Häpnaden är stor när man läser vad S numera har för skolpolitik. Kursändringen är stor och späckade med faktafel när Baylan nu framträder som S talesperson i skolfrågor. Börjar låta lika illa som när han en gång i tiden var skolminister. Med bytet av talesperson i skolfrågor har S tappat mycket av den legitimitet som Damberg byggt upp.
Baylan lyckas inte ens med att hålla reda på statistik. Eller säg så här, han förskönar tillvaron med att använda kortsiktiga trender. Sanningen är att allt sedan S införde det målrelaterade betygssystem har resultaten sjunkit. OM det beror eleverna eller på okunskap bland lärare på hur man sätter betyg är en fråga som behöver ventileras eller om undervisningen speglar de statlig målen på pedagogiken.
Samtidigt verkar Baylan ha skrämmande dålig kunskap om de nya styrdokumenten när han argumenterar. Skollagen har givit rektorer och förskolechefer en betydligt större makt över sin vardag än vad politiker tycks tro eller är medvetna om vad de själva stiftat för lagar.
Det är patetiskt när Baylan sedan beskyller problem på Björklund. Det är varken Bjöklund eller Baylan själv som har makten att påverka hur den nationella skolpolitiken tillämpas. Den makten ligger på skolpolitiker i kommunerna. En maktutövning som är skrämmande dålig och bygger på bristande kunskap om vad hobbypolitiker får och inte får göra i skolans värld. Inte undra på att det blir fel.
Enda förtjänsten i debattinlägget är förslaget om satsningar på forskning om utbildningsvetenskaplig forskning. Här fallerar lärosätena på det grövsta med allt kvackande i andra forskningsgrenar.
För övrigt anser jag skoldebatten har fel fokus och borde snarare riktas mot hur ska vi få förskollärare och lärare att få en kunskap om hur man tillämpar de nationella styrdokumenten. Den största bristen är att skolan resultat inte är kopplade till de mål som skolan förväntas uppnå.
Media DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar