Frid vare med oss

Rubriken till detta blogginlägg är rubriken på en av de pedagogiska berättelserna i boken Läraren inom mig. I tretiofem personliga berättelser tar Anne-Marie Körling oss med i en pedagogisk berättelse om saklighet och skam. Där misslyckande och slukhålet förvandlas till lärande i en lärandegrop. Misslyckandet är avgörande för lärandets framgång. Både för eleven och läraren. Anne-Marie skriver om misslyckandet såhär:

Jag postade aldrig mitt avskedsbrev. Jag fortsatte mitt läraryrke. Genom att få ökad gemenskap kring det jag faktiskt hade utvecklat och lärt, genom att se till det jag kunde och utmana mig att tänka om mitt förhållande till utmaningar kom jag att se att jag var en lärande lärare. Mina elever må skriva avskedsbrev. Men som lärare är jag där och fångar upp dem innan de gör det till verklighet.

En sann beskrivning av hur alla lärare borde se på sitt yrke. Man är inte som lärare eller för den delen annan yrkeutövare färdiglärd för man har en examen eller en legitimation. Det är bara beviset på viss färdighet för att börja jobbet. Lite som det här med körkortet. Det var ju inte beviset på att man var Tarzan på att köra bil utan bara intyget att nu är det ut och öva.


Har du inte läst någon pedagogisk litteratur på länge är denna bok avgörande för dig som vill utveckla dig i ditt yrke. En lärare som håller sig till saklighet och inte räds skammen och misslyckandet. En lärande lärare utifrån en lärande läroplan.