Med viss förvåning och undran läser jag Stefan Löfvens debattinlägg om att offentliga yrken ska återta sin status och frihet. Har det socialdemokratiska minnet helt svikit dagens ledare? Det var faktiskt 20 år sedan som skolan och lärarna fick sin frihet när regeringen Carlsson med skolminister Göran Persson tog död på regel- och ekonomistyrning. NPM kan sägas vara en spegling av den tidens statliga styrning. Skillnaden är att dagens aktörer har fritt val av den penningpåse staten tillhandahåller.
På den tiden som S och Löfven längtar sig tillbaka till hade lärarna ingen frihet även om de tyckte sig ha den. De har alltid levt med statliga styrdokument. Skillnaden då var att staten styrde vilken pedagogik som skulle användas. Någon sådant finns inte idag. Med en mål- och resultatstyrd skola är det upp till varje lärare att fritt arbeta och undervisa för att nå de fastställda nationella målen.
Sedan är det komiskt att läsa om byråkrati. Om individuella läroplaner, skriftliga omdömen och åtgärdsprogram. Har S partiledare inte följt med vad som händer i riksdagen? Riksdagen har besluta att skrota de skriftliga omdömena. Skollagen kommer att ändras på tisdag nästa vecka (131119) i den linje Löfven föreslår.
Samtidigt funderar man över hur S tänker när man säger att man ska ge mer resurser till skolan så klasserna minskar. Bra på pappret, men var ska alla lärare tas ifrån? Politiska idéer är inte alltid praktiskt genomförbara. En sådan är ökad lärartäthet.
Resultatet av tankegångarna från S är snarare att politrukerna återkommer och göra sitt intrång i välfärden som det var innan 2006.
Media DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar