Krav innebär inte hjälplöshet

Skolan är till för lärande. Några läkare och psykologer tar upp problemet med den del av eleverna som inte har förutsättningar. Man tar då den lätta svängen och ifrågasätter kraven:

Dagens läroplan ställer ökade krav på elevers förmåga att självständigt planera sin kunskapsinhämtning, på att analysera och reflektera; det vill säga på de kognitiva/exekutiva funktionerna. Dessa förmågor utvecklas hos barn över tid, men inte heller här har kravnivån i skolan satts i relation till vad man kan förvänta med hänsyn tagen till barns ålder, mognadsgrad och eventuella svårigheter inom ett eller flera funktionsområden.

Om vi gör en jämförelse med nu och då är ett betyg 1 i det gamla relativa betygssystemet inte lika med betyget E i det nuvarande målrelaterade. Därmed är kraven högre. Högre därför i det gamla betygssystemet mättes bara kunskaper in - kunskaper ut i en relativ skala i konkurrens med klasskamraterna. I den nya testas elevens förmågor att relatera kunskapen i förhållande till sina egna mål och kunskapskraven.


Här misslyckas skolan. I skollagen finns krav på skolan att informera om hur bedömning går till utifrån kunskapsmål till elev och föräldrar. Hur många lärare och rektorer gör det idag? Kör man på som man alltid gjort? För de kunskapskrav som finns i skolan bygger på en progression från år 1 till 9. Med andra ord måste skolan alltid anpassa hur man bedriver lärandet utifrån varje elev. Det går inte att bedriva en undervisning utifrån normalbegåvades förutsättningar.


Den finska skolan sätter in tidiga insatser för att hjälpa barn som får problem med lärandet. Specialpedagogerna har en större uppgift i åren 1 - 6 än 7 - 9. Samtidigt som eleven har en egen läroplan i den finska skolan. Den kan jämföras med de IUP som finns i svensk skola men som tillämpas på varierande sätt. Tar vi barn med läs- och skrivsvårigheter finns det en metod som heter Kiwimetoden som framgångsrikt tillämpats på Nya Zeeland. Tänk om fler använde metoden i tidiga åldrar kanske vi inte hade de problem vi ser idag.


En annan svaghet i den svenska skolan är hur man tillämpar det här med särskilt stöd. Åtgärdsplaner upprättas i mängder. Problemet läggs på eleven inte att skolan ska ändra sitt sätt att lära. En stor bov i varför inte åtgärdsplanerna blir verkningsfulla är att de behov som definieras i dem inte utvärderas. Har eleven fått den hjälp som skulle åtgärdas? I de flesta fall har lärare och skola brustit i tillämpning. Något som oftast kommer fram i tillsynen som Skolinspektionen gör.


Ska vi sänka kraven i skolan? Nej, däremot ska skolan med dess lärare och rektorer skapa arbetssätt så att pedagogiken blir verkningsfullt. Den möjlighet har givits dem i de styrdokument som gäller sedan drygt tre år. Börja tillämpa det NU!


Media DN  
Kiwimetoden