Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 16 augusti 2011

Tryggare kan ingen vara än mobbare

Åter häpnar man över den enorma falthet som skolvärlden visar inför begreppet kränkande behandling och diskriminering. Man undrar hur det kan vara så total brist på kunskaper om uppdraget i skolan. Har inte rektorer och lärare läst styrdokumenten är det första jag tänker. Uppenbarligen inte om man ska tro det som skrivs idagens SvD där två av tre lägger skulden på den mobbade. Mobbare kan vara trygg i sitt beteende och handlande.

Det finns någon underlig kultur i skolan. En kultur av att inte vilja ta i ämnet och en bristande kunskap. Efter Bjärsta trodde jag i min enfald att skolan skulle rycka upp sig och ta i frågan. Det är inte den som är utsatt för kräkningen som är felet. Det är oftast avsaknaden av socialnormer och gränsdragningar i skolan som är orsaken till att kräkningar och diskrimineringar tillåts. Det finns en slag flathetens bekvämlighet i den muntliga kultur som skolan ha varit. Nu tvingar lagstiftningen skolan att övergå till en skriftlig kultur. Därmed försvinner godtyckets tyranni.

Det som gör mig extra beklämd är två saker i artiklarna. Den ena är Lars Arrhenius uttalande:
Ofta när jag pratar med barn som mobbats beskriver de dels kränkningarna, men dels också det här ifrågasättandet från skolan.
Men hallå, har skolan inte klart för sig att ansvaret i juridisk mening är strikt. Det är med andra ord skolan och dess huvudmän som har ansvaret och skyldigheten att jobba med frågorna. Både skollagen och dess kapitel 6 och läroplanens huvudområde Normer och värden är skolan uppdrag att se till att förmedla kunskap om sociala beteenden och förmedla värdegrunden. Det ska göras genom ett målstyrt arbete med klara mätbara mål för att minska förekomsten av kräkningar och diskrimineringar.

Det andra beklämande är det enorma inkompetens som skolan i Västerås uppvisade. Hur kan man bara tro att för en mattelärare, som varit ute och läst något på nätet, kan uttala sig om att eleven har ditten eller datten. Skrämande. Skolan ska ägna sig åt vetenskaplighet och beprövad erfarenhet. Det här är ren skär inkompetens på hög nivå.

Om det är som SvD skriver är det hög tid att skolan från och med nu på allvar börjar tillämpa styrdokumenten som de är tänkta. Rektorer och lärare har ett ansvar de måste leva upp till oavsett vad huvudmannen möjligen tycker eller tror. Tiden är inne att inse att läroplanens huvudmoment normer och värden är en del av kunskapsskolan.

Media SvD1, SvD2

Bloggar Roger Blogg1, Blogg2, Blogg3

8 kommentarer:

  1. Jag har varit ute i skolor och föreläst om mobbning en hel del. De här attityderna är inte ovanliga. Dessutom är samtalen i lärarrummen inte alltid så uppmuntrande om man tänker på elevernas utsatthet.
    Mycket floskler om elever förekommer där och det är inte så underligt att en diagnos kommer farande.

    Jag tror att läraree och även andra har för dålig kunskap om de psykologiska mekanismer som leder till mobbning. Det finns så mycket amatöreri i omlopp.

    SvaraRadera
  2. Dåligt ledarskap. Samma situationer finns även på arbetsplatser. Barn gör inte som vi säger utan som vi gör.

    SvaraRadera
  3. Jag håller verkligen med om att kunskapen om psykologiska mekanismer brister många gånger. Likaså håller jag med om att elever gör som vi gör inte som vi säger.

    Jag är intresserad av varför det ser ut som det gör ute på många skolor. Hur kunde det hända i Bjästa och varför ska vi behöva läsa samma sorgliga historia igen?

    Jag menar att det är svårt att tala om kränkningar, mobbning eller annan form av trakasserier om man inte tydligt definierar vad man menar med mobbning. Allt för ofta suddas gränsen mellan offer och förövare ut. Som jag frågade mig i ett tidigare inlägg: hur ser vi på offret om h*n är en person som i andra sammanhang ses som ohyffsad, utåtagerande och slarvig etc etc? Hur ser vi på förövaren om h*n är en charmig svärmorsdröm som kommer på varenda lektion? Detta är viktiga frågor som sällan diskuteras. Om ord står mot ord, vem är det då man lyssnar på? Vem har tolkningsföreträde? Om båda är förövare eller båda offer, hur hanterar vi det? När någon skrattar fast man själv tycker att h*n rimligtvis borde gråta är det mobbning?

    Läs gärna tidigare inlägg jag skrivit om den här frågan.

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/03/mobbning-tolerans-och-vardegrund.html

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/06/mobbning-makt-och-lek.html

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/10/etik-och-moral-pa-natet.html

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/06/fler-reflektioner-kring-mobbning.html

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/04/varfor-verkar-civilkurage-saknas-i.html

    Mm

    SvaraRadera
  4. Bertil så sant. Ta bara det här livskunskap i skolan. En sak som inte ens finns i läroplanerna håller man på med. Precis som det skulle gå att lära sig empati?

    Tyvärr är inte lärarna precis guds bästa barn när det gäller att hagla åsikte om sina elever. Undrar var integriteten sitter. Om debriefing behöv ska det ske på systematiskt sätt och under ordnade former. Inte ett kafferep på kollegierummet.

    SvaraRadera
  5. Christina, visst är det dåligt ledarskap. Ledare borde veta bättre. Och ledare är man oavsett om man leder i klassrummet och råkar kallas lärare.

    Barn som vuxna gör som ledaren gör, hemskt.

    SvaraRadera
  6. Gertie, det är beteckande att konflikter och kränkningar är mer förekommande på platser där människovårdande organistioner finns. Alltså i merparten offentliga verksamheter och dit får väl skolan räknas.

    Därmed inte sagt att kränkande behandling inte finns i det privata näringslivet.

    När jag tittar på Bjärsta är det ett klart ledarproblem och en avsaknad av social normer och var gränserna ska sättas. Det ser jag allt för sällan i skolans värld. Man är för fokuserad på att fixa läroplanens huvudmoment kunskaper och glömmer bort det här med att varje klass är en grupp enskilda individer. Är man dessutom en tonåring med hormoner som spökar blir det extra stökigt. Där gäller det väl att skilja på tonåringarnas positionering in i vuxenlivet och det som är kränkande.

    En annan sak som förvånat mig genom de år jag utbildat i mål- och resultatstyrning är hur tafat man hanterar frågorna på skolorna. Man bygger inte arbetet på fakta utan massor med tyckande och tro, ungefär som läraren i Västerås.

    Börja att kartlägga kränkningstyperna och se vad det finns för något på er skola. Ni måste ju trots allt enligt skollagen och diskrimineringslagen skapa en "årlig plan" för detta. Det är minimikravet. Men dokumentet måste vara ett levande dokument där även vårdnadshavare får medverka i utvärderingen.

    Gertie, de blev ett långt svar. Men vill du läsa mer om detta rekommenderar jag boken "Konflikers liv och död" av Anneli M Wahlberg.

    SvaraRadera
  7. Tack Plura för tipset. Det låter som en läsvärd bok om ett ämnesområde som intresserar mig mycket.:-)

    SvaraRadera
  8. Gertie, håll tillgodo.

    Tror du kommer få många aha upplevelser.

    SvaraRadera