Rätt namn på kräkning - syndabock

Trots lagar mot kräkning och diskriminering tycks vi fortsätta med det. Till och med öppet genom media som megafon. Idagsidan i SvD tar upp det i en serie om våra nedärvda mekanismer. Börjar med vårt behov av syndabockar. Den urklassiska bibliska riten att lägga över alla våra synder på en oskyldig bock och skicka ut den i öknen (3 Mosebok 16 kap).

I skolan finns det en speciell kapitel i skollagen som handlar om kränkning. Trots det förekommer det flitigt. Om vi översätter siffrorna från artikeln är 9 procent av skolbarnen mobbade så rör det sig om drygt 170 000 barn och elever.

Den mobbade är ett tecken på att kollektivet i skolan på något sätt tar ut sin frustration och löser konflikten genom utfrysning. Om den mobbade är syndaboken är h*n också oskyldig, men har något som avviker från gruppen. När drevet går, om det så är i klassen eller i skolan totalt, så enas kollektivet på den enskildes bekostnad.

I ljuset av detta är det intressant att notera att i de statliga styrdokumenten är målet nolltolerans. Om nu mobbning, utfrysning, mm är ett sätt att lösa spänningar i kollektivet är målen utopier. Frågan man måste ställa sig är om politiker köpt sig ett avlatsbrev när man sätter sådan mål som inte går att nå för att vi har dessa drag nedärvda. Avsaknaden av rimlighet i att nå målet gör att det aldrig kommer att efterlevas. Kanske dags att se över vissa mål för att nå det man åsyftar med att minska mobbningen.

Det är ju trots allt våra attityder vi måste jobba med. Då är det viktigt att det finns sociala ordningsregler i skolan som alla ska hålla sig till och att de bygger på skollagen och diskrimineringslagen.

Media SvD