PISA-toppen utopi

Utopin i Björklunds önska om att Sverige ska vara i toppen på PISA är att skolan bara ska ägnar sig åt tre saker: läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Två av dem är färdighetsberoende. Läsa och räkna är två olika språk att lära sig att förstå. Därför är det viktigt att i tidiga åren se till att eleven både knäcka koden och förstå innebörd av ord och formler.


Ta bara skillnaden mellan språk och matematik. I språk är en parantes en oväsentlighet. I matematik är det en väsentlighet. Har man inte denna grundläggande insikten fungerar inte resten. Därför bör vi snarare göra som i Finland. Sätt in stödet i unga år inom ordinarie undervisning. Strunta i alla åtgärdsprogram i normalfallet år 1 - 3.


I SvD 140908 intervjuas James Nottingham om PISA och däribland betyg. Han säger:

Problemet är inte betyg i sig, utan hur de används: för att rangordna eleverna.

Där är jag helt med på noterna. Dagens betygssystem är målrelaterat och ska visa i vilken grad eleven själv nått uppsatta kunskapsmål. Inte som i det gamla relativa systemet rangordnas. Här gör sig skolan skyldig till att i stort sätt fortfarande använda det relativa tänkandet. En skam utan dess like. Teoretisk kan det finnas betyget A i en klass i alla ämnen. Det finns ingen rangordnings funktion i ett målrelaterat betygssystem mer än i vilken grad eleven hanterar fakta och förmågan att använda den.


Mycket kan sägas om betyg och färdigheter. Men att bara fokusera på att nå PISA-toppen är fel väg. Lydnad och auktoritär styrning lämnade vi redan på 60-talet i Sverige.


Media SvD