Nu är det inte bara att diskutera utbildningsmetoder utan vilken effekt den ger för elevens inlärning. Detta brukar jag framhålla när jag håller kurser i systematiskt kvalitetsarbete. Det är inte eleven som ska ha bakläxa utan pedagogiken som styrs av läroplanernas andra kapitel. Elever bör oftast inte mer utan snarare något annat. Det är förbättringar i dess nötskal.
Det är inte nog med att man bara inför något nytt som tvålärarsystem. Det krävs något mer. Här påvisar Hattie behovet av lärare som utvärderare. Han ger några viktiga frågor för lärare att tänka på:
- Hur vet jag att det fungerar?
- Hur vet jag om jag kan jämföra det här med det där?
- Vilka fördelar med och värdet av denna påverkan på inlärningen?
- Hur stor är effekten?
- Vilka bevis skulle övertyga mig om att jag har fel?
- Vad finns för bevis på att detta är bättre än andra program?
- Var har jag sätt denna metod genomförd med effektiva resultat?
- Har jag samma uppfattning om progressionen som andra lärare?
När får vi se svensk skola där lärarna involverar eleven i lärandet. Där lärare är utvärderare istället för kunskapsförmedlare.
Källa: Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur&Kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar