Sanningslidelse

Bildning är att vilja se sig själv, är rubriken på en intressant artikel i SvD 160109. Thomas Steinfeld tar där upp 13 allvarliga missuppfattningar om bildning.

En som jag fastnade för är det här med mycket läsning. Thomas Steinfeld skriver:

Bildningens första kännetecken är en smärtsam medvetenhet om att veta för lite eller till och med ingenting alls, oavsett det man faktiskt vet. Bildningens andra kännetecken är förmågan att använda sig av det lilla man vet – att kunna se förbindelser, skapa sammanhang, förstå en mening.

Om man gör en ordboksvandring definieras bildning av: god allmän kunskaper på många områden. Läsning är en färdighet som måste övas genom livet. Men det är ingen garant för att man är bildad. En spännande känga. Är det så att det är läsförståelsen som är det vikta inte mängden läsandet. För egen del är det nyfikenheten som är drivet till läsandet och att hitta ny kunskap.

Kunskap har inget självända mål. Det viktiga är förmågan att kunna kombinera olika vetskap i nya kombinationer. Frågan är om dagens skolsystem är format för bildningen eller strikt funktionalism? Thomas Steinfeld skriver:

kulturpolitiken jämt blandar ihop begreppen; den gör det avsiktligt eftersom den vill dölja den råa funktionalism som i dag härskar över skolsystemet (den går numera ofta under beteckningen ”Pisa”) bakom ett ädlare ord.

Det är skrämmande i kontexten av att kunskap är en flyktig materia. Däremot är baskunskaperna läsa, skriva och räkna avgörande för att kunna ta till sig texter och ny materia. För det här med att vara smartare än en femteklassare är inte hållbart över tiden. Det intressanta med kunskap är dess devalvering över tiden. Ellen Key har uttryckt detta med kunskap så träffande:

Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt.

Så frågan är hur samhället ser på sig själv. Under Ellen Keys tid bröt arbetarrörelsens bildningsorganisationer fram för att den arbetande klassen skulle få mer kunskap och förmåga att debattera olika ämnen offentligt. Frågan är idag snarare hur vi ser på vad bildning är i dagens samhälle. Är det de klassiska eller är det något annat? För bildning är att vilja se sanningen i vitögat och inte bara soppas med i skitsnacket. Detta är speciellt viktigt med vårt botaniserande i sociala medier. Har vi ett källkritiskt förhållningssätt och kan vi sätta in det i sitt sammanhang.Därför är skolsystemet viktigaste uppgift att skicka med verktyg till de unga att klara att se substansen i det skrivna ordet.

Media SvD