhang kan man fundera över följande. Hur går betygssättningen till av betygssättande lärare? Finns det kollegiala arbetssätt utifrån ett ämnesdidaktiskt tänkande? Finns mallar och metoder gemensamt för skolan baserade på de nationella kunskapskraven? Finns definitioner på tolkningar utifrån värdeorden i kunskapskraven? Eller är det så att varje lärare har sin egen tolkning och arbetssätt? Det senare är som bäddat för att skapa olikheter och rättsosäkerhet mellan klassrummen.

Många är frågorna. Både om det är fel betygssystem vi har eller är det så att tillämpningen saknar uniformitet. Hur man än gör och oavsett vilket betygssystem som tillämpas kommer man att ha subjektivitet i bedömningar. Men den skulle minska både genom med att ha kalibreringsmöte med betygssättande lärare kollegialt och att man har gemensamma metoder på skolan.

Media SvD1, SvD2
Pluraword:
Ämnesbetyg och progression