Värde för skattepengar

Diskussionen om det är den allsmäktiga staten som ska gör oss fria eller inte pågår med förnyad kraft. Det som Palme skapade under 1970-talet, men som han själv noterade att det inte finns någon evig sanning i hur staten kan ta ut skatt för att täcka önsketänkande. Nu när diskussion åter förs hur man ska organisera den offentliga verksamheten har debattörerna ett retro perspektiv.

Vi medborgare ska alltid veta att vi får ut värde för de skattekronor vi betalar till systemet. Det innebär att professionen, utifrån sin egen kompetens, ska arbeta på ett sätt att de ger önskade effekt för den som nyttjar deras tjänster.

När man använder begreppet New Public Management skriver Ivar Arpi (SvD 130629) att:

paraplybegreppet New Public Management handlar i grunden om en mängd olika förvaltningsidéer och metoder. Det handlar om målstyrning, utvärdering och ökad mätbarhet, effektivisering, styrning via incitament samt konkurrensutsättning. När NPM slängs runt i dagens debatt blir det därför ofta oklart vad man menar. 

Här har allt för många en suddig bild. Målstyrning, utvärdering och förbättringar är A å O för alla verksamheter oavsett driftsform. Det som varje medarbetare i en offentlig verksamhet ska fundera på är: VEM hjälper jag? VAD hjälper jag dem med? HUR gör jag för att hjälpa dem? VILKA gör jobbet? Sist kommer BELÖNINGEN/EKONIOMIN.

När man har denna kedja klar för sig spelar den egna yrkeskompetens ingen annan roll än att den ska finnas tillhands i det enskilda mötet med medborgare i varje enskilt fall tjänsten utnyttjas. Därför är mätning och utvärdering av prestationer avgörande för hur mycket skattepengar vi som medborgare är beredd att betala för välfärden. Det är inget egenvärde i att styra verksamheter utifrån lärare, läkare eller polisers egennyttan och yrkeskompetens. Den är rätt värdelös så länge det inte finns en elev, patient eller brottsoffer att hjälpa.

Media SvD

Tidigare blogginlägg: Pluraword