Hej matematik - välfärdslogik

Om välfärden betecknas som grundmängden G kan vi säga att kvantiteten i mängden är lika med p(x). Denna utsaga ska ställas mot att varje a tillhör G om x ersätts med a. Om lösningsmängden är unik gäller att sambandet ska vara p(x) = p(a). Så är inte fallet. Kvantitet (x) är inte lika med kvalitet (a). Spännande att plocka fram sin gamla TEFYMA (Handbok för grundläggande teknisk fysik fysik och matematik). På det viset fick jag anledning att refresha det logiska tänkandet genom mängdläran.


Nog med mängdlära för idag. Den politiska diskussionen från V-MP-S-Fi haltar betänkligt när man vill öka delmängden av grundmängden. Grundmängden kan aldrig innehålla större kvalitet. Om vi tar en enkel betraktelse. Om vi det finns en given delmängder i sockerkakasdeg blir den inte bättre för att vi tillsätter mer av en ingrediens. Då fås bara en utspädningseffekt och den bakade kvaliteten blir sämre. För att få rätt mängd måste man ha balans mellan delmängderna i grundmängden.


Det är därför som den politiska arena på vänsterkanten aldrig kan få ihop en väl bakad kaka. Kvalitet är inte kvantitet. Två intressanta artiklar i ämnet är Tove Lifvendahls ledare i dagens SvD och ett debattinlägg av sex ägare till fristående skolor i AB med anledning av MPs snurriga politik.


Om vi ska nå kvalitet i välfärden måste vi se hur vi utnyttjar ändliga resurser utifrån givna behov. Logik före politik.


Media SvD, AB


 


 

Blodlös politik

De extrema flankernas framgång i svenska EU valet är tecken på ett blodlöst mittenriket. Å ena sidan har vi en rödgrönrosa röra på vänsterkanten och en extremhöger på den andra. Fi är de radikalfeministiskas seger. SD den bruna nyansens landsbygds framgång.


Om detta skulle stå sig om 112 dagar är det illa för mittenriket. S och M har klara problem med sitt budskap och idé om det framtida samhället. S är fortfarande ett retroparti. De pratar och agerar som i sin fornstora tid på 60-talet. M fortsätter sin jobblinje utan substans och idé om hur man växlar in kunskapen i välfärden för jobbskapandet.


Det är hög tid att försöka förstå att välfärden måste bygga på en politisk idé. En idé som bygger på hur jobb skapas i en kunskapsekonomi. Då är det inte småföretag i gemen som kommer att stå för jobbskapandet. Det är företag som är nystartade i marknader som bär helt andra värden än det gamla industrisamhället. Industrin har framtida betydelse, men inte som jobbmagnet i traditionell mening.


Så vad EU valet säger är att vi har enfrågelösningar på framtidens problem. Tyvärr håller inte jämställdhet byggd på radikalfeminism måttet. Lika lite som högerextremismens protester baserad på landsbygdens väljare. I en globaliserad värld är det annat som måste till.


Media DN, SvD 

Lärandekultur för resultat

Lärandekulturen är avgörande för en skolas framgång. Elever på Rönnenskolan vittnar just om det. Lärarna ser eleverna. Eleverna får det stöd de behöver för att lyckas nå målen.


Skolan har oftast en kultur som skyller problem på yttre omständigheter. Man är fråntagen handlingsutrymme. Skolan och dess individer är ett offer för omständigheterna. Är det inte Björklund så är det kommunens tjänstemän eller föräldrar. Värsta sorten, fel sorts elever, som inte lär sig. Offerkulturen är grunden för att det inte går att göra förbättringar i skolan. Då blir man glad när man läser om Rönnenskolan. Här finns en lärandekultur.


Lärandekulturen är grunden för att bygga en skola som i vardagen arbetar systematiskt och strukturerat utifrån kraven i skollagens fjärde kapitel. Samtidigt som den symboliseras av grundens första skikt. Skiktet fokuserar just att eleven är i centrum. Ett synsätt, inte bara läpparnas bekännelse. I Rönneskolan innebär detta att eleverna verkligen är i centrum. En elev, Rim Jabboul, säger:

När man behöver hjälp här så bryr de sig. Verkligen. Håller någon på att fejla (vaddå fejla, så kan du väl inte prata. Misslyckas heter det, flikar Liridon Ceza in. Fejla borde dock stavas "faila" från engelskans fail om det ändå ska vara med, enas de om), då får du massor med hjälp.

Samtidigt är detta den andra delen i en lärandekultur, det pedagogiska ledarskapet. Inte bara ett ledarskap från rektor utan lika mycket från lärarna. Man bryr sig att eleven lära sig. Ett ledarskap med kunskapen i centrum för att eleven ska rustas för framtiden.


Tredje och avgörande värderingen är att skolan ständigt ska förbättra sig. Det började i Rönneskolan när de bröt schemat. En förbättringskultur som innebar fokus på uppdraget för att eleven ska nå resultat. Med dessa tre värderingar: elev i centrum, moget pedagogisk ledarskap och ständiga förbättringar, har Rönneskolan skapat grunden för ett systematiskt kvalitetsarbete. Huruvida de fortsatt med det andra delarna i systematiskt kvalitetsarbete framgår inte. Men grunden är lagd.






För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete ger ökad måluppfyllelse i skolan.
Media SvD

Förhatlig möbel på ropet

När elever börjar ropa efter katedern kan man börja undra. Är det vi vuxna som har antipati för denna möbel från vår skolgång? Säkert. Dagens elever verkar sukta att få tillbaka den för att få ett strukturerat lärande.


Samtidigt verkar det finnas gryende hopp i skolsverige. I Stöveltorpsskolan håller lärarna på med kollegialt lärande. De är tvingade att gå i skolan och omsätta sina ny kunskaper i vardagen. Här ägnar man sig åt "pedagogisk drivbänk". Man spelar in lektionerna för att se hur lärandet går till. Har det som diskussionsunderlag för att utveckla lärandet. Pedagogiska diskussioner borde inte bara bygga på klassrumsituationen utan även hur lärandet kopplas till läroplanens elevmål. Målen i svensk skola är tyvärr oftast frånvarande i undervisningen. Man fokuserar för mycket på resultat utan koppling till vad det är man vill uppnå.


Det känns hoppfullt att det finns de som fokuserar debatten mot det som har effekt på lärandet. Dags att den viktiga resursen lärare utnyttjar sin tid på rätt sätt. Det håller inte längre att säga: När ska vi få tid till detta. Frågan är irrelevant all stund det finns tidstjuvar i de man gör idag. Bra beskrivet av eleven på Brännpunkt SvD 140524. Våga ta steget till förbättring av den pedagogiska verksamheten för ökat lärande.


Media SvD1, SvD2

S lilla kråka skulle ut å åka

Kunskapen i S om skolan verkar vara bristfällig. Åter bör påpekas att skolvalet inte är ett problem utifrån ett fristående skolperspektiv. Endas 13 procent av grundskolorna är fristående. Om skolvalet är ett problem är det ett kommunalt sådant.


Om nu 73 procent av föräldrarna tycker att skolvalet är viktigt bör de kommunala politikerna fundera över vad som ska göras med de skolor som väljs bort. De kommunala skolor som inte lyckas dra till sig elever har problem. Två vägar finns. Den första att man lägger ned dessa. Det har hänt med Jordbromalms skolan i Haninge och Rosengårdsskolan i Malmö. Andra vägen är att sätta till resurser för att lyfta skolan. Så skedde i Ronaskolan i Södertälje.


S-studenterna verkar vara dåligt pålästa om faktiska förhållande. Men vad kan man förvänta sig när den revolutionära ivern blommar bland ungdomen. Värre är det när gamla ärrade personer inte håller sig till hur verkligheten ser ut.


Media SvD

Ordning, jaha

Arbetsro och trivsel är grundläggande för lärandet. Lärandet är socialt och fordrar tillit och samspel på många plan. Elev-elev. Lärare-elev. Lärare-lärare. Hur får man detta att fungera? Säkert på många sätt. Men det otvetydigt bästa sättet är att lärarna har ett klassrumsledarskap. De lärare som har framgång har en förmåga att få elever att intressera sig för ämnet.


Utöver det kan man skapa kontrakt om "ordning och reda" i skolan. Ett kontakt mellan föräldrar, elever och skolan. Kontraktet är grunden för de värderingar och förhållningssätt som ska gälla på skolan. När sådana omfattas av alla yrkeskategorier på skolan och elever har spelplanen fastställts. Om man vet var "skåpet" ska stå vet alla vad som gäller. Den chans man har att få "skåpet" att stå där det är tänkt ges direkt vid starten av skolgången eller vid läsårstarten.


SvD är ute på en skolresa i landet. Man har kommit till Uppsala och Internationella Engelska skolan. Här berättas om uppförandekoder och studieresultat. De hör ihop. Frågan är bara om det bara är elevens fel om det går fel? Så här säger en förälder:

Som förälder till barn i denna skola kan jag säga att jag inte rekommenderar den. Elevhälsan funkar inte, alla problem är elevens och varningarna delas ut godtyckligt. Starka och flexibla barn klarar det iof sig.

 Det är sällan ens fel att två träter. Därför ska man inte skuldbelägga en part när det inte fungerar. Dessutom kan man fundera om anglosaxiska metoder fungerar så bra i ett samhälle som saknar auktoritetstro sedan drygt fyrtio år. 


Media SvD

Maud, vem är väl som du...

Könskortet eller härskarteknik. KU ställer till det. Med hjälp av megafonen media har en veritabel debatt uppstått. Är det rent maktspel från män med hjälp av härskarteknik? Eller är det könskortet och feminism som tas fram i försvaret av hennes handlande?


Döm själva. Här ett Facebook inlägg från en av min vänner:

Äntligen någon som ser systemet. Precis så fungerar det! Det finns manligt kamratskap i etablissemanget, mellan män över yrkesgränser, som är en bärande del i återskapandet av patriarkatet och manssamhället. Män som prioriterar sina relationer till andra män före relationerna till kvinnor och som kan gå över lik för att försvara sina maktpositioner och privilegier. Media är medskapare av dreven och spär på kvinnohatet, med sin svartvita och okritiska så kallade bevakning.

Inga ord och inga visor. Vi kanske ska hålla oss till fakta när vi debatterar frågor om regeringens handlande i den infekterade och politiserade frågan som Nuon blivit. Min Facebook vän gör i en kommentar följande slutsats om Mauds smarta drag:

Vad hon gör med sin tystnad är rätt smart, hon låter sig inte bli indragen i något maktspel, hon väljer att stå utanför rollen att bli offer eller förövare.

Media SvD