söndagen den 25:e mars 2012

Ängslans tidevarv

Skoldebatten rasar vidare. Igår var det DNs förre chefsredaktör Bergström som skyllde allt elände i skolan på 68-vinden. Med övertoner och faktafel som att det var 1968 beslutet om grundskolan kom. Det var 1964 som riksdagen, på Palmes förslag, beslöt om grundskolan och att det var 1968 som de första gick ut ur grundskolan.

Idag tar förre generalen på Skolverket bladet från munnen och önskar förstatligande. Om det är rätt väg eller inte beror väl på vila värdering som ligger till grund för hur skolan ska styras. Att fritt valt arbete i skolan är slut sedan 1 juli 2011 borde alla begripit. Tyvärr har den insikten inte gått upp varken för fristående eller kommunala skolor.

Idag har den statliga nivån skruvat åt tummskruvarna rejält eftersom alla ska ha samma läroplan att följa och att skollagen dessutom pekar rätt ned på undervisningen och lärarna. Huvudmännen, oavsett om de är offentliga eller enskilda, har idag ingen makt över hur undervisningen ska bedrivas. Dock finns det en konstighet i lagen. Om det går fel i skolan är det inte lärarna och rektorerna som får skulden utan arbetsgivaren, huvudmannen. Logiken är haltande när staten bestämt sanktionsreglerna.

Den andra intressanta konstruktionen i skollagen är att staten ökat sina möjligheter till att begränsa det kommunala självstyret. Genom sanktionsmöjligheter från Skolinspektionen har den i slutänden möjligheter, att via domar i förvaltningsdomstolarna, tvångsförvalta kommunala skolor.

Reformen från 1 juli 2011 innebär stor valfrihet på hur styrningen på skolorna ska se ut. I samma anda har detaljregleringen återinförts i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. Där finns inte längre fritt valt arbete utan massor med måsten.

Den springande punkten för hela synen på skolan är hur hårt man ska driva likvärdigheten och enhetligheten. Många av de politiska målen i skolan idag är orealistiskt önsketänkande. Inte ens under den skola som Palme sjösatte uppnådde alla målen. Då var det ingen skam att ha massor med ettor i betyget. Man fick sin examen ändå.

Så frågan alla borde ställa sig är: Är det statlig styrning som är viktig för skolan att den måste återförstatligas?

Jag skulle vilja svara NEJ på frågan. Utvecklas Skolinspektionen till den "kontrollant" den verkar göra behövs inte statlig styrning direkt. Börjar sedan offentliga och enskilda huvudmän att inse kravet på systematiskt kvalitetsarbete kommer ingen skola att kunna överleva om de inte levererar kvalitet.

Det är precis samma mekanismer som i det privata näringslivet. Den som inte effektivt kan leverera kvalitet gör sig inget besvär på marknaden. För om det inte gått upp för beslutsfattare så är skolan idag en marknad. Det är föräldrarna som har makten över var barnen går i skolan. En föräldrageneration som ligger långt ifrån den syn som skoldebattörerna har.

Media DN

2 kommentarer:

  1. SKL, kommunerna, tror att man kan rekrytera
    naturvetare med samma lönenivå som för biblio-
    tekarier eller socialsekreterare (som inte måste
    vara akademiker). Alltså vill kommunerna, eller så kan de inte, finansiera skolan.
    För det andra så är det så att kommunen styr undervisningen via skolans budget. Alla stora
    pedagogiska trender efter kommunaliseringen har backats upp av okunniga kommunpolitiker. De finansierar fortbildningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anomym, vad är problemet med skolan? Den är definitivt inte underbudgeterad. Problemet är att hittills är det klåpare till nämndpolitiker och svaga förvaltningschefer som inte vet sitt uppdrag.

      Det är inte sedan tre kvarts år fritt valt arbetet som det varit de senaste 21 åren. Numer är det Skolinspektionen som sätter tummen i ögat på kommunerna och drar dem inför domstol eller sätter viten på dem för att åtgärda problemet.

      Kolla vitesföreläggandet på Älvdalens kommun om du inte tror att staten fullständigt struntar i vad kommunerna tycker.

      Radera