Enögd syn

Nationella prov (NP) kan aldrig vara grunden för betygssättning. En summativ bedömning som betyget måste bygga på vad faktiskt eleven presterat under läsåret. Det görs inte vid en enskild mätpunkt. Det är faran med alla mätningar. Ett mätvärde säger ingenting om sanningen. Speciellt inte som det uppenbarligen finns så stor skillnad i bedömningskompetens hos lärare när de rättar NP.

Kursplanerna i grundskolan bedömer förmågor där fakta eller begreppslig förmåga bara är en av många förmågor. Dagens betygssystem är inte som de tidigare betygssystem. Det är en naiv tro att man nationell ska kunna kalibrera betygssättningen. Dessutom påverkar prov mycket lite på studieprestationen enligt Hattie. Prov har ett determinantvärde på 0,34. Alltså under brytpunkten 0,40 där man får effekt på studieprestationen.

Samtidigt är detta viktigt, som artikeln tar upp:

Det är att göra det lätt för sig som lärare att bara sätta betyg i förhållande till de nationella proven.

Det är inte enbart nationella prov som ska ligga till grund för betygen.

Så det är hög tid att inse att dagens problem med eventuella dåliga kunskaper eller glädjebetyg kan ha två effekter. NP har möjligen satt fokus på bristande kunskaper och synliggjort dem. Glädjebetygen, vad nu det är, beror nog i stor utsträckning på lärarkårens bristande bedömningskunskap. Efter så många år med frånvaro av bedömningar finns. Samtidigt ska man kanske också ge föräldrar en känga som hetsar lärare och rektor till felaktig betygssättning. Dessutom är det en av få myndighetsbeslut som går att överklaga. Betygssättande lärare har den exklusiva rätt att sätta betyg utan elevens eller föräldern kan överklaga. Enda tillfället klagan kan bli giltig är om betyget är oskäligt satt i förhållande till elevens kunnande.

Problemet är månghövdat. Men den enda farliga är att tro att NP skulle vara liktydigt med "rätta" betyg. Har man inte förstått det inser man inte dagens krav på kunskaper.

Media SvD