Att vara eller inte vara bedömd

Man blir lite Mel Brooks, att det våras för Hamlet, när man hör och lyssnar på betygsdebatten. Betygens vara eller inte vara. Betyg bygger på en mätning vid ett givet tillfälle, en summativ bedömning. Wikipedia definierar detta:

Summativ bedömning är en form av bedömning som summerar en persons samlade kunskaper vid ett specifikt tillfälle.

Om vi utgår från det är det kunskapen vid en given tidpunkt. Använder vi dagens betygssystem för att bygga vidare på detta innehåller den kunskapskrav och mål. Den summativa bedömningen ska då relateras till i vilken grad eleven nått uppsatta mål vid ett givet tillfälle.


Detta är utgångspunkten för den formativa bedömningen som är en bedömningsprocess. Tar vi hjälp av Wikipedia definieras detta:

Formativ bedömning är den kontinuerliga bedömningsprocess, minut för minut, timme för timme, där elever får en förståelse för vad som ska läras och olika kvaliteter i lärandet och där läraren genom sin bedömning anpassar (formerar, därav begreppet) undervisningen så att den bättre möter elevernas omedelbara inlärningsbehov. Bedömningen innesluter en åtgärd och bidrar till förståelse för hur "koden ska knäckas".

Går vi till Hatties stora metaanalys Visible Learning, vad som påverkar studieprestationen, finns intressanta slutsatser att göra. Den absolut största effekten är Självskattning av betyg/elevens förväntningar. Den har en terminantvärde på 1,44. Dagens betygssystem förutsätter att eleven sätter sina egna kunskapsmål. Ges eleven den möjligheten kommer lärandet att bli stort om man ser till Hatties forskning. Därmed har vi rätt system. Problemet är att skolan och lärarna inte tycks se denna koppling.


Andra faktorer som avgör är formativ bedömning (0,90) och lärarnas trovärdighet (0,90). Med andra ord summativ bedömning måste kopplas till den formativa bedömningen. Samt att lärarna har en trovärdighet både i bedömningsförmågan som lärande förmågan. Alla vet vi att de lärare som vi minns var de som hade förmåga och trovärdighet i sin undervisning även om ämne i sig var urtråkigt.


Det som kan störa i debatten om skolbetyg är att både forskare, lärare, skolledning och föräldrar diskuterar och tänker utifrån det relativa betygssystemet. Det systemet mätte på inte sätt kunskapsprogression. Den byggde på kunskaper in-kunskaper ut i ett normalfördelat förhållande i konkurrens. Om professionen började se betygen som elevens lärandemål och kopplar det efter betygskriterierna som kriterier för måluppfyllelse istället så slapp vi den mer eller mindre ideologiska forskningsdebatten.


Andra faktorer för lärandet som tas upp är det här med lärarnas ämneskompetens. Viktigt i sig för att kunna undervisa. Tron på att det är avgörande för studieprestationen omkullkastas av Hattie mätningar. Determinantvärdet är så lågt som 0,09. Allt under 0,40 har lite eller ingen påverkan på studieprestationen. Det är HUR (lärarnas trovärdighet) som avgör inte VAD (ämneskompetens). Den klassiska relationsförhållandet i mötet med elever.


Källor:
Lgr11
Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare. Natur&Kultur.
Wikipedia
Media SvD