Debatten om likvärdigheten rullar vidare. Huvudledaren i SvD tar upp den på ett föredömligt sätt. Dock finns det en blank del i resonemanget. Den om vad som styr likvärdigheten. Citatet från läroplanen Lgr11 är en påbyggnad från skollagen 1 kap. 9 §.
I propositionen till Skollagen (2010:800) finns motivtexterna och regeringens beslut kring den 9 §. Rätten till likvärdig utbildning slogs fast redan i ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18). I den slogs fast att likvärdighet inte betyder likformighet eller att alla elever ska ha samma resurser. Likvärdigheten ska däremot upprätthålla mål i skollagen, läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garaterad utbildningstid, särskilt stöd, överklagan samt tillsyn och kvalitetsgranskning.
Det är långt från vad som debattörerna försöker få skolfrågan till. Lika tilldelning av resurser är inte lika med likvärdighet. Detta snubblar kommunerna över i sina budgetar. Speciellt nu Stockholms stad.
Så det är viktigt i debatten att likvärdighet inte är lika med lika undervisning eller behandling. Likvärdighet bygger på att utbildningsanordnarna ska tillhanda en utbildning och undervisningen som har förmågan att uppnå fastställda mål i skollagen och läroplanerna. HUR de gör det är upp till dem själva. Likvärdigheten kan spela större roll inom en skola än mellan dem. Skolor som inte har gemensamma rutiner för hur undervisningen ska spegla läroplanerna tenderar att ha lika många varianter på undervisningen som det finns lärare. Skolor med ett sådan organisationssätt är de skolor där eleverna mest förlorar eller vinner beroende på vilken lärare hen haft tur eller otur att få.
Stort ansvar vilar på rektorer att verkligen ta makten över den pedagogiska verksamheten. Att tillsammans med lärare översätta läroplanens riktlinjer till gemensamma arbetssätt. Först då kan vi börja prata om en likvärdig skola.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar