Gustavs grabb

Osannolikhetens berättelse och mest omtalade är nog GW livsberättelse. På ett personligt plan kan jag känna igen min egen klassresa i GW med skillnaden i berömmelse och offentlighet.

Boken har tre markanta berättelser och berättarstilar. Den förste om grabben som växte upp på Gärdet med en älskad pappa och en hypokondriker till mamma. När Geijeraffären kommer på tapeten byts berättarstilen till en mer driven akademisk skrivning. Där briljerar GW i sin berättarkonst. Speciellt i alla tur kring Geijer och bordellmamman Doris Hopp och hennes gripande 11 maj 1975. Själv studerade jag på KTH vid den tiden och gick förbi huset på Körsbärsvägen flera gånger. Har för mig till och med att vi hade geodesi övningar i området. Inte visste vi teknologer då vad som för sig gick där. Det var först när tidningarna rapporterade.

Tredje svängningen i berättarstilen kommer med berättelsen om livet efter Geijeraffären. Om det där ständiga jagandet efter bekräftelse och missbruket av mat och alkohol. Jag kan känna igen delar av det där bekräftelsebehovet man har när man gjort resan från sitt ursprung. Även jag har likt GW en arbetarbakgrund som gjorde resan till akademiker. Skillnaden med GW är att jag inte uppehållet mig i forskarvärlden utan i utveckling av metoder och affärer med högt kunskapsinnehåll. Men jag kan känna igen mig i att uppleva att snar kommer de att se vilken bluff jag är. Att inte tillhöra det man gick från till att inte riktigt matcha det man kom till. Numera har jag släppt det och tycker jag duger.

Om ni inte läst GW berättelse tycker jag det är hög tid att göra det. Kanske någon av som tänker läsa boken som också gjort klassresan, jämför din med den GW. Ni kommer inte att ångra en märg stark berättelse.