Ordbruka

Läsning och dess förståelse är på tapeten. Det påhejas ivrigt att mängdträna utanför skolan. Att det är förkastligt med nätbaserad läsning. Mycket kan man säga om läsförståelse och skrivkonsten. De är en av de färdigheter man måste kunna för att klara sig i dagens samhälle. Frågan är bara när man börjar mängdträna.


Om jag ser till mig själv som en ordbrukande individ var det inte förens jag började på akademisk nivå jag på allvar började läsa. Läsa sådan som inte hade med teknik att göra. Mitt ständiga svar till mina föräldrar om läxor när de frågade: Jag har läst. Å inte hade jag det. Jag satt hellre med någon teknisk manual eller ritning och byggde mitt lego eller skruva ihop mitt mekano. När man ständigt får höra att man var dum för att man inte stavade rätt eller vände på orden. Då var språk av ondo. Däremot kunde jag språket matematik på mina fem fingra på den tiden.


Vid vilken ålder man börjar läsa är en individuell sak. Här tror jag förskolan har en stort pedagogiskt uppdrag för det uppväxande släktet.


Noteras kan att grabbar kanske inte är så intresserad av att läsa Strindberg, Karin Boye, Hjalmar Söderberg m fl. i tonåren. Det var tjejvarning och vuxenvarning.


Läsandet har sedan blivit en vana för mig. Idag är jag stor ordbrukare. Det finns hopp för uppväxande släkte bara man möter grabbar på rätt nivå. För ordbrukande är en livslångt uppdrag. Tittar jag på mitt andra språk, matematik, så har jag inte tillämpat den på det vistet jag gjorde i unga år. Därför är man inte lika bra på språket matematik idag mer än normalräkning.


För övrig anser jag att daglig träning avgör ordbruket oavsett det är i bokform, tidning eller på en läsplatta.


Media SvD