Sveriges femtonåringar har ryckt upp sig och blivit definitivt bättre i matematik och läsförståelse. Dock inte signifikativt i naturkunskap. PISA 2015 visar ett trendbrott och Sverige hamnar i snittet av OECD. Även om Finland fortsatt är bra har de i denna mätning sjunkit i förhållande till PISA 2012.
Vad som gjort att svenska elever presterar bättre går i dagsläget inte att svara på. Om det beror på att krisen fokuserade på hur illa det var för tre år sedan eller att eleverna förstått hur viktig att ha kunskaper med sig som vuxenlivet kräver. Skolverket och forskningen får djupdyka i detta.
Vad man dock kan konstatera att det är lång väg att vandra innan vi har ett skolsystem som ger förutsättningarna för en uthållighet. Politiskt borde skolan vara en samhällssektor som kräver parlamentariska lösningar lika som för säkerhets och utrikespolitiken. Nationell samling avgör utan ideologiska skygglappar. En sådan hade vi på 1950- och 60-talet. Då behövs ett skolsystem som bygger på systematik och strukturer som skapar ständiga förbättringar. Ständiga förändring behöver bannlysas de närmsta 20 åren.
För att det ska lyckas behövs ett Kvalitetshus på alla skolans nivåer från stat till elev. Med ett system byggt på struktur-process-resultat. Där undervisningen har en struktur byggd på en nedhälld läroplan för att skapa en målstyrd process.
Med en struktur och ledningssystem som skapar uthålligheten över tid. Där kvalitetssäkringen är kilen som gör att man både kan vila och befästa uppnådda resultat.
Kan vi skapa ett skolsystem med dessa komponenter är det mycket vunnet för att åter bygga motivation i alla led och att alla lär. Samtidigt måste staten bli tydliga i sin styrning oavsett vilka som är huvudmän för de olika skolenheterna.
Blogginlägg:
Pluraword
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar